Decembertankar

Nyss hemkommen från en stämningsfull konsert i Jomala kyrka.. Den mäktiga körsången (Kör Åland!) sände mig en god bit på väg mot Stora Julstämningen!

Detta får bli ett litet, kort inlägg- av förekommen anledning: den annalkande familjefesten pockar på annan sysselsättning än att hänge sig åt språkfilosofiska funderingar.

ICKE DESTO MINDRE har jag länge glatt mig åt, att språkundervisningen idag ser så radikalt annorlunda ut än den gjorde förr i tiden, d.v.s på 60-talet, då jag själv var elev, och i det som då kallades Samskolan, lade grunden till mina framtida språkkunskaper.

Då var klasserna jättestora: vi var 40 stycken, sittande i långa, täta rader, tittande varandra i ryggen. Läraren var det självklara centret i klassen, och allt utgick och kretsade (var det meningen!) från denne. Man skulle stiga upp då man svarade- en pina för en självcentrerad ung person med komplex för sin längd! 

Som jag minns det, handlade språkundervisning mycket om översättning: från svenska till det främmande språket och även tvärtom, dvs. från det främmande till svenska. Man hade som prov s.k… "dubbelskrivningar", där dessa färdigheter prövades.

Ordförhör var (och är) ofta förekommande.

 Jag tyckte mycket om det hela (utom då detdär med att masa sig upp ur sin obekväma pulpet, säga "je suis" och sätta sig igen)- visste ju inte om något annat sätt att lära sig språk! 

Det som LYSTE MED SIN FRÅNVARO var, att man skulle ha utnyttjat sina klasskamrater till att öva språket i fråga. De s.k. "parövningarna" är ju en mycket använd metod idag: Efter att ha lärt in teorin för ett speciellt språkligt uttryck, NÖTER man in det tillsammans med sin närmsta bänkgranne, genom att kommunicera på ett begränsat och styrt sätt, som gör att mekanismen i språket blir tydlig och så småningom automatisk. Denna enkla och förutsägbara kommunikation i trygga förhållanden, bäddar för bättre beredskap att möta DET OFÖRUTSÄGBARA (!) i "riktig" kommunikation!

Men man kunde bli mycket skicklig i det skriftliga språket, då, förr i tiden! Grunden som jag fick i t.ex. franska i Jakobstad, räckte mycket långt då jag kom till Genève som 18-åring och för första gången hörde någon TALA franska! För första gången! Hörövningar måste ha börjat tillverkas efter min tid… Jag minns den hisnande känslan då en person talade franska med MIG! Det var så fantastiskt- och genomtröttsamt att förstå!

Till sist ett "hett tips" till alla språkstuderande: lyssna på sånger på det språk ni vill lära! Jag kunde många av Edit Piafs sånger så, att jag sjöng med, ofta utan att förstå vad ljuden betydde. Vilken härlig känsla, när plötsligt olika "polletter" trillade ner i takt med att studierna avancerade! Hoppsan- var det DET hon sjöng!

Tack för ordet- och God Jul! Joyeux Noël och Feliz Navidad!

Tove-Maria