Att få göra det man vill

Januari 1960

En blek vintersol lyser över den rödmålade folkskolan på landsbygden. Flickorna skall ha handarbete den här lektionen. Vi samlas i klassrummet. Garner, stickor och tyger plockas fram. Att sticka vantar är obligatoriskt i år. De andra flickorna i klassen har sina vantar klara och broderar korsstygn nu. Min ena vante är färdig. Mamma hjälpte mig hemma med de sista varven. Vanten är stenhård och för liten. Nu har jag börjat med den andra vanten. Två aviga och två räta. Stickorna sitter hårt fast och två maskor är plötsligt borta. Jag niger inför lärarinnan och önskar få hjälp. Flickorna vid bordet pratar om hur roligt det skall bli när snön har smält och det blir vår. De ser fram emot brännbollsmatcherna. Jag säger inte något. Tappar en maska igen.

Minns hur det var på hösten. De två största pojkarna i sexan valde varsitt lag.
Varje gång blev jag vald sist. Egentligen blev jag inte vald, mitt namn nämndes med en suck och jag gick över till det laget. Lyror kan jag inte ta, bollen prickar jag sällan vid slag med bollträet.
Jag springer inte tillräckligt snabbt trots mina långa ben.
Hoppas att snön ligger kvar i maj detta år, tänker jag.

 


Januari 2030

En blek vintersol lyser över det gula sjuvåningshuset i Svinö stad.
Jag flyttade in i det här seniorboendet på Galtgatan ifjol. Alla boende i huset är 75+.
Vi har alla hemhjälp av roboten Roberto. Just idag är han hemma hos mig och plockar ur diskmaskinen och sedan skall han städa badrummet.

Efter morgonkaffet så startar jag den stora I-paden och numera behövs inga lösenord. Det räcker med fingeravtryck.
Fram kommer Medis nya kursprogram. Intressant. Jag svajpar över sidorna. Medis har en filial här i Grymthuset i Svinö stad. Där kommer att ordnas en del kurser.

 ”Sticka dina egna vantar och sockor”

 Nej tack.

”Bollspel för seniorer”

 Nej tack.


”Skriv dina memoarer”

 Bokar direkt.


”Dansa modern seniordans”

Bokar direkt.


”Nostalgisöndag med sång och musik från 1960 – 1970-talen”

 Bokar direkt.


Kursavgifterna dras från mitt bankkonto genast efter att datorn har hört min röst och fått koder för kurserna.

Min väninna Gun tittar in på I-paden och frågar om jag kommer till café Trynet idag.
Visst, det blir trevligt. Hon berättar att hon genast bokade sig till stickningskursen.
Vi pratar om hur mycket Medis betyder för oss alla.
Jag tillägger att jag har gått i olika kurser de flesta läsår sedan jag var 14 år och deltog i min första kurs i Medis. Det var maskinskrivning och tack vare den utbildningen behärskar jag tio-fingersmetoden och kan titta ut genom fönstret medan jag skriver.

Många beskrivande ord har sagts under åren om kursverksamheten i Medis.
För mig är det viktigaste att den är frivillig och valfri. Precis så fint ordnat är det också.

Majvor Söderberg

Fönster mot sfi-världen

Kära bloggläsare,

Jag tänkte berätta, i all anspråkslöshet men inte språklöshet, om min vardag här på Medborgarinstitutet som det så inspirerande heter... Denna ärofyllda arbetsplats måhända tappar lite av klangen originalnamnet uttrycker med smeknamnet Medis som, för en utsocknes, kan få tanken att glida till förkortningarnas dagis, lekis vilket även speglar den febrila, kreativa aktivitet som dagligen florerar i dessa rum.

Nu är det så att en grupp med vuxna elever från alla världens hörn, från Japan, USA, Thailand, Ukraina, Filippinerna, Iran, Rumänien, Norra och södra Indien, Lettland, t.o.m från fastlandet, vistas fem dagar i veckan, i många veckor tillsammans med undertecknad. Detta är en rätt unik och fascinerande situation då vuxna med mycket olika bakgrund, både kulturellt, språkmässigt men också ifråga om utbildning, livs-och arbetslivserfarenhet samt framtidsplaner, åldern varierar även den från gröna tjugo till närmare pensionsåldern. Vilken är då den gemensamma nämnaren?

