På Åland är det nästan som i Syrien före kriget

Det tog flera år, men det förverkligades till slut: Mariehamn fick ta emot 20 syriska kvotflyktingar i november. Efter cirka fyra år som flyktingar i Libanon kan de här människorna äntligen börja se framåt och börja leva ett ordnat liv här på Åland. Undervisningen i svenska för de vuxna har kommit igång och barnen har gått i skolan sedan början av vårterminen. Journalisten Heidi Grandell-Sonck har gjort en fin intervju med fyra av barnen för Radio Vega. Läs artikeln på länken och lyssna på de båda intervjuavsnitten som finns insprängda i texten! Det spelar ingen roll om du har varit skeptisk till flyktingmottagandet eller om du otåligt väntade på deras ankomst.

Chrestell Azar och Ola Almasre trivs på Åland (Foto från Yles webbsida)

Det är svårt för oss att leva oss in i hur det känns att vara tvungen att fly från sitt hem och sina vänner för att det faller bomber i knutarna och för att du inte längre orkar försöka undvika krypskyttarna i grannskapet. Men inte är det heller lätt att tänka sig in i hur det är att landa i en obekant miljö med ett nytt språk. Skulle du och jag kunna behålla vårt goda humör i den situationen? Och skulle vi ha förmågan att se det som förenar snarare än det som skiljer? Hittills har de flesta som yttrat sig i diskussioner kring de här frågorna mest koncentrerat sig på de eventuella olikheter som kan finnas. Men så tänker inte de här barnen: folk här vänliga och hjälpsamma - likadana som människorna i Syrien var innan kriget kom, ”det är bara språket som är annorlunda!”

Siv Ekström