Jag har kommit fram till att jag kan uttrycka mig på en hel rad språk, fast på olika sätt. Jag kan beställa mineralvatten ”sin gas” på spanska, jag kan konversera på nybörjaritalienska med enkla fraser, jag kan uttrycka mig på tyska om jag får en minuts tystnad först så jag kan planera vad jag ska säga. Men kan jag de här språken? Kan jag ens engelska? Och – hemska tanke – kanske jag inte kan svenska heller?
När man jobbar som språklärare kommer man i kontakt med människor som har väldigt olika förutsättningar när det gäller att lära sig språk. Det är nog så att de flesta är bra på någon del av språket, men få är bra på alla delområden. Jag har träffat personer som är oerhört bra på att imitera. De plockar upp uttal och språkmelodi till synes utan ansträngning. Jag är väldigt imponerad av de här personerna, och inte så lite avundsjuk, eftersom jag själv inte har den här gåvan. Men de kanske har stora problem med att stava istället, eller kastar om bokstäver när de skriver, eller något annat. Det finns personer som skriver snabbt och korrekt, ofta med en prydlig handstil. Däremot är det inte alls säkert att de talar språket lika bra. De kanske inte får fram en enda mening i ett samtal. Eller kanske de har ett så dåligt uttal att man inte förstår vad de vill säga. Så här är det alltså ofta. Man kan vara bra på att lära sig ord, men dålig på att sätta ihop dem till meningar. Man kanske är bra på läsförståelse men dålig på hörförståelse. Man kanske tycker att grammatik är lätt men har i stället en dålig känsla för stil, vilka uttryck som passar i ett visst sammanhang. Och så vidare. Alla de här delfärdigheterna är viktiga för att man ska ”kunna” ett språk. Det är orealistiskt att tro att man ska bli bra på alla, i alla fall på en kort kurs på några terminer.
Om man har som målsättning att lära sig ett nytt språk perfekt, är det stor risk att man blir besviken. Men den som har en positiv inställning till språket, som tycker att det är roligt att lära sig ett nytt språk och som vill ägna så mycket tid som möjligt åt språket - inte så lite tid som möjligt - har störst chans att lyckas.
Ann Westerlund