Jo, en brist, ett behov: förmågan att kommunicera fritt och otvunget i samhället där de bor. De kommer från länder där de varit fullt kapabla medborgare och är nu tillbaka i skolbänken, inte nog med det, de är noviser, nybörjare att likna vid småbarn, de vill, de kan men ingen förstår... Ett funktionshinder om något!

Vårt lilla klassrum blir till en unik "melting pot" där allehanda tron, kunskaper, koder och personligheter ska, under en kort, intensiv period som för de flesta motsvarar en oerhört omvälvande passage i livet, samlas på en begränsad yta, fokusera på det nya språket och bli vänner med det. De kommer efter ibland flera års vistelse i landet, har arbetat, har ett gediget förflutet, ett rikt CV och befinner sig nu vid en brytpunkt då det svenska språket blivit ett måste. Så tillbaka till skolbänken, tillbaka till elevstadiet: det är då jag möter dem, förundrad över deras mod, rikedom och vilja.

Från den egna skolgången i respektive land som gärna sätter beständiga spår till krocken med olika yrkesroller samt den enorma variationen i levnadsöden och karaktärer, allt detta möts på denna lilla yta, allt detta möter pedagogen. Att kanalisera energin, rikta viljorna, bemöta förvirringen, besvara frågorna, förekomma, läsa av, socialisera... Traggla vokaler, Vada i uttalets träsk, snubbla över grammatikens rötter, semantikens stenar och ibland simma obehindrat, hitta flytet, rytmen, prosodin... Våga säga fel, våga gå fram, våga tala högt, våga... Inse att felen är värdefulla och inte skamliga, att det är källa till lärdom.

Skratta åt de komiska felsägningar, åt vokalernas makt i det svenska språket, hur ett menat bättre samhälle blev till en bättre simhall; hur allehanda uttalsglidningar leder från förvirring till total oförståelse. Hur talet kommer, hur pratbubblorna växer och blir mer och mer komplexa, hur den mest osäkra börjar kommunicera, att bevittna denna befrielseprocess är helt fantastiskt. Jag tackar varje dag för denna gåva och tror mig ha ett alldeles underbart jobb!

Caroline Vernier

Hej vad det går!

Det har varit en händelserik höst. Vi började som vi brukar med att gå på kurs för att öka suget och inspirationen,

vi fortsatte med att ta emot anmälningar

 och förbereda kurser och sen var vi framme vid sista veckan på kurserna.

Likadant är det på veckonivå. Man kommer glatt i galopp till jobbet och  har liksom allt det roliga framför sig – och så helt utan förvarning – kommer sista låten på sista vattenpasset på fredagen! Känns som en sliten klyscha det där med att tiden går fort när man har roligt, men oavsett så kan det inte vara mer sant.

Nå. Jag har hunnit med att bli skuggad. En ganska rolig ide som Lärarföreningen kläckte i samband med valet. Min skugga hette Tage Silander. Nog blev det svett. Man ser den.

Hälsa och Friskvård på Medis har varit föremål för arbetsprövning också. Pär Löthman

har varit med mig, praktiserat, satt sig in i jobbet och även varit min lärarkollega i jongleringskursen. Det var premiär för den och det hela blev väldigt lyckat och trevligt! Till våren kommer en ny kurs så klart!

DansLust med olika genrer i små portioner visade sig också vara ett roligt kursupplägg. Bäst var det när kursen i afrikansk dans fick livemusik av Georges Agbazahou och Alexander Sundman-Henriques. Då lyfte taket och svetten lackade. Ja eller när Bollywoodgänget gick loss så väggarna skakade. Vilken höst det varit!

När man är lagspelare som jag betyder mötena en hel del, människorna som är med och jobbar, diskuterar, leder, delar med sig. Anki och Pär finns här på kontoret, ni timlärare finns överallt och ni är så värdefulla allihop. Det är så roligt att träffa er eller annars ha kontakt.

