Bordduksbestyr

Då jag för över tolv år sedan höll min första vävlektion här på Åland hade en av deltagarna med sig en bordduk. Den ville hon väva men något mönster fanns inte. Duken var gammal, över hundra år och kommen från Pargas, precis som jag. Bomullsränning och ylleinslag. Jag gick med pannan i djupa veck men efter ett par veckor hade jag analyserat den och kom fram till att det var en duk i bindetrådsteknik. Duken krävde 8 skaft och 8 trampor. Den blev populär och vävdes i flera ränningar och många färgställningar.

Bindetrådsduken vävd av Elisabet Hermanson.

För några veckor sedan upprepades händelsen. Marianne hade med sig en duk, men mönstret var försvunnet. Mönstret var inte det minsta bekant för mig, men Helena som studerat vävning de senaste åren menade att det liknar jämtlandsrdräll väldigt mycket. Hon satte ut en bild på duken för en facebookgrupp i vävning och fick till svar att det är en jämtlandsdräll men fel solvad eftersom tuskaftsinslagen inte stiger rätt. Jag tänkte fortfarande att det måste vara något annat slag av fattigmansdräll, vem skulle nu väva så fel?

Marianne Moliis-Lindholms duk.

 I samma veva kom Elisabeth med ett mönster till en matta som påminde mycket om vävmönstret i duken.

Mönstret till matta i österbottnisk dräll.

Samma kväll kom jag på att googla på jämtlandsdräll och solvning. Där fick jag all information jag behövde. Jämtlandsdräll är namnet på väven i Sverige men är det samma som österbottnisk dräll i Finland och då är jag med på tåget igen. Det har till och med utkommit en bok i ämnet 2012 som heter Väv! Jämtlandsdräll, Österbottnisk dräll, Crackle Weave... Alla dessa vävar är likadana, men med olika namn. För tillfället är boken dock slutsåld. Nu har jag analyserat mönstret och ritat upp det som österbottnisk dräll.

Analys av duken i österbottnisk dräll pågår...

Jag hoppas på både dukar och mattor i tekniken till vårutställningen, vi ses då!

Barbro Laurén

50-åriga Medis stiger in på 2000-talet och jag går in på min andra 10-årsperiod som Medis-rektor

Medis är igen inne i en viktig utvecklingsperiod, speciellt när det gäller ändamålsenliga kurs­utrymmen för olika verksamheter. Efter den stora renoveringen av utrymmena i Böndernas hus gäller det nu att se över var Medis skulle hitta lämpliga utrymmen för olika specialkurser. Först lyckas vi hyra ett större utrymme i norra stan för vävning och sedan ett ljust och fint utrymme i södra stan för både keramik och vävning. Dessa kurser kräver sådana specialutrymmen som staden inte kan erbjuda i sina egna fastigheter. 

Pensionsavgångarna börjar göra sig gällande även hos oss och vi får en föryngring både på administrations- och undervisningssidan. Dessutom utökas antalet heltidsanställda lärare både inom IT och matlagning. Lärarkåren består nu av huvudlärare inom språk, IT, konst, textil, musik och matlagning vilket ger institutet en stark expertgrupp för planering och genomförande av undervisningen. Från och med 1999 har institutet också en heltidsanställd timlärare, Mia Vartiainen,  inom hälsa och friskvård samt dans. Hennes engagemang ger ett lyft för detta ämnesområde. Medis börjar erbjuda kurser i Vattengymnastik som blir en mycket populär nyhet. Antalet lektioner inom den ordinarie verksamheten är under denna period synnerligen omfattande och uppgår årligen till drygt 12000 timmar.

Mia med sitt vattengympagäng.

Även inom IT går utvecklingen vidare. Tack vare extra finansiella resurser från Landskapsregeringen hyr institutet ett utrymme i Finström och där inreds ett dataklassrum och ett teoriklassrum för kurser på norra Åland. Från och med mitten av det första decenniet på 2000-talet har institutet två IT-lärare som möjliggör ett brett kursutbud både inom den ordinarie Medis-verksamheten och inom uppdragsutbildningen.

Som tidigare erbjuder Medis kommuninvånarna även andra tjänster än kurser inom olika områden. Via Medis kan man avlägga olika skepparexamina och tentera för att erhålla licens för VHF. Institutet har även rätt att utfärda datakörkort. Medis fungerar också som den lokala tentamensarrangören för de språktentamina som anordnas av Utbildningsstyrelsen.

Under denna period har Medis för första gången ett EU-projekt inom Interreg-programmet, i samarbete med Nystads medborgarinstitut. Detta projekt ger ålänningar inom turistnäringen möjlighet att kostnadsfritt träna praktisk finska. Projektet är treårigt och förverkligar kurser både på fasta Åland och i den åländska skärgården.

