Varför säger de på detta viset?

Vardagspsykologi och beteendevetenskap är ämnen som intresserar mig. En föreläsning inom det området skulle vara intressant.

Varför reagerar vi människor olika och uppträder olika i likadana situationer.

Ur verkliga livet:

Efter en fallolycka i somras gipsas min arm på sjukhuset. Samma kväll bestämmer jag mig för att ta en promenad efter att ha en tagit en dos värkmediciner. Möter en avlägset bekant kvinna på trottoaren. Hon stannar upp, synar armen snabbt och ber mig sedan titta in i hennes mun. Litet förvånad böjer jag mig ner, lång som jag är och hon är kortvuxen.

Vad är det jag ser, åtminstone spår av middagen och det kan ha ingått kokta ägg i den senaste måltiden. Hon säger att jag skall titta noggrant i övre käken på höger sida och hon gapar ännu större. Jag fortsätter titta men förstår inte riktigt vad detta handlar om och stiger tillbaka ett par steg. Hon berättar då att hon har fått en konstgjord tand insatt där på 1980-talet efter att hon hade fallit över ett bord på en arbetsplats. Hennes berättelse blir mycket lång och detaljrik. Ingen fråga kommer överhuvudtaget om mitt olycksfall.

Jag tar till en nödlögn och skyller på att jag skall iväg och hälsa på någon och fortsätter snabbt promenaden.

Möter då en annan person som stannar upp och säger: ”Det där måste ha skett idag för jag ser att gipset inte är smutsigt ännu.” Ingen fråga kommer om vad som har hänt. Träffar ännu på någon bekant som faktiskt undrar hur jag mår och om hur olycksfallet skett utan att i samma andetag berätta om sina familjemedlemmars fallolyckor förra decenniet.

Associerar i det här sammanhanget till vad en vän berättade. Hon satt vid kaffebordet på jobbet och sade: ”Ikväll skall min man och jag gå ut på restaurang och äta en lyxig middag. Vi har idag varit gifta 30 år.” Snabbt inlägg från kollegan: ”Och idag är det 17 år sedan min granne hängde sig".

Ridå.

Före föreläsningen skall jag förkovra mig genom att läsa böcker inom det här omfattande ämnesområdet.