Undertecknad hör till dem, som ”alltid” tecknat och målat, från barnsben. Då jag själv hade tre barn, alla små samtidigt, var detta en självklar aktivitet, vid sidan av sagoläsandet. Fram med papper, pennor, färger!
Då barnen blivit stora, och inte längre behövde en mor som ledde deras konstnärliga skapande,började jag mer systematiskt,för min egen del, utveckla mitt intresse, t.ex. genom att satsa på ordentliga material:fina akvarellpapper och dito färger- och naturligtvis:Mediskurser!!
Konstlärarna på Medis var(och är!)inspirerande. Jag fick lära mig om grunderna i akvarell under de många och givande kurserna på Medis under det sena 90-talet och tidiga 2000-talet.
”Folk” har många uppfattningar om akvarell: Det är inte ”riktigt” måleri, som då skulle representeras av olje- eller akrylmåleri; det är ”svårt": om man bara drar ett penseldrag fel,kan det inte ändras och målningen är förstörd och måste kasseras; målningen borde planeras så, att man på förhand sparar de områden som ska förbli vita (förbjudet att använda gouache!); det är ”mesigt” och det är bara gamla tanter som håller på med det…!!
Nå. Vissa av dessa fördomar stämmer ju i den mån som jag nu själv håller på att förvandlas till en gammal tant!:). Men för övrigt har jag jobbat på att strunta i de flesta av de ”måsten” som förknippas med akvarellmåleriet:
Pappret, om man köper fin kvalitet, tål omilda behandlingar, bl.a skrubbande med svamp under duschen, och kan således användas många gånger.
De ”förstörda” målningarna kan rivas i bitar och blir superinspirerande för collage.
Man kan ”klotta på” akvarellen med pennor eller kritor; man kan…märka, att måleriet så att säga kommer ”inifrån” och att jag således är oberoende av yttre motiv! Det är ganska ”bökigt” att sitta ute i naturen med sina pytsar och penslar och manövrera dem och för det mesta vara utan tillräckligt med vatten. Bättre då att sitta ute och insupa stämningen och sedan i ”ateljén”(=sovrummet!) måla -något annat!
Vad jag vill säga med denna min sista blogg för i år, är att Mediskurserna satte igång mig på en resa, som jag hoppas att aldrig ska ta slut!
Tove-Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar