Vad skådar mitt norra öga, skottar du snö med en…?

Fix 1998 @ Wikipedia, CC SA 2.0 Generic

Det finns ord och uttryck som är svåra och obekanta, även för lärare i svenska. Ett bra exempel på detta är det där snöröjningsverktyget man använder för att skotta snö. Alla jag diskuterade detta med hade olika åsikter om vad det heter. Det fanns ord som snöskuffare, snöskuff, snöskott, snöskotta, snölasse, snöplog, snöblad, snöskyffel, snöskovel, snösläde, snöslunga m.fl. Jag fick just höra att från finlandssvenskt håll rekommenderas snösläde. Ordet snösläde var väldigt främmande för dem jag pratade med. Det var också det enda ordet som blev automatiskt korrigerat, då mitt skrivprogram tyckte att jag måste ha skrivit fel och att jag menade snöskoter. Vilket ord använder du?

Ett annat uttryck som jag hörde på radion igår, är också något av ett mysterium. “Vad skådar mitt norra öga?” Googlar man på det uttrycket så finns det diskussioner om varifrån uttrycket kommer. Jag tycker bäst om teorin om att det användes av sjömän.  Det skulle förklara varför en del ålänningar känner till det. Andra trodde att det fanns religiösa orsaker bakom uttrycket. Eller filmer/böcker för barn. Vad tror du? 

Träffas på Medis

I veckotidningarnas frågespalter finns ofta frågor om hur ensamheten kan brytas. I svaren från psykologer ges förslag att delta i olika kurser. På en kurs hittar man likasinnade och ibland kan en seriös och livslång vänskap uppstå.

Jag frågade runt i min närmaste krets och flera personer har hittat fina vänner på kurser här på Medis. De nya vännerna är personer som de inte annars skulle ha blivit bekanta med.

Den här delen av kursverksamheten är av stor betydelse. Den sociala biten och mötet med nya människor eller tidigare bekanta tillför en känsla av gemenskap. Man förenas i ett fritidsintresse.

Det som dessutom kan hända är att man kan möta sin livspartner här. I det anrika hotellet vi jobbar i har väggarna mycket att berätta. Även efter att restaurangen och hotellet fick nya verksamheter i lokalerna, så har det skett mycket här och huset är fyllt med liv och rörelse året runt.

Vad jag känner till så har det hänt att kärlek mellan lärare och kursdeltagare uppstått och små Medis-barn har kommit till världen.

Själv har jag hittat en ny kompis via en Medis-kurs. På kärlekens område har inget mera hänt än att jag har fått en blinkning från en vikarierande lärare.

Det bästa med det här jobbet är för mig de trevliga kollegerna och alla möten med kursdeltagare i trappan och korridorerna.

Majvor Söderberg

Tidsresa?

På väg med raketfart rakt in i en ny termin, eller läsår om man så vill. Det sägs att tiden faktiskt går fortare med åren, eftersom vi har möjligheten att jämföra. Min levnadstid i förhållande till given tidsmängd – kanske en månad – ökar ju faktiskt dag för dag. Alltså borde jag uppfatta ett år som kortare nu än för tio år sen. Kanske har det med förmågan till överblick också att göra, upplevelsen av att ha koll spelar nog också in.

