Nya konstkurser!

Höstens nya konstkurser!

Jag gillar utmaningar, att kasta mig ut i det okända, testa, pröva och lära mig nya saker. Ämnen som jag sedan kan testa och utveckla i min undervisning.

En av utmaningarna som lärare på ett Medborgarinstitut är att kunna förnya sin undervisning varje år, att följa med sin tid, hitta på idéer som intresserar och involverar kursdeltagarna att fortsätta gå på kurs. Eftersom vi bor på en liten ort så är ofta grundstommen i grupperna densamma år efter år och då gäller det att hålla dem kvar.

För att aktivt tilltala nya kursdeltagare behöver vi lärare komma på nya kurskoncept som ligger i tiden. Ämnen som intresserar och tilltalar folk.

Efter att ha fortbildat mig i några omgångar tar jag mig an två nya kurser detta läsår: Illustrationskurs och Grundkurs i grafisk design på distans. Kurserna verkar dra folk, deltagarna är aktiva och ivriga och för mig som lärare känns det som en lyckoträff!

Illustrationskursen är en helårskurs där vi illustrerar efter olika teman: texter av olika karaktärer, bokpärmar, förpackningar, etiketter, recept, musikaffischer osv. Vi använder oss av en mängd olika tekniker där deltagarna har med sig eget material men de kan också komplettera med många olika material som finns i klassen. Nedan följer några smakprov på den första uppgiften där eleverna hade som uppgift att illustrera enstaka ord varav ett var Mariehamn.

Grundkurs i grafisk design är ett nytt kurskoncept för mig och min första grupp är världens bästa! Elva aktiva och engagerade kursdeltagare som bjuder på sig själva är lärarens dröm. Kursen inleds och avslutas med en närstudieträff och däremellan (12 veckor) arbetar kursdeltagarna på egen hand med olika uppgifter via en lärplattform där de lägger upp sina bilder och får feedback av varandra och av mig. Det är ett bekvämt studiesätt som passar dem som vill jobba på egen hand och på egna tider. Detta studiesätt är spännande men kanske lite mer krävande för eleven än vanlig katederundervisning eftersom det förutsätter mer självdisciplin och engagemang även i kurskamraternas arbeten. Jag hoppas kunna utveckla flera distanskurser så att de blir så smidiga som möjligt för våra kära kursdeltagare.

Nedan ett smakprov i grafisk design på min egen design för ett fiktivt evenemang.

Tack för mig!

Ny på jobbet

Det är nästan två månader sedan jag började jobba här på Medis och nu ska jag skriva min första bloggartikel! Jag heter Arisa och kommer från Japan. Jag flyttade hit för två år sedan och har läst alla sfi-kurser här på Medis. Sedan började jag jobba från och med augusti i år. Jag jobbar dels på Kompassen, som är ett informationskontor för inflyttade där vi får alla möjliga frågor, och dels med att ordna språkpraktiken för dem som läser svenska på heltid på Medis. Kompassen har också några evenemang för inflyttade t.ex. restaurangdagen, invitationsdepartmentet, seminarier m.m som jag hjälper till att arrangera. Nu ska jag berätta om en utfärd som Kompassen ordnade för inflyttade tidigare i höst.

Den 17:e september bjöd Kompassen nyinflyttade på en utfärd till Föglö på skördefesten. Målet var att bekanta sig med olika platser här på Åland, lära känna kultur och evenemang samt få kontakt med  Ålänningarna. I år var det första gången som Föglö var med på Skördefesten så utfärden blev spännande för alla. Siv Ekström och jag från Kompassen hade ansvar över utfärden.

Vi informerade de flesta sfi-klasserna på kurs muntligt och satte ut reklam på Kompassens Facebook-sida. Totalt fick vi 66 anmälningar via kurserna, e-mejl, och även telefon. Den 17:e visade 56 personer sig och bussen var nästan full! 

Kl.9.30 samlades vi utanför Medis och åkte mot Svinö. På vägen dit berättade Siv om olika ställen vi åkte förbi. Även en liten sak kan vara ny för de som är nyinflyttade, så det spelade en viktig roll.   

Vi kom till Svinö i god tid och njöt av underbart väder medan vi väntade på färjan. 

Kl 10:45 avgick färjan. På färjan i caféet kunde man läsa om möjliga aktiviteter på skördefesten på Föglö. De flesta deltagarna inklusive Arisa har aldrig varit till Föglö förut, så alla var uppeggade på vägen dit!

