Åtta år på jobbet som lärare i hälsa och friskvård på Medis
är på väg att fullbordas för min del. Den längsta tid på ett och samma jobb som
jag haft. Jag ser mig inte som en ren praktiker, Fil. Mag som jag är har jag
haft andra mer akademiska drömmar också. Det behöver ju inte vara försent, men
jag upptäckte här om veckan hur roligt det är att vara praktiker. Förutom den
fantastiska konditionen som smyger sig på varje termin och de starka musklerna
som jag ständigt har nytta av så kryper en viss yrkesskicklighet och en
teoretisk säkerhet ändå på så smått.
Förstås kommer det sig av mitt intresse för ämnet och min
tendens att lite nördigt gå in för och läsa på om det jag gör, men det är allt
tack vare de här andra människorna som kommer på lektioner (deltagare subst/pl)
som inspirationen och suget att veta mer, gå vidare, blir så tydligt. Ibland
kommer specifika önskemål som får hjärnan att gå igång och kroppen att hitta
nya rörelser och pedagogiska grepp. Frågor och funderingar är också roligt att
ta del av. För min del hinner jag inte lära känna deltagarna särskilt väl, man
vill ju hinna med så mycket som möjligt på de korta lektionerna och svetten ska
lacka. Men små doser ofta är ju ett känt framgångsrecept.
Faktum är att respons är väldigt motiverande, även om det
gäller att själv också jobba på sin motivation på olika sätt. Det bästa
hittills tycker jag är att känna att den egna stilen börjar bli tydlig. Jag har
en stil, hurra! Det är lite läskigt också för en egen stil utmärker mig lite
extra och jag kan kategoriseras av mina deltagare in i ett fack. Dessutom
behöver ju inte alla gilla just min stil och det är en bra sak. Det finns andra
instruktörer att gå till och var och en kommer hitta det som passar, eftersom
vi är många inom vårt område. Det är nog den enskilda upptäckt som fått mig att
gå igång på det här jobbet, kanske lite ålderstypiskt – alla över 45 säger ju
att äntligen kan man stå där för sig själv och våga vara! Jag kan bara hålla
med, det är en bra sak och jag njuter av det.
Något som motiverar mig ända in i själen är att få se och
hjälpa till lite i andra lärares stilsökande, vi har ju många timlärare med
olika inriktningar och stilar. Alla har vi vår specialitet och särskilda knorr
och det roligaste som finns är att motivera, muntra upp och sen se på när det
funkar för andra!
Hälsningar Marie, motiverad innehavare av stil och passion!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar