En titt in i dockverkstaden.

I höst har vi startat en dock-kurs där vi gör Olga-dockor enligt den holländska dockkonstnären Olga Dols metod.

Först skär man till en huvudform av en rund styroxboll. Det smular och flyger styroxbitar runt i rummet i det skedet, städerskan får extra arbete.

Därefter gör man en hals till huvudet av en tom toapappersrulle. Sedan borras ett hål med en äppelborr i huvudet där halsen skall fästas.

Vi använder en specialgjord ställning av trä där vi fäster huvudet för att lättare kunna modellera fram dockans utseende.

Glada dockmakerskor.

Huvudet täcks med små bitar av Das- eller Plastiroc-massa, en sorts hobbylera.

Därefter sätts en bit av leran för panna, haka, näsa, kinder, gom och läppar. I det här skedet brukar man börja iaktta sina medmänniskor på ett nytt sätt. Då kan man upptäcka att somliga har liten näsa, andra större. Många olika hakor finns också, endel är nästan utan medan andra kan ha dubbla eller tredubbla.

Axlar görs också av leran. Viktigt att komma ihåg fyra hål på dem, som man skall sy igenom då man fäster huvudet vid den sydda tygkroppen.

Armar och ben eller stövletter bakas ut av lera. Leran skall torka mellan varven och alla delar skall slutligen slipas med sandpapper. Därefter blir det målning av ansiktet, där ögonen är det svåraste. Slutligen lackas alla modellerade delar.

Blivande balettdansös i förgrunden.

Håret kan göras av garn, lin eller skinn.

Kroppen sys av bomullstyg och fylls med ull eller hobbyvadd. Sömnadsarbetet görs hemma, det vill säga att sy kroppen och kläderna till dockan.

Kursens första docka är klar.

Under åren har det blivit många olika typer av dockor, den klassiska förstås men även häxor, tomtar, troll, örtagummor och skärigubbar, alla stora personligheter.

Rödluvan och vargen, skapade av Birgitta Zetter 1995.

Barbro Laurén