onsdag 21 november 2018

Släkten på skärmen


Många människor har släktforskning som ett stort intresse och en givande hobby. Det finns släkthistoriska föreningar där man tillsammans med likasinnade kan utbyta åsikter och lyssna till föredrag. Via Internet kan man som släktforskare nå olika arkiv och källor, ibland mot betalning.

Att släktforska är som att lägga ett stort pussel som aldrig blir klart. Det fattas alltid någon bit och någon annan bit blir inklämd där den inte riktigt hör hemma.

En ny möjlighet har uppstått de senaste åren. Det går att göra DNA-analyser och registreras hos det företag man har anlitat. Efter någon vecka är analysen klar och listor kommer över alla andra som har gjort testet inom samma företag och har gemensamma gener med den som sänt in DNA-analysen.

Detta test gjorde jag ifjol och i nuläget finns det 2000 st. namn i mitt register. Dock är endast de några med höga värden intressanta. De övriga är så pass litet släkt att det i princip är omöjligt att hitta en gemensam anfader. I resultaten från DNA-analyserna kan den traditionella släktforskningen bevisas eller slås omkull. Ibland kommer överraskningar in och det kan hända att okända halvsyskon eller halvkusiner dyker upp från ingenstans.

Att släktforska ger stort utbyte, man får ett sammanhang och förståelse från gamla tider, man får kontakt med släktingar man inte visste att existerade.

Troligen har nästan alla ålänningar släktingar i USA eftersom så många härifrån emigrerade till landet i Väster runt förra sekelskiftet.

En tid efter att jag blivit registrerad som DNA-testad i ”Family Finder” kom ett mail från Maryland, USA. Jennifer sökte sina åländska rötter och hade nu fått ett konkret bevis. Med glädje konstaterade vi att vår gemensamma anfader var Erik Söderberg f. 1778 på Finnö i Sottunga.
                                                        


År 1935 i Klamath Falls Oregon. Jennifer godkänner att fotot av hennes mormor Frances med döttrarna Nancy, Betty och Jody publiceras officiellt. Dessa fyra har alltså sina rötter i den åländska skärgården.
Det som fascinerar mig är att jag kan se bekanta släktdrag hos alla fyra trots att vi inte är speciellt nära släkt.
                                             


 Denna gåva till mig, ett välgjort handarbete i lappteknik föreställande en vy från Sottunga kom senare på posten från Jennifer i Maryland. Hon hade googlat på bilder från Sottunga och valt ut detta motiv.

En tid senare fick jag kontakt med Todd i Kalifornien. Han kan svenska bra och vi har skrivit några mail. Han och jag har gemensamma släktrötter i Lemland från 1800-talets början från min morfars sida.

I Helsingfors finns Christoffer och vi har också kontakt men hittills har vi inte hittat vår gemensamma anfader.

Här på Medis ordnas DNA-café för vem som helst som är intresserad av DNA-analyser och släktforskning. Det har även hållits olika föreläsningar inom ämnet och flera kommer. Det är alltid trevligt att träffas och utbyta åsikter med människor som har samma hobby som man själv.

Majvor Söderberg

 

 

 

 

 

tisdag 2 januari 2018

Vi önskar ett gott nytt bildningsår


Farofa och Salpicao från Brasilien, Mofo Sakay med pistaschsås och Caca-pigeon från Malaysia, Veg cutlet med grön chutney från Indien, ”Kabsaxmursbaksott” med gurksås från Syrien och rumänska kycklingrullader samt annat gott bjöds det på, då en av Sfi-klasserna hade knytkalas inför jullovet.

Efteråt följde en mer traditionell åländsk julavslutning med allsång, glögg och mingel för alla våra 85 Sfi-studerande. Eleverna har studerat svenska för inflyttade på heltid här i huset under hösten. En del började i redan i somras eller förra läsåret, och en del är nya sedan höstlovet. En härlig blandning av svenska på olika nivåer och andra språk har hörts i korridorerna, som nu ekar tomma.

Och halvtomt fortsätter det att vara under vårterminen eftersom tre av nuvarande grupper slutar redan före sportlovet och inga nya kurser startar efter nyår. Pengarna i det gamla Sfi-avtalet är slut och Ålands landskapsregering upphandlar just nu ett nytt avtal för nästa treårsperiod. Det klarnar framåt våren om Medis anbud åter vinner och vi får fortsätta uppdraget vi haft i över 20 år genom ett antal tidigare upphandlingar.

I skrivande stund står vi också i beredskap att starta nya kurser i Svenska för inflyttade i arbete, en annan uppdragsutbildning som Ålands landskapsregering upphandlar regelbundet. Arbetsgivare och anställda mejlar, ringer och väntar ivrigt på kurser i svenska för sina anställda med annat modersmål.

På Medis vanliga veckokurser har ytterligare ca 80 inflyttade studerat svenska sedan hösten. De jobbar, studerar, är hemma med barn eller sysselsatta med annat och kan då inte gå på Sfi, som bara är för arbetssökande. Kurskatalogen för våren har just distribuerats till hushållen, publicerats på webben och nya kurser startar inom någon vecka.

Vi utgår från att det blir nya kurser i vår. Om Medis budget drastiskt skärs ner kan många av våra hundratals kurser komma att ställas in, och inte bara för ett hundratal inflyttade i behov av svenska, utan även för flera tusen andra ålänningar som gillar att lära sig språk, sjunga, spela, dansa, motionera, måla, skapa, väva, dreja, snickra och navigera samt vill må bra, knyta kontakter, utveckla och bilda sig.

Vi hoppas dock och tror att 2018 blir ett bra år både för uppdragskurserna och den fria bildningen på Åland! God fortsättning på det nya året!

torsdag 14 december 2017

Inspirerande transpiration




En kurs för åldersgruppen 60+ har pågått under året. Namnet är Kropp och Knopp.


Ibland frågar folk vad vi gör på träningen. Fullt förståeligt faktiskt. Det handlar om att träna med kroppen som belastning och omgivningen som utmaning.


 Man har ju sin kropp med sig hela tiden och vill man ta sig fram i omgivningen så behöver den kunna lite olika praktiska grejer. Lyfta benen högt, sikta, hålla balansen, bedöma avstånd, landa mjukt, hoppa upp och ned, böja sig både här och där. Bland annat.

Ibland behöver man pröva några gånger för att veta vad som krävs, ibland behöver man fundera på saken och samla mod. Ibland kommer man halva vägen mot målet och är nöjd med sina framsteg för att sedan gå mot nya mål.

Ibland upptäcker man att saker man aldrig trodde var möjliga funkar utmärkt, ibland kan erfarenheten vara avgörande för att ge sig på ett uppdrag.


Ett visst mått av lekfullhet i träningen bidrar med att man i farten får både fokus och intensitet som ger ökad ork och uthållighet. Fantasi får bygga upp lekfullheten; bosubollar blir strandstenar (hala), kettlebells blir picknickkorgar som man har med sig på utflykten och gymsticken kan användas av en häst och en kusk i par. Inte nudda golv är mycket användbart för motivationen att nyttja hela kroppen med hjälp av samtliga muskler.

Framgång består av 90% inspiration och 10% transpiration.
Hälsningar från Marie och Pär