Som ni ser startar Medis det nya årtusendet med entusiasm och fart och rektorn hinner inte fundera på att byta arbetsplats.

Leena Raitanen

Vårens ljus

Det återkommande ljuset är efterlängtat – och nu är det här. Ljuset som fyller oss med positiva tankar och drömmar om saker som vi vill uppleva och göra tillsammans med våra nära och kära. Solljuset som värmer oss när vi riktar våra ansikten mot det och sätter oss i ett hörn där det inte blåser.

Ljuset  är vackert året om men det är något alldeles speciellt med ljuset i mars – säkert handlar det om att vi har längtat så mycket efter det.

I helgen besökte jag Stockholm och Prins Eugens Waldemarsudde. Vädret var strålande och människor flanerade omkring i den vackra parken. Vårens första blommor visade sig och människor njöt i solen på caféerna.

På Waldemarsudde pågår nu en utställning av den tyska expressionisten Emil Nolde (1867-1956). Utställningen heter ”Färgstormar” och presenterar ett stort antal av konstnärens mest uttrycksfulla målningar, akvareller och grafiska blad.  Det är speciellt färgerna i Noldes verk som fascinerar mig mest, vilken kraft och styrka de utstrålar. Utställningen pågår till den 30 augusti och den är väl värd ett besök!

I det närbelägna slottet som var prins Eugens bostad under åren 1865-1947 kan man njuta av vacker konst samt utsökta interiörer dekorerade med fantastiska blomsteruppsättningar.  Nu dominerade tulpaner i olika uppsättningar men även vårblommor som kungsängsliljor och syrener visade stolt upp sig. Ljuset som silade in genom de stora fönstren och omslöt de vackra interiörerna var en upplevelse i sig.

Jag uppmanar dig kära läsare att gå ut och njuta av ljuset, blommorna och känslan av vår! Låt vår sköna natur fylla dig med värme och famtidstro!

Nedan följer några bilder från Waldemarsudde  i Stockholm.

Lin Simons

Det blir vår!

I går kom de sista julgardinerna ner - hurra!

Lika mysigt och stämningsskapande som röda gardiner är i december- lika nedslående och inaktuella känns de i marssolen...
Efter en osannolik karusell av flunssor, förkylningar och flunssor än en gång, kan jag nu konstatera (tar mig i huvudet="ta i trä"!): den är över för denna gång (knack, knack i huvudet!!), sjukdomskarusellen. Jag får ägna mig åt roligare saker: att hänga upp en akvarellutställning- och att undervisa!

Man kan tänka sig språkkunskap som ett husbygge. Grunden måste finnas och vara solid. Som man gjuter grunden för ett hus i stadig betong, bygger man med nybörjarna upp grunderna i språket enligt tydliga regler, som man långsamt och systematiskt går igenom tillsammans. Detta är "receptet" för nybörjarkurserna, som jag håller i franska och spanska, men även i svenska.

Mediskursen som heter Reparationssvenska är inte en nybörjarkurs, utan vänder sig till personer som bott en längre tid på Åland och som redan talar svenska. Kanske de inte gått på en språkkurs. Kanske de upplever att deras grund i svenska behöver repareras i vissa avseenden.
Kursen börjar från de allra första grunderna i språket, men avancerar snabbt- på detta sätt påminner kursen om dem som vänder sig till "falska nybörjare"! Var och en ska ha tillfälle att rätta till sina eventuella språkliga missförstånd, på alla nivåer. Detta förutsätter att man skriver mycket, både på lektionerna och hemma- listan på läxor brukar bli lång!

Det har utkristalliserat sig en flitig kärntrupp på 10-12 elever. Vi jobbar med en textbok och en övningsbok. Det finns en "beställning" på att kursen skulle fortsätta på hösten-för att hinna "räfsa igenom" hela boken...
Allt är öppet och möjligt i vårt fina Medis!

Rökfritt

En blek vårsol tittar fram när jag går med raska steg mot livsmedelsaffären för att köpa rökt fisk. Passerar en pub där några har bänkat sig utomhus. Ett rökmoln skymmer dock solen. I samma stund får jag inspiration till nya kurser, för säkerhets skull så upplyser jag om att dessa kurser aldrig kommer fram till planeringsstadiet utan stannar här.

Sluta röka

Professor Åsa Nicoretteus föreläser under rubriken:
”En rökare drar sina bloss för att en kort stund må lika bra som en icke-rökare gör hela tiden”

• Är el-cigaretter ett alternativ? 
• Batteridrivna cigaretter, hur gör man med laddaren? 
• Passiv rökning kan underlätta under nedtrappningen. 
• Rökbastu en period lättar också på beroendet. 
• Fungerar feströkning? 
• Vad göra i stället för att röka? 
• Idéer för ny användning av rökrutan. 
• Diskussion och frågor. 

