Många
människor har släktforskning som ett stort intresse och en givande hobby. Det finns
släkthistoriska föreningar där man tillsammans med likasinnade kan utbyta
åsikter och lyssna till föredrag. Via Internet kan man som släktforskare nå
olika arkiv och källor, ibland mot betalning.
Att
släktforska är som att lägga ett stort pussel som aldrig blir klart. Det fattas
alltid någon bit och någon annan bit blir inklämd där den inte riktigt hör
hemma.
En ny
möjlighet har uppstått de senaste åren. Det går att göra DNA-analyser och
registreras hos det företag man har anlitat. Efter någon vecka är analysen klar
och listor kommer över alla andra som har gjort testet inom samma företag och
har gemensamma gener med den som sänt in DNA-analysen.
Detta test gjorde
jag ifjol och i nuläget finns det 2000 st. namn i mitt register. Dock är endast
de några med höga värden intressanta. De övriga är så pass litet släkt att det
i princip är omöjligt att hitta en gemensam anfader. I resultaten från
DNA-analyserna kan den traditionella släktforskningen bevisas eller slås
omkull. Ibland kommer överraskningar in och det kan hända att okända halvsyskon
eller halvkusiner dyker upp från ingenstans.
Att
släktforska ger stort utbyte, man får ett sammanhang och förståelse från gamla
tider, man får kontakt med släktingar man inte visste att existerade.
Troligen
har nästan alla ålänningar släktingar i USA eftersom så många härifrån
emigrerade till landet i Väster runt förra sekelskiftet.
En tid
efter att jag blivit registrerad som DNA-testad i ”Family Finder” kom ett mail
från Maryland, USA. Jennifer sökte sina åländska rötter och hade nu fått ett
konkret bevis. Med glädje konstaterade vi att vår gemensamma anfader var Erik
Söderberg f. 1778 på Finnö i Sottunga.
År 1935 i
Klamath Falls Oregon. Jennifer godkänner att fotot av hennes mormor Frances med
döttrarna Nancy, Betty och Jody publiceras officiellt. Dessa fyra har alltså sina
rötter i den åländska skärgården.
Det som
fascinerar mig är att jag kan se bekanta släktdrag hos alla fyra trots att vi
inte är speciellt nära släkt.
Denna gåva
till mig, ett välgjort handarbete i lappteknik föreställande en vy från
Sottunga kom senare på posten från Jennifer i Maryland. Hon hade googlat på
bilder från Sottunga och valt ut detta motiv.
En tid
senare fick jag kontakt med Todd i Kalifornien. Han kan svenska bra och vi har
skrivit några mail. Han och jag har gemensamma släktrötter i Lemland från
1800-talets början från min morfars sida.
I
Helsingfors finns Christoffer och vi har också kontakt men hittills har vi inte
hittat vår gemensamma anfader.
Här på
Medis ordnas DNA-café för vem som helst som är intresserad av DNA-analyser och
släktforskning. Det har även hållits olika föreläsningar inom ämnet och flera
kommer. Det är
alltid trevligt att träffas och utbyta åsikter med människor som har samma
hobby som man själv.
Majvor
Söderberg