Kl 11.15 anlände färjan till Degerby, därifrån tog vi en kort promenad till Enigheten. Man kunde se genast att Föglö var lite annorlunda än fasta Åland, t.ex hur husen och terrängen såg ut. Vid Enigheten fanns det några stånd där glada människor sålde lokalproducerade matvaror, böcker om Åland och bakverk etc. Några av våra deltagare köpte matvaror och pratade med dem som sålde dem. 

Sedan åkte vi med bussen till Galleri Berghäll i Hummersö där vi fick fisksoppa till lunch och äppelkaka med vaniljsås och kaffe till efterrätt. Vid galleriet kunde man se utställning av Kjell Ekström, invigning av La Biblioteca Senza Frontiere - en samling av böcker på många olika språk.  

Alla var överraskade över hur vackert det var i Hummersö. Solen sken och vattnet var stilla och klart. Stigen upp till det lilla huset där biblioteket finns kallas Föglö fredsstig.  Ahmad Bagdash från Jordanien hade med sig sand från sitt hemland.  Sanden hälldes ut på stigen där det också finns sand från andra länder.

Sedan åkte vi mot Sommarö till den öppna gården Östergårds/Coja fishing. Där fanns bland annat får att klappa, försäljning av fisk, lammkött, café och elever från årskurs 7-8 i Föglö grundskola sålde hembakat. Tommy Bergström underhöll med sång och musik under dagen.

Fåren var mest populära bland barnen. Det verkade som en rolig aktivitet och en ny upplevelse för barn som kommer från andra länder. Det bjöds också på ”traktor-safari” - man fick åka på en släpvagn efter en traktor på en rundtur i byn Sommarö.

De inflyttade som har bott på Åland längre än de nyinflyttade visste hur man skulle förbereda sig till skördefesten - vi kunde se några av våra deltagare gå runt på den öppna gården och prata med ålännningarna om matvaror, samt köpa färska varor med stort nöje. 

Vi hade beställt eftermiddagskaffe på Östergårds. De dukade fram ett bord med kaffe och kakor speciellt för oss och vi satt tillsammans och njöt av stämningen genom att se de glada lekande barnen. Ca kl 15.45 körde bussen till färjan i Degerby. Vi kom tillbaka i stan ungefär kl.17.20.

Målet var att alla inflyttade får bekanta sig mer med Åland och får kontakt med inte bara inflyttade utan ålänningar som man kan prata svenska med. Alla har tackat och sagt att det hade varit jätteroligt att vara med, så de var väldigt nöjda med resan. De ser fram emot att vi ordnar någon utfärd i framtiden igen. Det kom 56 personer från olika länder t.ex. Bulgarien, Lettland, Rumänien, Thailand, Ryssland, Syrien, Jordanien, Finland, Filippinerna, Ukraina, och Japan.

Det spelar en stor roll när Kompassen ordnar en utfärd så att nyinflyttade kan bekanta sig mer med den plats de bor på. Man kan få helt olika kunskap, kännedom och insikt som inte hade funnits förut. Jag tycker att det är också viktigt för Kompassen att skapa ett evenemang som nyinflyttade kan känna sig engagerade i samhället så att de mår psykiskt bra. Vi vet inte nu om vi kan ordna fler utfärder på samma sätt, men förhoppningsvis har vi invitationsdepartmentet under hösten.

Jag återkommer!

Arisa Hirano

Vi har världens bästa arbetsplats!

Någon frågar: ”Hurdan är världens bästa arbetsplats?” Vad svarar du?

Enligt vår personal är det viktigast att 

• verksamheten har tydliga och konkreta mål. I vårt fall är det att inom budgetramarna sammanställa ett attraktivt kursutbud där alla ålänningar hittar något intressant och förverkliga utbudet med kvalitativ undervisning.
• hela arbetsteamet anammar målet och jobbar entusiasmerande för att uppnå det. 
• personalen får vara delaktig i besluten innan de fattas.
• det finns uppmuntrande och stöttande chefer.
• det finns raka ”diskussionsrör” inom arbetsteamet.
• det råder ett öppet klimat på arbetsplatsen.

Naturligtvis är det så att om man får jobba med sådant som man är bra på och som man tycker om blir resultatet också bra, men jag tror att chefens förmåga att leda arbetet och entusiasmera sina anställda är minst lika viktigt. 

Jag läste någonstans följande kommentarer:

En bra chef inspirerar sina medarbetare. En inspirerad person behöver inte övervakas och hållas efter hela tiden. Hen jobbar som en galning helt av egen vilja. Nöjda medarbetare är företagets viktigaste resurs. 