Kaffekorg med. 

Börja röka

Direktör Åke Ryssja visar de senaste fiskrökarna.
Vi träffas på Rökkas torg.
Ta med nyfångad fisk och vi röker tillsammans. Provsmakning och diskussioner.
Kaffekorg med.

Börja kröka

Smeden Åsa Järnberg leder kursen ”Vi smider medan järnet är varmt” i Stora smedjan.
Ta på dig icke eldfängda kläder.
Vi kröker det glödheta järnet till kättingar som passar att smycka ut sommartorpet.
Kaffekorg med.


Till nästa termin planeras en föreläsning med föreståndare Åke Supéus / Nykterhuset.

Nu är det hög tid att lämna fantasierna och fundera ut bra kursförslag som kan bli av i verkligheten i Medis regi till höstterminen 2015.

När kan man något?

Ganska ofta på mina kurser får jag höra "Hur ska man komma ihåg detta?". Jag brukar svara att "Man får öva!", med rätt betoning så kan man få det att låta som om det är tillåtet att öva, men det är lika mycket ett konstaterande att man faktiskt behöver öva för att lära sig något. Hur mycket? Tja, det beror på hur väl man vill kunna det man vill lära sig.
En av mina "idoler" hävdar att det finns 4 steg i en kunskapsstege (fritt översatt från engelska):

1. Omedveten okunskap.
   Man kan inte, och man är inte medveten om att det är möjligt. Det här är ett steg som många befinner sig i, jag upplever det ständigt i min roll som datalärare. Inte sällan när jag undervisar i så enkla program som Word.…
2. Medveten okunskap.
   Plötsligt har man insett att något går eller borde gå att göra och att man själv inte kan. Det är på det här steget som man söker kunskap och försöker lära sig något. Det är nu man ser till att anmäla sig till kurser.
3. Medveten kunskap.
   På det här steget så har man lärt sig, man vet att något går att göra och man vet hur man gör det. Men man kan det inte, tycker jag. För mig är det en stor skillnad mellan att kunna något och att veta hur man gör, jag vet t.ex. hur man spelar schack. Jag vet hur alla pjäserna rör sig och vilka regler som gäller, men jag kan inte det eftersom jag inte övat tillräckligt mycket på strategier och att tänka framåt. För att jag ska komma vidare krävs övning, ganska mycket övning. Och vad schack beträffar, mer övning än jag har lust att göra ;)
4. Omedveten kunskap.
   Det här är någon slags kunskapens nirvana. Man kan något så bra att man inte ens är medveten om att man gör rätt och man måste anstränga sig för att inte göra rätt. Ta det här med cykling, det ska ganska mycket till för att jag inte ska klara av att cykla rakt fram på en slät väg (jag kan till och med göra det utan att hålla i styret och samtidigt läsa meddelanden på telefonen) 

När jag skriver kunskaper så gäller det även färdigheter, musklerna och nervbanorna behöver övas på samma sätt som hjärnan för att man ska kunna utföra rörelser på ett korrekt sätt. Det är lika viktigt för deltagarna på min simkurs att öva på att göra rätt som det är för de som går och lär sig om datorer. Man behöver öva för att nå vidare på kunskapsstegen. Och övningen kräver att man gör samma sak om och om igen tills man tycker att man inte kan misslyckas, och då ändrar man så att det blir lite svårare och övar igen. Till exempel hänger man en matkasse på styret och försöker undvika att falla.
Tyvärr övar alltför många alltför lite och sen blir man frustrerad över att man inte kan. Men det är få som förväntar sig att en fyraåring som nyss lagt bort stödhjulen ska klara av att cykla på en skogsstig med en tung matkasse på ena sidan av styret, eller anmäler en ettåring som nyss lärt sig ta de första stegen till ett terränglopp över 5 km.
Oavsett vad vi nyss lärt oss behöver vi behärska att krypa och gå innan vi klarar att springa. Och likt barnens träning behöver vi också övning och upprepning…

Extranummer

Några gånger om året ordnar vi på Medis lite olika grejer som är utöver de vanliga lektionerna. Alla lärare har sin grej som hör till ämnet om som man brinner för och som man sen kan berätta om här till exempel. En del evenemang hamnar i tidningen och får uppmärksamhet, andra sker med flott egen marknadsföring. Själv brukar jag satsa på två extranummer per år. Båda inkluderar musik och dans och hittills har alltid Swingjazzgänget Sega Gubbar agerat husband, jag tar mig friheten att kalla dem mitt husband.

