måndag 16 februari 2015

Spela och sjunga på gehör

Häromdagen träffade jag en hängiven körsångare som ivrigt berättade för mig hur många sånger hon och den kör hon är med i nu kan utantill. De ska snart ha konsert och efter ungefär ett års förberedelser kan sångarna nu 24 sånger utantill. Utantill, betonade hon och tittade mig i ögonen och jag nickade för att visa att jag hade hört. Säljer man biljetter till en stor konsert så är det väl en rimlig siffra. Först efteråt insåg jag att jag kanske hade gjort bort mig lite grann. Jag borde ha blivit imponerad och ojat mig över hur i all världen de hade kunnat lära sig så många sånger UTANTILL. För det är väl märkvärdigt det!? Men när man som jag spelar (fiol) mest på gehör är ”utantill” nästan ett obekant begrepp. För utantill betyder ju att man först sett det som ska sjungas eller spelas i skrift. Noter och bokstäver. Och så har man sjungit/spelat med ögonen på pappret så många gånger att man till slut kan det utantill. Det kanske har krävt lite extra pluggande också och upprepade gånger har man fått återgå till pappret för att friska upp minnet och lägga till något som inte tidigare fastnat. 

Men när man spelar eller sjunger på gehör har man inga papper att utgå ifrån, man lär sig genom att lyssna och härma och tänker inte ens på att man spelar utantill. Man kanske snarare säger, nu ”kan” jag den här låten. Mycket talar för att det är helt olika delar av hjärnan som är inblandade när man lär sig på gehör och när man lär sig via noter och text. Ett exempel på det är att patienter som på grund av stroke inte längre kan tala, dvs inte längre kan uttrycka sin åsikt eller vilja ens genom att säga ja eller nej, ändå kan sjunga med i sånger som de lärt sig som barn.

Det går att undersöka vilka områden i hjärnan som aktiveras när en person sysslar med olika saker. Det berättade en neurolog om en gång och visade bilder på var musiken sitter i hjärnan. Men så långt som till gehörsinlärning kom han aldrig. 

En gång för många år sedan i Åbo hade jag en deltagare på min fiolkurs, som tidigare spelat både cello och piano efter noter. Hon var så nyfiken på hur det går till att lära sig på gehör, för allt hon tidigare spelat kunde hon bara spela med noterna framför näsan. Hon var så rädd för att halka in i notberoendet att jag helst inte skulle säga vad tonerna hette, utan vi körde bara med första och andra fingret på den och den strängen. Nog gick det alldeles utmärkt att byta metod i vuxen ålder och nog minns hon låtarna ännu efter 30 år fastän hon inte haft tid och möjlighet att hålla fiolspelandet vid liv sedan kursen. När det begav sig skojade vi om att man borde skriva en avhandling om hur det går till i hjärnan när man lär sig på gehör. 

Till sist ett litet tips: prova och se hur lätt det går att lära sig genom att lyssna och härma: sjung med i någon sång som finns inspelad (på CD eller på Spotify eller något du spelat in själv.) Lär dig texten och melodin genom att lyssna. Skriv inte ner texten, utan sjung den gång på gång, många gånger. Och sen sitter den!

Spelkväll på Kyrkogårdsö på Antons Vänners fiolläger:
spelkamrater i alla åldrar och notställena lyser med sin frånvaro
Siv Ekström

1 kommentar:

  1. Den där neurologen... jag undrar, jag som också är gehörare, om inte musicerande och annat lärande sker på samma ställe. Önskar ju i alla fall att det vore så, att allt lärande kunde ske sådär lustfyllt, intuitivt, naturligt, ja vad allt ska man säga, som gehörsmusicerandet.
    h. Martin N.

    SvaraRadera