Ibland får mitt jobb mig dock att inse att tiden kan stå stilla, eller i alla fall inte har så stor betydelse. Jag har många tillfällen varje läsår att andäktigt kontemplera det där med att ålder bara är en siffra. De äldsta som går på gympa är långt över 80 och de har liksom aldrig slutat träna. De kommer år efter år och har sina favoritpass och ibland en favoritlärare. Nyttan och glädjen med gympan syns på hela människan och det är helt fantastiskt att få leverera det som önskas och behövs. Träningstrender kommer ju och går och vi lärare anpassar och utformar och fixar för att få med allt som enligt de senaste rönen verkar vara ovärderligt att få med. En sån grej är väl det där med att dans och koordination är bra för mer än bara minnet. Bra för mig som redan är där. Kondition, styrka och balans är viktiga komponenter förstås och nu pratas det också om rörlighet och kroppskontroll. Just den avdelningen kan i vissa fall sortera under avdelningen ”rörelser och övningar vi glömt”. Så i höstens katalog breddas utbudet med kurser där rörligheten står i centrum, men sällskapar nära med styrka och balans. Så grundläggande att man inte ens vet om att man slutat göra det, eller behöver öva. Hur svårt kan det vara att krypa, åla, ta sig över ett hinder i farten, likna en hund eller en isbjörn, eller göra en kullerbytta. Ssss. Gjorde man ju som liten. Blir man säkert yr av. Alltihop är baskunskaper som kroppen och hjärnan mår bra att kunna. Och har man inte provat på ett tag så är det ganska knepigt, man blir stående där i salen och undrar hur det är möjligt att glömma sånt. Och funderar var tiden tagit vägen. Men mina damer och herrar – det är aldrig försent. Jag ser det varje dag. Folk i alla åldrar som lär sig nya grejer det inte trodde var möjligt på sätt de inte kunna drömma om. Det kräver ett visst mod. Det kräver att man vågar prova. Det kräver också ett visst tålamod. Det man får i utbyte är dock en mycket värdefull sak. Inte bara bättre fysik – utan ett brett leende och då och då ett gott skratt.

Välkomna på kurs allihopa, Marie

Nu startar vår hösttermin!

Terminsstart på Medis! Det är minst lika roligt som på anmälningsstarten. Att få uppleva alla ivriga människor som ivrigt kommer för att anmäla sig till höstens kurser ger en liten kick varje gång. De står i kö och vi delar ut kölappar. Alla som bara kan sitter vid telefonerna och tar emot anmälningar. ”Tänk att jag jobbar på ett ställe som är så här omtyckt och eftertraktat!” 

Likadant känns det så här i mitten av september när kurserna startar. Första veckans kvällar råder hektisk aktivitet i Medishuset. Vi laddar upp med en extra kvällsvaktmästare som kan vara med och visa alla till rätt rum. —Var är rosa rummet? —Jag ska på spanska, var är den kursen? Någon ringer från Strandnäs: —Vart ska jag gå för att komma till sykursen?

Första året jag jobbade på Medis (2001) och kom för att hålla datakurser på kvällarna såg jag hur det lyste i alla rum i det stora huset. Redan ute på gården såg jag genom fönstren hur kursdeltagarna vid sina bord i klassrummen ivrigt antecknade och uppmärksamt lyssnade till läraren. Då blev jag litet rörd, faktiskt. Tänk så fint att så många människor vill gå på kurs på kvällen efter jobbet, att de vill lära sig nya saker på fritiden. Och så fint att en massa människor väljer att jobba som timlärare på Medis på kvällarna - efter sitt ordinarie jobb. De kunde ligga hemma i soffan och se på TV, men de kommer till Medis och undervisar, förbereder sig och står i, för att andra ska få lära sig nya saker. 

Nu är snart den första veckan över. Redan nästa vecka hittar alla till sina rum och varje kväll fram till i april fylls Medishuset av alla dessa ivriga kursdeltagare. OCH, vilket alla kanske inte är medvetna om, varje dag fylls huset också av många ivriga kursdeltagare! Det är stört omöjligt att hitta ett ledigt klassrum på Medis på dagarna. Dels har vi seniorkurser i olika ämnen, och dels har vi cirka hundra ivriga elever i fem, snart sex grupper, som studerar svenska varje dag från 8.30 till 15.15. Vi sköter ju sedan många år om Landskapets sfi-undervisning, dvs svenska för inflyttade. Det är fint med ett stort och stabilt hus för all denna kursaktivitet!

Siv Ekström

70 år i bildningens tjänst

'