När man kört på några gånger så hittar man sina rutiner och evenemanget blir något extra att se fram emot. Publiken varierar. På kulturnatten, som är det ena evenemanget, är det ju alltid mycket folk och jag går där och ler stort för mig själv på bakgården.

Januari blev månaden för årets andra extranummer; Swingkväll! Inne i Medis stora sal, förberedelser, bära grejer hit och dit, planera. Koka kaffe, snacka upp, dona på. Den här gången blev det en föreställning för en ganska liten publik. Men det är inte grejen. Jag länkar till Tom Eckermans youtubekanal så får ni se själva.  Kanske ingen stor folksamling – men frågan är om det kom rätt publik? Men alltså JA! Det är min erfarenhet också som lärare att visserligen är det väl viktigt att känna att det kommer folk när man lägger ner jobb på något. Men mina damer och herrar, vem som kommer är viktigare och att stämningen blir bra. Bara känslan att sitta där och lyssna på passionen som skapas av musiker som älskar sin musik, dansare som älskar sin dans och sin virvlande rörelse. Ibland känner jag mig torr och går in i roller som ”Lärare i organiserad förflyttning” som min äldsta dotter säger att mitt yrke egentligen heter. De här dagarna med sociala evenemang som rockar fett och drar rätt publik – då känner jag att vaxet i tuppkammen verkligen sitter rätt!

Brittiska bandet Blur gjorde en låt, Parklife, som har en sån fin textrad för den där känslan av att man i det lilla verkligen ändå orkar och lyckas uppfylla stora mål som forskningen förser en med. Det heter att man borde satsa pengar och energi på sociala evenemang som engagerar människor från olika kulturella-, ålders-, och socioekonomiska grupper, som kommunal inrättning är det särskilt viktigt att erbjuda sådant till ett pris som de flesta har råd med. Det gör vi i och för sig i den här firman hela veckan lång, men just de här små pärlorna av extranummer är något alldeles särskilt, det är då man känner att energin räcker för lite till ändå! Textraden ser ut såhär och den inspirerar mig nästan lika mycket som Sega Gubbars version av Sweet Georgia Brown: I feed the pigeons I sometimes feed the sparrows too It gives me a sense of enormous well-being And then I'm happy for the rest of the day…

Marie Johansson

Ett bra uttal

Den här bloggen ska handla om något som jag känner starkt för – uttalsundervisning i språk. När jag själv läste språk i skolan var det grammatik och skrivning som gällde i språkundervisningen. Uttals- och andra talövningar ansågs inte så viktiga, dem hann man sällan med. Ingen blev särskilt bra på uttal på den tiden.

Nu jobbar jag själv som lärare i språk, speciellt svenska för inflyttade. På Medis tycker vi att det är viktigt med uttal. Vi jobbar med uttal på lektionerna och i form av stödundervisning vid behov.

Att förbättra sitt uttal i ett nytt språk kräver mycket träning. Det handlar inte bara om vokaler och konsonanter – att öva in ett bra y- eller sje-ljud till exempel – utan också prosodi, alltså rytm och melodi i språket.

Svenskan har tydliga regler för långa och korta ljud i betonade stavelser. Om man inte känner till och har övat in rätt ljudlängd blir det ofta en ”stackato”-effekt som är svår att träna bort. Bäst är om man genast från början jobbar med prosodi.

För några år sedan ordnade vi en fortbildningskurs för lärare i svenska som främmande språk med Olle Kjellin som föreläsare. Jag fick många aha-upplevelser och metodiska tips under de två dagar jag fick lyssna på Olle. Han visade att man kan bli mycket bättre på kort tid, och påpekade att det är vår skyldighet att ge våra studerande ett så bra uttal som möjligt.

I sin Debattskrift om sfi ger Olle Kjellin en lång rad exempel på personer som känner sig lurade – de har studerat svenska i många år, men ändå har de problem att göra sig förstådda. Orsaken är att de har ett dåligt uttal. Många av de här personerna har inte fått lära sig svenskans rytm och melodi. Han berättar om en kinesisk kvinna:

Efter vår första "lektion" då jag gått igenom grunderna i svensk prosodi och visat på betydelsen av rytm och av rätt ljudlängd i den betonade stavelsen, sa hon: "Varför har ingen talat om det här för mig förut?" Hon var både glad och arg och ledsen. Hon var glad för att hon såg nya möjligheter att förbättra uttalet öppna sig för henne och arg och ledsen för att ingen under de sex år hon hade varit i Sverige hade lärt henne något om svensk prosodi.

 

Olle Kjellin publicerar ljudklipp på sin webbsida där man kan höra några personer uttala sina adresser före och efter 5-10 minuters övning med Olle. Fantastiskt!