Fönster mot sfi-världen

Kära bloggläsare,

Jag tänkte berätta, i all anspråkslöshet men inte språklöshet, om min vardag här på Medborgarinstitutet som det så inspirerande heter... Denna ärofyllda arbetsplats måhända tappar lite av klangen originalnamnet uttrycker med smeknamnet Medis som, för en utsocknes, kan få tanken att glida till förkortningarnas dagis, lekis vilket även speglar den febrila, kreativa aktivitet som dagligen florerar i dessa rum.

Nu är det så att en grupp med vuxna elever från alla världens hörn, från Japan, USA, Thailand, Ukraina, Filippinerna, Iran, Rumänien, Norra och södra Indien, Lettland, t.o.m från fastlandet, vistas fem dagar i veckan, i många veckor tillsammans med undertecknad. Detta är en rätt unik och fascinerande situation då vuxna med mycket olika bakgrund, både kulturellt, språkmässigt men också ifråga om utbildning, livs-och arbetslivserfarenhet samt framtidsplaner, åldern varierar även den från gröna tjugo till närmare pensionsåldern. Vilken är då den gemensamma nämnaren?

Jo, en brist, ett behov: förmågan att kommunicera fritt och otvunget i samhället där de bor. De kommer från länder där de varit fullt kapabla medborgare och är nu tillbaka i skolbänken, inte nog med det, de är noviser, nybörjare att likna vid småbarn, de vill, de kan men ingen förstår... Ett funktionshinder om något!

Vårt lilla klassrum blir till en unik "melting pot" där allehanda tron, kunskaper, koder och personligheter ska, under en kort, intensiv period som för de flesta motsvarar en oerhört omvälvande passage i livet, samlas på en begränsad yta, fokusera på det nya språket och bli vänner med det. De kommer efter ibland flera års vistelse i landet, har arbetat, har ett gediget förflutet, ett rikt CV och befinner sig nu vid en brytpunkt då det svenska språket blivit ett måste. Så tillbaka till skolbänken, tillbaka till elevstadiet: det är då jag möter dem, förundrad över deras mod, rikedom och vilja.

Från den egna skolgången i respektive land som gärna sätter beständiga spår till krocken med olika yrkesroller samt den enorma variationen i levnadsöden och karaktärer, allt detta möts på denna lilla yta, allt detta möter pedagogen. Att kanalisera energin, rikta viljorna, bemöta förvirringen, besvara frågorna, förekomma, läsa av, socialisera... Traggla vokaler, Vada i uttalets träsk, snubbla över grammatikens rötter, semantikens stenar och ibland simma obehindrat, hitta flytet, rytmen, prosodin... Våga säga fel, våga gå fram, våga tala högt, våga... Inse att felen är värdefulla och inte skamliga, att det är källa till lärdom.

Skratta åt de komiska felsägningar, åt vokalernas makt i det svenska språket, hur ett menat bättre samhälle blev till en bättre simhall; hur allehanda uttalsglidningar leder från förvirring till total oförståelse. Hur talet kommer, hur pratbubblorna växer och blir mer och mer komplexa, hur den mest osäkra börjar kommunicera, att bevittna denna befrielseprocess är helt fantastiskt. Jag tackar varje dag för denna gåva och tror mig ha ett alldeles underbart jobb!

Caroline Vernier

Hej vad det går!

Det har varit en händelserik höst. Vi började som vi brukar med att gå på kurs för att öka suget och inspirationen,

vi fortsatte med att ta emot anmälningar

 och förbereda kurser och sen var vi framme vid sista veckan på kurserna.

Likadant är det på veckonivå. Man kommer glatt i galopp till jobbet och  har liksom allt det roliga framför sig – och så helt utan förvarning – kommer sista låten på sista vattenpasset på fredagen! Känns som en sliten klyscha det där med att tiden går fort när man har roligt, men oavsett så kan det inte vara mer sant.

Nå. Jag har hunnit med att bli skuggad. En ganska rolig ide som Lärarföreningen kläckte i samband med valet. Min skugga hette Tage Silander. Nog blev det svett. Man ser den.

Hälsa och Friskvård på Medis har varit föremål för arbetsprövning också. Pär Löthman

har varit med mig, praktiserat, satt sig in i jobbet och även varit min lärarkollega i jongleringskursen. Det var premiär för den och det hela blev väldigt lyckat och trevligt! Till våren kommer en ny kurs så klart!

DansLust med olika genrer i små portioner visade sig också vara ett roligt kursupplägg. Bäst var det när kursen i afrikansk dans fick livemusik av Georges Agbazahou och Alexander Sundman-Henriques. Då lyfte taket och svetten lackade. Ja eller när Bollywoodgänget gick loss så väggarna skakade. Vilken höst det varit!

När man är lagspelare som jag betyder mötena en hel del, människorna som är med och jobbar, diskuterar, leder, delar med sig. Anki och Pär finns här på kontoret, ni timlärare finns överallt och ni är så värdefulla allihop. Det är så roligt att träffa er eller annars ha kontakt.

Jag önskar Er alla – kollegor och deltagare – God Jul och Goda Möten!