Frågan om ett arbetarinstitut lyftes fram redan 1946 då folkdemokraten Rauha Åkerblom och socialdemokraten Viktor Arvidsson lämnade in en petition där de anhåller om att landskapsnämnden (dagens landskapsregering) ska inrätta ”ett arbetarinstitut eller en medborgarskola” i Mariehamn. Förslaget togs väl emot och under behandlingen i remissdebatten tyckte många talare att detta var ett bra förslag. Man ansåg också att institutet borde organiseras enligt samma modell som på fastlandet, nämligen att institutet skulle bli kommunalt. Institutet i Mariehamn skulle beviljas högsta möjliga landskapsbidrag. Förslaget godkändes och redan i början av 1947 var landskapslagen om understöd åt arbetarinstitut klar. Stadsfullmäktige i Mariehamn var först måttligt intresserat av att ta på sig en ny verksamhet men godkände i alla fall i maj 1947 förslaget om ett arbetarinstitut i staden. Institutet fick också en egen direktion. Den 6 oktober 1947 hölls det öppningsceremoni och inskription för institutet i gamla folkskolan (nuvarande Uncan). Under den första terminen var antalet inskrivna elever 153. Institutet erbjöd då kurser bl.a. i engelska, finska, modersmål, matematik, bokföring, teckning och måleri, stenografi och maskinritning. Institutets första föreståndare var lektor Carl Ramsdahl.

Vårt Medis är alltså ”ett efterkrigsbarn” som i år har 70 år på nacken. Det finns dock inga tankar om att gå i pension utan verksamheten fortsätter och utvecklas att vara alla ålänningars utbildningscentrum. Ett mångsidigt kursprogram kommer till alla åländska hushåll i mitten av augusti.

Leena Raitanen

Tack Medis!

Det känns både roligt och sorgligt och lite högtidligt för mig att ta adjö av Medis som har varit min arbetsplats och mitt andra hem under så lång tid, närmare bestämt 33 år. Jag känner mig väldigt tacksam att ha fått vara en del av Medis! Det är ju en plats som betyder så mycket positivt för så många människor.

Nu vill jag säga tack till er alla som har varit med under de här åren.

Först av allt vill jag tacka Leena, vår rektor som alltid har varit på personalens sida och som i alla situationer har hittat de bästa lösningarna för oss anställda och för institutet. Vi har alltid vetat att vi kan räkna med ditt stöd.

Tack också till alla arbetskamrater, både lärarkolleger – sfi-lärare och andra - och den övriga personalen. Jag menar inte bara den nuvarande personalen, utan alla som kommit och gått under de här åren. Medis är en liten arbetsplats, så man lär känna varandra väl oberoende av arbetsuppgifter. Alla sitter runt samma bord och jobbar mot samma mål. Många av oss har jobbat länge tillsammans och det visar ju att vi trivs på vår arbetsplats.

Det finns många andra också som är en del av Medis, det är timlärare, kontaktpersoner i kommunerna, beslutsfattare, stadens utbildningspersonal och många andra. Ett tack till er också för gott samarbete.

Sist men inte minst vill jag tacka alla kursdeltagare i engelska, svenska och tyska som jag har haft den stora förmånen att få undervisa genom åren. Det har varit oerhört inspirerande att få jobba med er. Man är så gott som alltid på bättre humör efter en lektion än före. Tusen tack ska ni ha, jag har haft jätteroligt!

Trevlig sommar, hoppas att vi ses på Medis!

Bilden föreställer Sven-Erik Finne och mig någon gång på 90-talet.

Ann Westerlund

Bakom kulisserna

I vår experimentverkstad för hälsa och friskvård gör vi nästan vad som helst för att testa och öva inför mötena med er, kära deltagare. På senare år har det pratats mycket om helhetsövningar och att kunna direkt överföra moment på ett träningspass in i vardagslivet. Så man har nån nytta av allt släpande helt enkelt. Det har vi tagit fasta på nu när vi inom ämnesområdet har skaffat oss lärling och har möjligheter att lägga tid och tankekraft på lite nya grejer. Med utgångspunkt i en av de mest praktiskt inriktade och helhetsbetonade träningsformerna av alla – Crossfit – har vi påbörjat en tankegång som leder framåt och låter oss ha roliga och aktiva planeringsmöten. Kroppskontroll, förmågan att hantera kroppen – och sin kroppsvikt -  i olika lägen och situationer, öka sin rörelsebank och ha roligt på vägen är vårt mål. Bland annat!
https://www.youtube.com/watch?v=ASY3oV4JBRs

Jo just det! Det händer då och då att vi får besök av övriga personalen när vi är i skapartagen. En del skakar på huvudet och går – andra blir entusiastiska och vill prova direkt! Vilken kategori tillhör du?
Marie