onsdag 28 september 2016

Härliga höst!

I gårdshuset på Medis sitter vi tre – Tove, Maria och jag Marie som jobbar med Medis projekt Flex-In. Projektet går ut på att skapa onlinekurser i svenska för inflyttade. I cirka ett halvår har vi hållit på nu och varje dag händer det något nytt här. Veckans kluris har varit Ålänningens sång som vi skulle vilja använda oss av i materialet på olika sätt och som onekligen är en viktig del av Ålands kulturhistoria. Det vi har lärt oss under den här tiden är dock hur viktigt det är att ha koll på alla lagar och upphovsrätt när man laddar upp material på nätet. Problemet är att hur vi än har letat, mailat och gjort efterforskningar så går det inte att få fram vem som äger rättigheterna till denna Ålands landsskapssång. Ännu har vi alltså inte löst denna kluriga gåta. Om det är någon av er där ute som sitter på svaret, hör gärna av er till oss!

Vädret börjar äntligen (jo äntligen tycker jag som riktig höstälskare!) gå mot lite svalare temperaturer och det har varit många dagar med underbart klar luft och sol. En av dessa fina dagar passade Maria och jag på att åka ut till Skördefesten för att fota bilder till vårt kursmaterial. Lunch bestående av Bolstaholmsburgare och Grannas äppeljuice blev det och många fina bilder fick vi på Cederbergs, Bolstaholm, Karl Ers och Marskogens lamm.

 


Något annat jag har passat på att fota nyligen är klockor. Varför just klockor? Jo, att lära sig hur man säger vad klockan är tas upp i kapitel 2 i kursen A1 och för att få in en åländsk touch och ha med ställen man känner igen har jag helt enkelt gått ner på stan och fotat.

Detta medförde dock vissa problem jag inte hade tänkt på innan. Klockorna på bilderna ska nämligen vara jämnt med fem minuter (17.10, 08.45, 13.40 osv) för tydlighetens skull. När jag gav mig ut för att fota insåg jag ganska snart att om jag går kl. 11.00 kommer alla klockor i övningarna att vara 11.05, 11.15 eller 11.20 i och med att det är så korta avstånd här så tiden hinner inte gå så mycket innan jag är framme på nästa ställe. Så då fick jag helt enkelt schemalägga olika ”klockfotartillfällen” för att få lite variation. Första problemet löst.

När jag sedan kommer till ett ställe, säg Posten, ser jag att klockan är 13.41, det gäller alltså att jag väntar till nästa tillfälle (13.45) innan jag kan fota. Jag står där och hänger. Expediterna tittar på mig och frågar ” – Behöver du hjälp?”, ” – Nej” svarar jag och fortsätter vänta. Hmm det här känns ju lite konstigt att bara stå här och titta... Så jag går ut en sväng för att fördriva tiden. Äsch, när jag kommer in igen har klockan hunnit bli 13.47. Nä, nu stannar jag här inne för att inte missa nästa tillfälle. Expediterna frågar igen om jag behöver hjälp där jag bara står. ” – Nej”, svarar jag. Börjar fippla lite med några vykort på en ställning. Nu är klockan 13.50 – dags att fota. Men nu står en barnfamilj precis där klockan hänger och om människor finns med på bilderna måste man ha deras skriftliga godkännande för att medverka i materialet. Avtalet har jag inte med mig och jag vill inte be dem flytta på sig så för att de råkar stå just där. Så det blir till att vänta igen. Jag börjar onekligen känna mig lite som en kuf där jag står.

Till slut får jag i alla fall till bilden och kan traska vidare till nästa ställe och eftersom klockan nu hunnit bli över 14 kan jag få in en fotosession till idag – yes! Nytt ställe, nya utmaningar. Det jag vill ha sagt med det här är att om ni ser mig stående någonstans och bara titta planlöst framför mig vet ni att det inte är någon fara, jag står bara helt enkelt och väntar på att tiden ska gå.

//Marie Flodin