År av både motgångar och utveckling

Väl inne på det nya årtusendet fortsätter Medis att serva ålänningarna med ett brett kursutbud. Situationen förvärras dock avsevärt när en del samarbetskommuner börjar begränsa sina kommun­invånares möjligheter att delta i Medis-kurser med hänvisning till att det blir för dyrt för kommunen. Mariehamnspolitikerna i sin tur anser att Mariehamn inte skall betala den kommunala kostnaden för landsbygdens del utan de övriga kommunerna skall betala enligt användningsgraden. Ett speciellt kvotsystem införs och vissa kommuner har ytterligare specialkrav för deltagande i Medis-kurserna. Allt detta innebär att ålänningarna inte längre är jämställda inför Medis-kurserna. Sedan lyckas man inför hösten 2008 – med landskapets hjälp – komma till en lösning som alla åländska kommuner godkänner. Nu är det igen fritt fram att delta i ett obegränsat antal kurser och i vilken kommun som helst. Alltså – frid och fröjd för alla medborgare som på sin fritid vill studera något nytt, förkovra sig i sina nuvarande kunskaper och sköta om sin hälsa.

Hösten 2005 får Medis en ny hyresvärd då Landskapet Ålands Pensionsfond köper hela fastigheten Böndernas hus. För att säkerställa ändamålsenliga kursutrymmen för Medis ser den dåvarande finans­ministern Lasse Wiklöf till att Pensionsfonden köper fastigheten och hyr i sin tur ut den åt Marie­hamns stad. På detta sätt kan Medis fortsätta i samma – för sina behov renoverade – ut­rymmen. Vilken lättnad men samtidigt mera arbete, eftersom Medis även får ta över fastighets­admi­nistra­tionen.

År 2006 startar institutet ett treårigt EU-projekt ’Medis i tiden’ som är ett kompetenshöjande, arbets­uppgifts- och arbetsplatsrelaterat projekt för institutets anställda. Vi får lära oss mera marknads­föring, data, ekonomi, kundbetjäning, stresshantering, teamarbete, mobbning, välorganiserat kon­tors­arbete, grafisk profilering, mötesteknik och språk. Detta projekt är ett välkommet tillägg till personalutbildningen.

Medis deltar också aktivt i vänortsarbete genom att ordna en Gotlandsvecka i Mariehamn. Under en veckas tid får vi lyssna på olika intressanta föredrag om Gotland och av gotländska experter. Vi bekantar oss även med typiska gotländska maträtter både genom en föreläsning och genom att äta en gotländsk middag. Under den här veckan pågår även en utställning av gotländsk konst och konsthantverk.

Uppdragsutbildningssidan utvecklas vidare. Medis håller allt flera kurser i IT, friskvård och språk för kommu­ner­nas och olika organisationers personal. Medis börjar också marknadsföra sk. språk­badskurser som riktar sig till finskspråkiga politiker och tjänstemän. Vi ordnar en veckas intensiv­kurser för finskspråkiga riksdagsledamöter, statliga och kommunala tjänstemän. Samtidigt som vi ger undervisning och mycket praktiska övningar åt dessa personer fungerar vi också som ett åländskt PR-kontor.

När problemet med avtalet med samarbetskommunerna har avklarats i början av den här sjuårs­pe­rio­den dyker nya mörka moln upp i slutet av perioden. Staden skall effektivera utnyttjandet av sina fastigheter och till min förvåning får jag i en stadsstyrelseberedning läsa att Medis kvälls­kurser sannolikt kan flyttas till stadens skolor och bibliotek. Detta utan att någon har diskuterat frågan med mig som bäst torde veta hurdant lokalbehovet är. Var skall alla dagskurser hållas om Medis måste flytta från Böndernas hus? Det visar sig dock att det i hyresavtalet står att hyrestiden är 15 år, räknat från det år hyresavtalet trätt i kraft, det vill säga till och med år 2020. Det där kunde beredningen ha kunnat kontrollera innan ärendet presenterades inför stadsstyrelsen. En kartläggning visar dessutom att staden inte äger lämpliga utrymmen som på dagtid kunde användas för Medis-kurserna. Kurs­deltagarna är också oroliga och får ihop en protestlista med 641 namn som överräcks till stads­direktören. Som tur är skingras de mörka molnen även den här gången och Medis får vara kvar i sina ändamålsenliga utrymmen i Böndernas hus.

Leena Raitanen

Det började med en kurs på Medis...

Undertecknad hör till dem, som ”alltid” tecknat och målat, från barnsben. Då jag själv hade tre barn, alla små samtidigt, var detta en självklar aktivitet, vid sidan av sagoläsandet. Fram med papper, pennor, färger!

Då barnen blivit stora, och inte längre behövde en mor som ledde deras konstnärliga skapande,började jag mer systematiskt,för min egen del, utveckla mitt intresse, t.ex. genom att satsa på ordentliga material:fina akvarellpapper och dito färger- och naturligtvis:Mediskurser!! 

Konstlärarna på Medis var(och är!)inspirerande. Jag fick lära mig om grunderna i akvarell under de många och givande kurserna på Medis under det sena 90-talet och tidiga 2000-talet.

”Folk” har många uppfattningar om akvarell: Det är inte ”riktigt” måleri, som då skulle representeras av olje- eller akrylmåleri; det är ”svårt": om man bara drar ett penseldrag fel,kan det inte ändras och  målningen är förstörd och måste kasseras; målningen borde planeras så, att man på förhand sparar de områden som ska förbli vita (förbjudet att använda gouache!); det är ”mesigt” och det är bara gamla tanter som håller på med det…!!