"Dåliga chefer orsak till stress. Brist i ledning och många organisationsförändringar är den främsta förklaringen till stressen i arbetslivet."

Talman Johan Ehn hade på FB delat en artikel om en undersökning som konstaterade att ”Omtänksamma chefer lyckas bättre och är mer lönsamma än andra. Chefer som tror att vägen till ökad produktivitet och lönsamhet går via ett hårt ledarskap är fel ute. Det är istället omtänksamma och snälla chefer som vinner i längden. Företag med stöttande chefer som bryr sig om sin personal är dessutom mer lönsamma än andra. Forskningsstudierna visar också att schyssta chefer får schyssta medarbetare, vilket leder till ökad lojalitet och mer samarbete. Medarbetare som har snälla chefer blir dessutom mer produktiva, både i grupp och individuellt.”

En liten utmaning för chefsutbildningen...

Härliga höst!

I gårdshuset på Medis sitter vi tre – Tove, Maria och jag Marie som jobbar med Medis projekt Flex-In. Projektet går ut på att skapa onlinekurser i svenska för inflyttade. I cirka ett halvår har vi hållit på nu och varje dag händer det något nytt här. Veckans kluris har varit Ålänningens sång som vi skulle vilja använda oss av i materialet på olika sätt och som onekligen är en viktig del av Ålands kulturhistoria. Det vi har lärt oss under den här tiden är dock hur viktigt det är att ha koll på alla lagar och upphovsrätt när man laddar upp material på nätet. Problemet är att hur vi än har letat, mailat och gjort efterforskningar så går det inte att få fram vem som äger rättigheterna till denna Ålands landsskapssång. Ännu har vi alltså inte löst denna kluriga gåta. Om det är någon av er där ute som sitter på svaret, hör gärna av er till oss!

Vädret börjar äntligen (jo äntligen tycker jag som riktig höstälskare!) gå mot lite svalare temperaturer och det har varit många dagar med underbart klar luft och sol. En av dessa fina dagar passade Maria och jag på att åka ut till Skördefesten för att fota bilder till vårt kursmaterial. Lunch bestående av Bolstaholmsburgare och Grannas äppeljuice blev det och många fina bilder fick vi på Cederbergs, Bolstaholm, Karl Ers och Marskogens lamm.

 


Något annat jag har passat på att fota nyligen är klockor. Varför just klockor? Jo, att lära sig hur man säger vad klockan är tas upp i kapitel 2 i kursen A1 och för att få in en åländsk touch och ha med ställen man känner igen har jag helt enkelt gått ner på stan och fotat.

Detta medförde dock vissa problem jag inte hade tänkt på innan. Klockorna på bilderna ska nämligen vara jämnt med fem minuter (17.10, 08.45, 13.40 osv) för tydlighetens skull. När jag gav mig ut för att fota insåg jag ganska snart att om jag går kl. 11.00 kommer alla klockor i övningarna att vara 11.05, 11.15 eller 11.20 i och med att det är så korta avstånd här så tiden hinner inte gå så mycket innan jag är framme på nästa ställe. Så då fick jag helt enkelt schemalägga olika ”klockfotartillfällen” för att få lite variation. Första problemet löst.

När jag sedan kommer till ett ställe, säg Posten, ser jag att klockan är 13.41, det gäller alltså att jag väntar till nästa tillfälle (13.45) innan jag kan fota. Jag står där och hänger. Expediterna tittar på mig och frågar ” – Behöver du hjälp?”, ” – Nej” svarar jag och fortsätter vänta. Hmm det här känns ju lite konstigt att bara stå här och titta... Så jag går ut en sväng för att fördriva tiden. Äsch, när jag kommer in igen har klockan hunnit bli 13.47. Nä, nu stannar jag här inne för att inte missa nästa tillfälle. Expediterna frågar igen om jag behöver hjälp där jag bara står. ” – Nej”, svarar jag. Börjar fippla lite med några vykort på en ställning. Nu är klockan 13.50 – dags att fota. Men nu står en barnfamilj precis där klockan hänger och om människor finns med på bilderna måste man ha deras skriftliga godkännande för att medverka i materialet. Avtalet har jag inte med mig och jag vill inte be dem flytta på sig så för att de råkar stå just där. Så det blir till att vänta igen. Jag börjar onekligen känna mig lite som en kuf där jag står.

Till slut får jag i alla fall till bilden och kan traska vidare till nästa ställe och eftersom klockan nu hunnit bli över 14 kan jag få in en fotosession till idag – yes! Nytt ställe, nya utmaningar. Det jag vill ha sagt med det här är att om ni ser mig stående någonstans och bara titta planlöst framför mig vet ni att det inte är någon fara, jag står bara helt enkelt och väntar på att tiden ska gå.

