År av både motgångar och utveckling

Väl inne på det nya årtusendet fortsätter Medis att serva ålänningarna med ett brett kursutbud. Situationen förvärras dock avsevärt när en del samarbetskommuner börjar begränsa sina kommun­invånares möjligheter att delta i Medis-kurser med hänvisning till att det blir för dyrt för kommunen. Mariehamnspolitikerna i sin tur anser att Mariehamn inte skall betala den kommunala kostnaden för landsbygdens del utan de övriga kommunerna skall betala enligt användningsgraden. Ett speciellt kvotsystem införs och vissa kommuner har ytterligare specialkrav för deltagande i Medis-kurserna. Allt detta innebär att ålänningarna inte längre är jämställda inför Medis-kurserna. Sedan lyckas man inför hösten 2008 – med landskapets hjälp – komma till en lösning som alla åländska kommuner godkänner. Nu är det igen fritt fram att delta i ett obegränsat antal kurser och i vilken kommun som helst. Alltså – frid och fröjd för alla medborgare som på sin fritid vill studera något nytt, förkovra sig i sina nuvarande kunskaper och sköta om sin hälsa.

Hösten 2005 får Medis en ny hyresvärd då Landskapet Ålands Pensionsfond köper hela fastigheten Böndernas hus. För att säkerställa ändamålsenliga kursutrymmen för Medis ser den dåvarande finans­ministern Lasse Wiklöf till att Pensionsfonden köper fastigheten och hyr i sin tur ut den åt Marie­hamns stad. På detta sätt kan Medis fortsätta i samma – för sina behov renoverade – ut­rymmen. Vilken lättnad men samtidigt mera arbete, eftersom Medis även får ta över fastighets­admi­nistra­tionen.

År 2006 startar institutet ett treårigt EU-projekt ’Medis i tiden’ som är ett kompetenshöjande, arbets­uppgifts- och arbetsplatsrelaterat projekt för institutets anställda. Vi får lära oss mera marknads­föring, data, ekonomi, kundbetjäning, stresshantering, teamarbete, mobbning, välorganiserat kon­tors­arbete, grafisk profilering, mötesteknik och språk. Detta projekt är ett välkommet tillägg till personalutbildningen.

Medis deltar också aktivt i vänortsarbete genom att ordna en Gotlandsvecka i Mariehamn. Under en veckas tid får vi lyssna på olika intressanta föredrag om Gotland och av gotländska experter. Vi bekantar oss även med typiska gotländska maträtter både genom en föreläsning och genom att äta en gotländsk middag. Under den här veckan pågår även en utställning av gotländsk konst och konsthantverk.

Uppdragsutbildningssidan utvecklas vidare. Medis håller allt flera kurser i IT, friskvård och språk för kommu­ner­nas och olika organisationers personal. Medis börjar också marknadsföra sk. språk­badskurser som riktar sig till finskspråkiga politiker och tjänstemän. Vi ordnar en veckas intensiv­kurser för finskspråkiga riksdagsledamöter, statliga och kommunala tjänstemän. Samtidigt som vi ger undervisning och mycket praktiska övningar åt dessa personer fungerar vi också som ett åländskt PR-kontor.

När problemet med avtalet med samarbetskommunerna har avklarats i början av den här sjuårs­pe­rio­den dyker nya mörka moln upp i slutet av perioden. Staden skall effektivera utnyttjandet av sina fastigheter och till min förvåning får jag i en stadsstyrelseberedning läsa att Medis kvälls­kurser sannolikt kan flyttas till stadens skolor och bibliotek. Detta utan att någon har diskuterat frågan med mig som bäst torde veta hurdant lokalbehovet är. Var skall alla dagskurser hållas om Medis måste flytta från Böndernas hus? Det visar sig dock att det i hyresavtalet står att hyrestiden är 15 år, räknat från det år hyresavtalet trätt i kraft, det vill säga till och med år 2020. Det där kunde beredningen ha kunnat kontrollera innan ärendet presenterades inför stadsstyrelsen. En kartläggning visar dessutom att staden inte äger lämpliga utrymmen som på dagtid kunde användas för Medis-kurserna. Kurs­deltagarna är också oroliga och får ihop en protestlista med 641 namn som överräcks till stads­direktören. Som tur är skingras de mörka molnen även den här gången och Medis får vara kvar i sina ändamålsenliga utrymmen i Böndernas hus.

Leena Raitanen

Det började med en kurs på Medis...

Undertecknad hör till dem, som ”alltid” tecknat och målat, från barnsben. Då jag själv hade tre barn, alla små samtidigt, var detta en självklar aktivitet, vid sidan av sagoläsandet. Fram med papper, pennor, färger!

Då barnen blivit stora, och inte längre behövde en mor som ledde deras konstnärliga skapande,började jag mer systematiskt,för min egen del, utveckla mitt intresse, t.ex. genom att satsa på ordentliga material:fina akvarellpapper och dito färger- och naturligtvis:Mediskurser!! 

Konstlärarna på Medis var(och är!)inspirerande. Jag fick lära mig om grunderna i akvarell under de många och givande kurserna på Medis under det sena 90-talet och tidiga 2000-talet.