Nå.  Vissa av dessa fördomar stämmer ju i den mån som jag nu själv håller på att förvandlas till en gammal tant!:). Men för övrigt har jag jobbat på att strunta i de flesta av de ”måsten” som förknippas med akvarellmåleriet:

Pappret, om man köper fin kvalitet, tål omilda behandlingar, bl.a skrubbande med svamp under duschen, och kan således användas många gånger.

De ”förstörda” målningarna kan rivas i bitar och blir superinspirerande för collage.

Man kan ”klotta på” akvarellen med pennor eller kritor; man kan…märka, att måleriet så att säga kommer ”inifrån” och att jag således är oberoende av yttre  motiv! Det är ganska ”bökigt” att sitta ute i naturen med sina pytsar och penslar och manövrera dem och för det mesta vara utan tillräckligt med vatten. Bättre då att sitta ute och insupa stämningen och sedan i ”ateljén”(=sovrummet!) måla -något annat!

Vad jag vill säga med denna min sista blogg för i år, är att Mediskurserna satte igång mig på en resa, som jag hoppas att aldrig ska ta slut!

Tove-Maria

Spänning på jobbet

Nyligen mötte jag en gammal skolkamrat i en galleria. Han är jordbrukare av födsel och ohejdad vana.

Vi kände igen varandra trots att många år har gått sedan vi nötte skolbänkar i en byskola på den åländska landsbygden.
Han frågade vad jag har för yrke och jag berättade att jag jobbar med administration.
Hans direkta åsikt var att det måste vara det mest monotona och intetsägande arbete man kan ha.
Jag svarade att så upplever jag det inte alls.
Förutom blandningen av olika uppgifter som fakturering, statistik och löneunderlag så är kontakten med kolleger och kursdeltagare det som gör arbetsdagarna allt annat än långtråkiga.
Kursdeltagare ringer ofta om olika ärenden som berör de kursavgifter de har fått hemsända.
Det kan vara allt från att en häst blivit sjuk, då kunde hästägaren förstås inte delta i kursen, till att den äkta makan anmält sin ovetande make till matlagningskurs och han vägrade delta. Jag godkände förklaringarna och avskrev dessa båda kursavgifter.

Varje morgon kopplar jag upp mig mot banken och får in en lista över inkommande betalningar.
Om det skulle finnas med en inbetalning för en faktura som har förfallit och flera påminnelser har skickats ut, då blir det att fira med en mugg kaffe. Är det två sådana inbetalningar så blir det två muggar kaffe.
Dock har jag inte blivit koffeinförgiftad under åren här.

Jordbrukaren log och började ändra sin allmänna uppfattning om kontorsjobb.
Jag frågade honom vad som var spännande i hans vardag och han rynkade pannan och funderade.
Svaret var att det är att gå in i ladugården varje morgon och se om alla kor och kalvar lever och om det är eller har varit strömavbrott. Det allra mest spännande är ändå att få vara med när en nyfödd kalv kommer till världen.
Det sistnämnda slår helt klart mina moment av spänning i tillvaron på arbetsplatsen.

Svenska i arbete

Här i Medisbloggen vill jag gärna låta dig träffa olika personer som jobbar med svenska – lärare och kursdeltagare från olika typer av kurser i svenska för inflyttade. Vi har många kurser, både på heltid och deltid, dag och kväll, och för olika målgrupper. Många inflyttade från världens alla hörn finns i huset alla dagar.

Denna gång intervjuade jag två deltagare i kursen Svenska i arbete. Den här kursen är Ålands landskapsregerings satsning på kurser i svenska för personer som jobbar.  Arbetsgivare kan ge sina anställda möjlighet att lära sig mer svenska, delvis på arbetstid. Ett vanligt kursformat är 18 dubbellektioner per kurs.

Steve Beeks och Pille Raadik jobbar båda inom fotbollen. De studerar svenska tillsammans två gånger i veckan. I gruppen ingår också en tredje deltagare, som dock inte hade möjlighet att vara med den här dagen. Jag frågade Steve och Pille om de ville ställa upp på en intervju för Medisbloggen. Hela intervjun gick förstås på svenska!

Vi börjar med att ni får presentera er själva!

Steve: Jag heter Steve Beeks. Jag kommer från England och nu bor jag i Mariehamn med min fru och min son Harry. Jag jobbar som fotbollstränare för juniorer i IFK Mariehamn.

Pille: Jag heter Pille Raadik och kommer från Estland. Jag har bott på Åland i 5 år. Jag spelar fotboll i Åland United.

Varför vill ni lära er mer svenska?

Steve: Jag bor på Åland och svenska är språket här. Jag har kompisar och arbetskamrater som talar svenska. Man behöver kunna språket för att ha ett bra liv där man bor. Och så säger min fru att jag måste lära mig svenska!

Pille: Det är bra att kunna många språk. Jag tycker inte att det är OK att bo länge på en plats och inte tala språket. Ibland behöver jag svenska i jobbet, till exempel när jag tränar småflickor som inte kan tala engelska.

Steve: Ibland har vi möten på svenska på jobbet. Men mest talar jag nog engelska i arbetet. Min svenska räcker inte till ännu, det blir ofta ganska komplicerade förklaringar när man är fotbollstränare.

Vad har du lärt dig på kursen?

Steve: Jag hoppas jag har lärt mig ett bättre uttal och mer grammatik. Jag kan förstå ganska mycket när andra talar med mig på svenska. Och jag har själv börjat tala mer.

Pille: Jag har lärt mig mycket! Jag förstår ganska mycket svenska nu, och har lärt mig mer om uttal och grammatik. Jag har också börjat tala mer svenska på grund av kursen. Det här kurskonceptet fungerar bra och jag är glad att jag har fått den här chansen.

Ann Westerlund