Januari 1960
En blek vintersol lyser över den rödmålade folkskolan på landsbygden. Flickorna skall ha handarbete den här lektionen. Vi samlas i klassrummet. Garner, stickor och tyger plockas fram. Att sticka vantar är obligatoriskt i år. De andra flickorna i klassen har sina vantar klara och broderar korsstygn nu. Min ena vante är färdig. Mamma hjälpte mig hemma med de sista varven. Vanten är stenhård och för liten. Nu har jag börjat med den andra vanten. Två aviga och två räta. Stickorna sitter hårt fast och två maskor är plötsligt borta. Jag niger inför lärarinnan och önskar få hjälp. Flickorna vid bordet pratar om hur roligt det skall bli när snön har smält och det blir vår. De ser fram emot brännbollsmatcherna. Jag säger inte något. Tappar en maska igen.
Minns hur det var på hösten. De två största pojkarna i sexan valde varsitt lag.
Varje gång blev jag vald sist. Egentligen blev jag inte vald, mitt namn nämndes med en suck och jag gick över till det laget. Lyror kan jag inte ta, bollen prickar jag sällan vid slag med bollträet.
Jag springer inte tillräckligt snabbt trots mina långa ben.
Hoppas att snön ligger kvar i maj detta år, tänker jag.
Januari 2030
En blek vintersol lyser över det gula sjuvåningshuset i Svinö stad.
Jag flyttade in i det här seniorboendet på Galtgatan ifjol. Alla boende i huset är 75+.
Vi har alla hemhjälp av roboten Roberto. Just idag är han hemma hos mig och plockar ur diskmaskinen och sedan skall han städa badrummet.
Efter morgonkaffet så startar jag den stora I-paden och numera behövs inga lösenord. Det räcker med fingeravtryck.
Fram kommer Medis nya kursprogram. Intressant. Jag svajpar över sidorna. Medis har en filial här i Grymthuset i Svinö stad. Där kommer att ordnas en del kurser.
”Sticka dina egna vantar och sockor”
Nej tack.
En blek vintersol lyser över den rödmålade folkskolan på landsbygden. Flickorna skall ha handarbete den här lektionen. Vi samlas i klassrummet. Garner, stickor och tyger plockas fram. Att sticka vantar är obligatoriskt i år. De andra flickorna i klassen har sina vantar klara och broderar korsstygn nu. Min ena vante är färdig. Mamma hjälpte mig hemma med de sista varven. Vanten är stenhård och för liten. Nu har jag börjat med den andra vanten. Två aviga och två räta. Stickorna sitter hårt fast och två maskor är plötsligt borta. Jag niger inför lärarinnan och önskar få hjälp. Flickorna vid bordet pratar om hur roligt det skall bli när snön har smält och det blir vår. De ser fram emot brännbollsmatcherna. Jag säger inte något. Tappar en maska igen.
Minns hur det var på hösten. De två största pojkarna i sexan valde varsitt lag.
Varje gång blev jag vald sist. Egentligen blev jag inte vald, mitt namn nämndes med en suck och jag gick över till det laget. Lyror kan jag inte ta, bollen prickar jag sällan vid slag med bollträet.
Jag springer inte tillräckligt snabbt trots mina långa ben.
Hoppas att snön ligger kvar i maj detta år, tänker jag.
Januari 2030
En blek vintersol lyser över det gula sjuvåningshuset i Svinö stad.
Jag flyttade in i det här seniorboendet på Galtgatan ifjol. Alla boende i huset är 75+.
Vi har alla hemhjälp av roboten Roberto. Just idag är han hemma hos mig och plockar ur diskmaskinen och sedan skall han städa badrummet.
Efter morgonkaffet så startar jag den stora I-paden och numera behövs inga lösenord. Det räcker med fingeravtryck.
Fram kommer Medis nya kursprogram. Intressant. Jag svajpar över sidorna. Medis har en filial här i Grymthuset i Svinö stad. Där kommer att ordnas en del kurser.
”Sticka dina egna vantar och sockor”
Nej tack.
”Bollspel för seniorer”
Nej tack.
”Skriv dina memoarer”
Bokar direkt.
”Dansa modern seniordans”
Bokar direkt.
”Nostalgisöndag med sång och musik från 1960 – 1970-talen”
Bokar direkt.
Kursavgifterna dras från mitt bankkonto genast efter att datorn har hört min röst och fått koder för kurserna.
Min väninna Gun tittar in på I-paden och frågar om jag kommer till café Trynet idag.
Visst, det blir trevligt. Hon berättar att hon genast bokade sig till stickningskursen.
Vi pratar om hur mycket Medis betyder för oss alla.
Jag tillägger att jag har gått i olika kurser de flesta läsår sedan jag var 14 år och deltog i min första kurs i Medis. Det var maskinskrivning och tack vare den utbildningen behärskar jag tio-fingersmetoden och kan titta ut genom fönstret medan jag skriver.
Många beskrivande ord har sagts under åren om kursverksamheten i Medis.
För mig är det viktigaste att den är frivillig och valfri. Precis så fint ordnat är det också.
Majvor Söderberg
Right on, lady :)
SvaraRaderaIgenkännande! Tänkvärt! Bra skrivit! 👍
SvaraRadera/Gitt
Fantastisk godt skrevet. Du er en jätte bra "storyteller"
SvaraRadera