Medis - lyx eller nödvändighet?

På söndag börjar vi på Medis att ta emot anmälningar till höstterminens kurser. Alla hushåll på Åland borde ha fått höstens fullmatade kurskatalog och på söndag sitter hela Medis personal bänkad för att ta emot anmälningar per telefon och personliga besök. Dessutom tar systemet automatiskt emot anmälningar som görs via webbsidan. På söndag är det Hälsa och friskvård, dans och data som gäller. På måndag kommer flera ämnen till: konst, textil och hantverk, övriga praktiska kurser och matlagning. På tisdag ”släpps” de övriga ämnena och sedan kan man fortsätta att anmäla sig till alla ämnen veckan ut. Systemet med att portionera ut kurserna på det här sättet gör att störningarna på webb och telefon blir mindre än tidigare när alla ämnen blev tillgängliga från början.

Kursutbudet är omfattande och mångsidigt, men vi vet redan att många av kurserna aldrig kommer att bli av. Vilka det är som ställs in vet ingen ännu, för det beror på hur många anmälningar som droppar in. Det här betyder att det är viktigt att anmäla sig genast under nästa vecka, för sedan börjar ”röda pennan” sin genomgång och stryker kurser som inte kan få bli av. Det är en ekonomisk fråga förstås. Medis måste få in deltagaravgifter och det håller inte att starta kurser med till exempel två-tre deltagare.

Det är helt fantastiskt att få jobba på ett ställe som Medis, med så många intresserade och kunskapstörstande kursdeltagare. Vilken upplevelse det var när jag kom körande till min första anmälningsstart på Medis när jag just hade börjat jobba här. Det var i augusti 2001 och kön med ivriga och förväntansfulla människor sträckte sig från ytterdörren norrut längs med trottoaren och vidare en bra bit på Styrmansgatan, redan drygt en timme innan dörren skulle öppnas. Folk hade tältstolar och bananer med sig för att orka vänta. De tidigaste hade säkert stått där en timme då redan.

Det här vet förstås de flesta redan, men är det inte konstigt att många beslutsfattare inte har en aning? Med jämna mellanrum kommer det förslag om att begränsa kursutbudet så att bara ”nyttiga” kurser skulle ordnas på Medis. Kursavgifterna borde höjas och kursantalet minskas. Hur skulle någon byråkrat eller politiker kunna avgöra vilka kurser folk ska gå på? Kurser som behövs på arbetet ska arbetsgivaren ordna och vad i övrigt gäller nyttighet för individen kan bara var och en svara för själv. En intressant och givande kurs på Medis kan betyda skillnaden mellan sjukskrivning och arbete, den kan ge livsglädje och kraft att orka mera på jobbet, den kan ge gemenskap och samhörighet för en ensam eller nyinflyttad person och många är de som har omvittnat vad Medis har betytt när det har gällt att tillfriskna efter allvarlig sjukdom. Folk är så olika - för någon kan det vara körsång som ger det där lilla extra, för andra kanske en nybörjarkurs i ryska, en nybörjarkurs på iPad, vattengympa eller varför inte trädgårdsplanering eller matlagning.

Listan över Medis positiva effekter kan göras lång. Det är förstås förståeligt att den fria bildningen lever farligt i spartider, men jag hoppas innerligt att flera skulle kunna se längre än till första bästa kolumn i budgeten. Det är långsiktiga effekter vi talar om här. I höst är det val, så kanske ingen vågar komma med försämringspåhitt just i år i alla fall...

Glada miner i anmälningskön till Medis i augusti 2011

Siv Ekström