Åldersförändringar och artighet

Augusti 1960 

Bussen stannar vid bussplanen. Det är mycket sällan vår familj åker in till stan och därför är det en spännande dag. Jag är åtta år. Asfalten ångar av sommarvärmen. Vid entrén till Böndernas hus berättar pappa att det stora huset har många hotellrum och en restaurang. Jag tittar uppåt mot alla fönster och funderar hur det ser ut där inne. Idag sitter jag här i ett av hotellrummen och skriver detta blogginlägg.  
Mamma och pappa har stadsärenden. Mamma har en grönblommig klänning på sig, sydd av hemsömmerskan Elvi.  Pappa har vardagskostymen och en brun läderportfölj under armen.De går söderut för att uträtta sina ärenden. Jag skall få gå på min första stadspromenad och beger mig norrut en bit. Det är överenskommet att våra släktingar tar emot mig och senare skall mina föräldrar komma dit.
Den första jag möter på Skarpansvägen är en tant som ser ut att snart bli 30 år. Hon har papiljotter i håret och en duk knuten omkring. Jag är uppfostrad med att det är viktigt att vara artig, niga, hälsa och tacka alla människor. Jag niger därför och säger goddag. Hon ser förvånad ut och svarar inte. Sedan möter jag två tanter till, de ser ut att vara 20 år. De promenerar med sina barnvagnar. Åter niger jag och säger goddag, goddag. De röker och pratar bara med varandra.
Nästa person som kommer med långa kliv är en farbror som är minst 35 år. Han har kostym och portfölj. Han tittar inte ens åt mitt håll då jag niger djupt. Asfalten bränner genom de tunna tygskorna, den blåa klänningen med vita prickar är litet spänd. Jag svänger in mot Nyängsgården och släktingarna kommer emot. De tar i hand och jag niger. I samma ögonblick förstår jag att det är bara dem jag känner som jag skall hälsa på och niga inför. Jag har lärt mig en läxa i vett och etikett, jag behöver alltså inte hälsa på alla människor. 

Augusti 2015 

Färjan är mitt ute på Ålands hav. Det har varit en solig och varm dag i Stockholm. I snabbköpet på färjan är det svalt. I kön framför mig står en medelålders kvinna, alltså 75 år. Hon har köpt massor med läskedrycker på burk.Hon ser litet besvärad ut. Hon säger att hon känner igen mig och har sett mig i Medis kansli. Hennes stora passion är virkning och i höst skall det bli en kurs i Medis om hur man virkar väskor av burkringar. Hon har inte sparat tillräckligt många burkringar och av den orsaken behöver hon köpa denna mängd läskedrycker. 
Jag betalar för choklad och tuggummi. I ögonvrån ser jag att några snygga herrskjortor läggs på bandet. Den medelålders mannen bakom mig, alltså han är ca 80 år, ler mot mig och säger att han hör att vi pratar om Medis. Han berättar att hans fru skall börja på en vävkurs i Medis och det har resulterat i att alla hans skjortor från 1960-talet har blivit mattrasor. Samtidigt kommer han på att han har glömt att köpa några paket kaffe för hon behöver påsar till kursen där man gör väskor av kaffepåsar. 
Så trevligt med alla kursdeltagare jag möter och så avslappnat att jag inte behöver tänka på om jag skall niga eller inte. Jag kliver av färjan i min nya blåa klänning med vita prickar och är nöjd med sommardagen. 

Majvor Söderberg