Jag önskar Er alla – kollegor och deltagare – God Jul och Goda Möten!

Sim. Salabim!

I morse avslutades min simkurs, 11:e terminen som jag haft förmånen att lära ut ett effektivare sätt att simma. De tio föregående har alla haft samma upplägg, mer eller mindre, men jag har de senaste gångerna inte varit helt till freds med resultatet. Så när det nu bytte 10-tal bytte jag också strategi och det blev bättre. Mycket bättre till och med, och ingen har riktigt "fastnat" så som hänt på de tidigare kurserna.
Vad är då skillnaden, jo den nya strategin innebär att man simmar mer sammansatt redan från första början och koncentrerar sig på att göra rätt 4-5 armtag i gången och att nöta in det rätta. Tidigare har fokus legat på att bemästra detaljerna för att sen, som genom ett trollslag, klara av den sammansatta simningen. Trollslaget har ofta uteblivit, tyvärr.
Den nya strategin gav ett betydligt bättre resultat, i stort sett alla deltagarna simmade hyfsat redan för ett par veckor sen, vilket är tidigare och fler deltagare än på tidigare kurser. Smärre justeringar behövs alltid i ett kursupplägg och med tanke på att jag från och med nästa termin får 20% mer tid på mig (kursen utökas från 10 till 12 tillfällen) så kan det bli riktigt intressant.

Dessutom har Marie lovat att planera in en simkurs för Öppet Vatten i augusti. Det blir kul!

Björsby-vävning flyttar till Godbycenter

Att vuxna kursdeltagare har egna utrymmen har stor psykologisk betydelse för stämningen på kurserna. En vuxenstuderande har rätt att få känna att det här är vår skola och det här klassrummet är mitt klassrum. Det här går inte att ordna i alla kommuner, men eftersom det finns så omfattande kursverksamhet – både på dagtid och kvällstid – i Mariehamn har Medis i Mariehamn lyckats ordna ett eget Medis-hus, ett eget vuxenutbildningscentrum, och till och med i stadens centrum. I Medis-huset pågår de flesta sådana kurser som inte upptar klassrummet hela tiden. I ett och samma klassrum kan det en kväll försiggå studier i engelska och en annan kväll i något annat teoretiskt ämne. Dessutom är klassrummen i flitig användning på dagtid, huset är fullt av verksamhet.

Medis har också kurser som i sin tur upptar utrymmet hela tiden, eftersom det för kursen behövs mycket inventarier. Sådana är t.ex. vävning och keramik. 

En vävkurs ställer flera olika krav på utrymmet. Det behövs mycket kursutrymme som bl.a. skall ha bra belysning, och det skall finnas tillräckligt med parkeringsplatser i närheten. Det allra svåraste kravet att uppfylla är kanske att det i fastigheten inte skall finnas andra grannar som kan bli störda av ”dunkandet”. Det går nämligen inte att väva ljudlöst. 

I början av höstterminen fick Medis veta att de utrymmen som Medis under många år har haft för vävning i Björsby f.d. skola, inte längre skulle stå till vårt förfogande. Var skulle man kunna hitta ett annat utrymme, helst i Jomala eller åtminstone på en central plats på fasta Åland? Kontakt togs med flera kommuner, ingen hade något att erbjuda. 

Men nu, äntligen, när överan halva höstterminen har gått, har vi en lösning. 

Vävningen från Björsby flyttar till Godbycenter!

Nu hoppas vi bara att allt börjar fungera bra på det nya stället och att vi en längre tid får vara i samma utrymmen, för man flyttar inte gärna närmare 20 vävstolar varje läsår.

Här inreder Medis en ny vävlokal.

Hälsningar från rektor Leena

Hur ska man vara för att lära sig språk?

Hur ska man vara som person för att lära sig ett främmande språk snabbt och effektivt? Varför har vissa personer lätt att lära sig medan andra får kämpa med uttal, grammatik och flyt?

Ålder har betydelse, och hur nära besläktat en persons modersmål är med målspråket inverkar också. Men det är inte hela sanningen. På nätet kan man hitta många intressanta artiklar om vilka egenskaper som hjälper till för att man ska vara en bra språkinlärare.