//Marie Flodin

Den som väntar på något gott

Regntunga skyar. Kön står nästan stilla. Uppskattar att minst 50 st. människor står framför mig. Bakom fylls det på hela tiden. Folk småpratar och är på gott humör. Parkeringsplatserna är överfyllda. Ett äldre par framför mig pratar med några andra om att de är här andra gången idag. De var hit på lunchen också och sedan körde de hemåt 30 km och är nu tillbaka och köar på nytt.

Jag står och filosoferar. Har tagit kompledigt från jobbet.
Plötsligt öppnar sig himlen och ett kraftigt regn häller ner. Inom någon minut är jag genomblöt. Står envist kvar, närmar mig. Smyger in halva mig under ett enormt paraply som en kortväxt man håller över sig. Nu är jag framme. Nappar tag i en papperstallrik och sträcker ut den mot dem som serverar. Äntligen! En het, bränd och sprucken grillkorv till mig. Ketchup och senap tar jag själv. Bränner gommen och spiller en klick senap på skon.

Nu dags för nästa kö för att få en liten mugg kaffe. Det går snabbare, får engångsmuggen men råkar snubbla på en kartong jag inte ser. Faller inte helt men allt kaffe finns nu på mina vita jeans. Orkar inte köa för nytt kaffe. Nu mot parkeringen, bilen är inklämd och det är omöjligt att ta sig därifrån. Jag sitter i min bil i hällregnet och väntar tålmodigt. Har en smak av grillkorv i munnen och ler.

Gratis är gott. Jag är inte ensam om att tycka det. Jag skall fortsätta att följa lokaltidningarnas annonser för att få veta när nästa fria förtäringstillfälle kommer.

M.S.

Frågor på färjan

Det är en tidig lördagsmorgon.
Jag halvspringer in i hamnterminalen med handväskan dinglande över axeln.
Får min biljett och går ombord.
Många andra sömniga ålänningar köar för sjöfrukosten.
En halvbekant knackar på min axel och hälsar. Sedan säger hon: ”Och du skall på mässa, antar jag”.
Nej, det skall jag inte.
Vi pratar sedan om sjögång och illamående.
I kön till kaffeautomaten är hon där igen. ”Så du skall iväg och shoppa då?”.
Nej, det skall jag inte.
Hon tittar förvånat och fortsätter ”Så du skall hälsa på släktingar då”.
Nej, inte det heller.

Senare köar vi för att stiga ombord på bussen mot Stockholm.
En ny knackning på axeln. En ingift släkting frågar: ”Och vad skall du göra i Stockholm idag?”

I bussen halvsover jag och funderar över vad det beror på att folk frågar varandra på morgonturen: ”Och vart skall du då?”
Varför är det intressant?

Är det omtanke eller nyfikenhet, eller hör det bara till vanlig artighet?

Tror att jag skall ta en tur på Gotlandsfärjan och iaktta om det går till likadant där.
Tänk om detta endast är ett åländskt fenomen.

Vad jag gjorde till Stockholm den gången? Det var en cafédejt och vi hann också med besök på ABBA-museet.
Snart är jag på färjan igen. Vi ses.

Vår på Medis

Våren tittade fram och då passade Medis glada och pigga personal på att anta den allmänna städutmaningen i staden! Innergården och entréerna fick sig en putsning av arbetsklädda lärare, kanslister och rektor. Fint värre!

Det är alltid bra att samarbeta och alltid bra att göra grejer man inte vanligen brukar tillsammans. Nu fick konstläraren, musikläraren, kanslisten och gympaläraren i ett ganska framgångsrikt samarbete loss inte mindre än 7 skräpiga buskar med hjälp av hacka och spade, något vi aldrig åstadkommit tidigare. Inte hade jag en aning heller, om att vår egen Majvor och vår Barbro var såna hejare på att sopa grus.

Inne i huset och på Tekniska Verken börjar utställningarna för konst och textil ta form, programmet till vårsalongen är sammansatt, artisterna ligger i startgroparna och nu väntar vi bara på premiären tisdag den 10.5 19.00. Var så väldigt välkomna!

Katalogarbetet vid våra datorer är nu vad som hägrar, även om jag tror jag talar för alla när jag hävdar att undervisningen är roligare. Den brukar bli rätt snygg och välfylld i alla fall, vår katalog.

Egentligen återstår bara att önska en fin sommar till alla – deltagare och kolleger. Det har ju börjat bra nu i maj!

Marie