Här kommer en lista på några sådana egenskaper som jag har läst om på nätet. Jag har plockat ut dem helt ovetenskapligt – sådana egenskaper som jag själv har lagt märke till hos framgångsrika språkstuderande under alla mina år som språklärare.

1. Motivation: Personen tycker om målspråket och –kulturen och vill bli en del av den nya kulturen. Han vill verkligen lära sig språket och är beredd att satsa på det. Många tycker också att själva språkinlärningen är rolig!

2. Tar ansvar: Personen förstår att man inte lär sig ett språk bara för att man sitter i klassrummet. Man måste själv göra hela jobbet!

3. Är realist: Personen vet att språkinlärning kräver väldigt mycket tid och ansträngning. Han ger inte upp när det känns svårt.

4. Är orädd: Personen vågar använda språket och är inte rädd att göra fel. Det kan kännas löjligt att uttala ett främmande språk, men de här personerna bryr sig inte om det. De tar alla chanser att tala med infödda och är ofta sociala.

5. Tolererar att språk inte alltid är logiskt: Personen accepterar att språket ofta är ologiskt och blir inte blockerad av att det finns många undantag.

6. Söker mening: Man kan använda sina begränsade kunskaper till att försöka förstå trots att många ord är obekanta. Personen tycker att det är roligt att läsa också svårare texter och vågar gissa vad nya ord betyder.

7. Känner sin egen inlärningsstil: Personen vet hur han lär sig bäst och vilka metoder som fungerar för honom. Han är kreativ och hittar på egna knep, t.ex. för att lära sig nya ord.

En egen kommentar: Jag är själv lite av en grammatiknörd, och jag trodde i skolåldern att det skulle gå att lära sig ett språk bara via grammatikregler. Så småningom förstod jag att det inte är möjligt. Denna insikt hjälpte mig att se språkinlärning på ett nytt sätt. Grammatik är ett bra hjälpmedel, men språk är väldigt mycket mer än så.

Ann Westerlund

En titt in i dockverkstaden.

I höst har vi startat en dock-kurs där vi gör Olga-dockor enligt den holländska dockkonstnären Olga Dols metod.

Först skär man till en huvudform av en rund styroxboll. Det smular och flyger styroxbitar runt i rummet i det skedet, städerskan får extra arbete.

Därefter gör man en hals till huvudet av en tom toapappersrulle. Sedan borras ett hål med en äppelborr i huvudet där halsen skall fästas.

Vi använder en specialgjord ställning av trä där vi fäster huvudet för att lättare kunna modellera fram dockans utseende.

Glada dockmakerskor.

Huvudet täcks med små bitar av Das- eller Plastiroc-massa, en sorts hobbylera.

Därefter sätts en bit av leran för panna, haka, näsa, kinder, gom och läppar. I det här skedet brukar man börja iaktta sina medmänniskor på ett nytt sätt. Då kan man upptäcka att somliga har liten näsa, andra större. Många olika hakor finns också, endel är nästan utan medan andra kan ha dubbla eller tredubbla.

Axlar görs också av leran. Viktigt att komma ihåg fyra hål på dem, som man skall sy igenom då man fäster huvudet vid den sydda tygkroppen.

Armar och ben eller stövletter bakas ut av lera. Leran skall torka mellan varven och alla delar skall slutligen slipas med sandpapper. Därefter blir det målning av ansiktet, där ögonen är det svåraste. Slutligen lackas alla modellerade delar.

Blivande balettdansös i förgrunden.

Håret kan göras av garn, lin eller skinn.

Kroppen sys av bomullstyg och fylls med ull eller hobbyvadd. Sömnadsarbetet görs hemma, det vill säga att sy kroppen och kläderna till dockan.

Kursens första docka är klar.

Under åren har det blivit många olika typer av dockor, den klassiska förstås men även häxor, tomtar, troll, örtagummor och skärigubbar, alla stora personligheter.

Rödluvan och vargen, skapade av Birgitta Zetter 1995.

Barbro Laurén