”Folk” har många uppfattningar om akvarell: Det är inte ”riktigt” måleri, som då skulle representeras av olje- eller akrylmåleri; det är ”svårt": om man bara drar ett penseldrag fel,kan det inte ändras och  målningen är förstörd och måste kasseras; målningen borde planeras så, att man på förhand sparar de områden som ska förbli vita (förbjudet att använda gouache!); det är ”mesigt” och det är bara gamla tanter som håller på med det…!!

Nå.  Vissa av dessa fördomar stämmer ju i den mån som jag nu själv håller på att förvandlas till en gammal tant!:). Men för övrigt har jag jobbat på att strunta i de flesta av de ”måsten” som förknippas med akvarellmåleriet:

Pappret, om man köper fin kvalitet, tål omilda behandlingar, bl.a skrubbande med svamp under duschen, och kan således användas många gånger.

De ”förstörda” målningarna kan rivas i bitar och blir superinspirerande för collage.

Man kan ”klotta på” akvarellen med pennor eller kritor; man kan…märka, att måleriet så att säga kommer ”inifrån” och att jag således är oberoende av yttre  motiv! Det är ganska ”bökigt” att sitta ute i naturen med sina pytsar och penslar och manövrera dem och för det mesta vara utan tillräckligt med vatten. Bättre då att sitta ute och insupa stämningen och sedan i ”ateljén”(=sovrummet!) måla -något annat!

Vad jag vill säga med denna min sista blogg för i år, är att Mediskurserna satte igång mig på en resa, som jag hoppas att aldrig ska ta slut!

Tove-Maria

Spänning på jobbet

Nyligen mötte jag en gammal skolkamrat i en galleria. Han är jordbrukare av födsel och ohejdad vana.

Vi kände igen varandra trots att många år har gått sedan vi nötte skolbänkar i en byskola på den åländska landsbygden.
Han frågade vad jag har för yrke och jag berättade att jag jobbar med administration.
Hans direkta åsikt var att det måste vara det mest monotona och intetsägande arbete man kan ha.
Jag svarade att så upplever jag det inte alls.
Förutom blandningen av olika uppgifter som fakturering, statistik och löneunderlag så är kontakten med kolleger och kursdeltagare det som gör arbetsdagarna allt annat än långtråkiga.
Kursdeltagare ringer ofta om olika ärenden som berör de kursavgifter de har fått hemsända.
Det kan vara allt från att en häst blivit sjuk, då kunde hästägaren förstås inte delta i kursen, till att den äkta makan anmält sin ovetande make till matlagningskurs och han vägrade delta. Jag godkände förklaringarna och avskrev dessa båda kursavgifter.

Varje morgon kopplar jag upp mig mot banken och får in en lista över inkommande betalningar.
Om det skulle finnas med en inbetalning för en faktura som har förfallit och flera påminnelser har skickats ut, då blir det att fira med en mugg kaffe. Är det två sådana inbetalningar så blir det två muggar kaffe.
Dock har jag inte blivit koffeinförgiftad under åren här.

Jordbrukaren log och började ändra sin allmänna uppfattning om kontorsjobb.
Jag frågade honom vad som var spännande i hans vardag och han rynkade pannan och funderade.
Svaret var att det är att gå in i ladugården varje morgon och se om alla kor och kalvar lever och om det är eller har varit strömavbrott. Det allra mest spännande är ändå att få vara med när en nyfödd kalv kommer till världen.
Det sistnämnda slår helt klart mina moment av spänning i tillvaron på arbetsplatsen.

Svenska i arbete

Här i Medisbloggen vill jag gärna låta dig träffa olika personer som jobbar med svenska – lärare och kursdeltagare från olika typer av kurser i svenska för inflyttade. Vi har många kurser, både på heltid och deltid, dag och kväll, och för olika målgrupper. Många inflyttade från världens alla hörn finns i huset alla dagar.

Denna gång intervjuade jag två deltagare i kursen Svenska i arbete. Den här kursen är Ålands landskapsregerings satsning på kurser i svenska för personer som jobbar.  Arbetsgivare kan ge sina anställda möjlighet att lära sig mer svenska, delvis på arbetstid. Ett vanligt kursformat är 18 dubbellektioner per kurs.

Steve Beeks och Pille Raadik jobbar båda inom fotbollen. De studerar svenska tillsammans två gånger i veckan. I gruppen ingår också en tredje deltagare, som dock inte hade möjlighet att vara med den här dagen. Jag frågade Steve och Pille om de ville ställa upp på en intervju för Medisbloggen. Hela intervjun gick förstås på svenska!

Vi börjar med att ni får presentera er själva!

Steve: Jag heter Steve Beeks. Jag kommer från England och nu bor jag i Mariehamn med min fru och min son Harry. Jag jobbar som fotbollstränare för juniorer i IFK Mariehamn.

Pille: Jag heter Pille Raadik och kommer från Estland. Jag har bott på Åland i 5 år. Jag spelar fotboll i Åland United.

Varför vill ni lära er mer svenska?

Steve: Jag bor på Åland och svenska är språket här. Jag har kompisar och arbetskamrater som talar svenska. Man behöver kunna språket för att ha ett bra liv där man bor. Och så säger min fru att jag måste lära mig svenska!

Pille: Det är bra att kunna många språk. Jag tycker inte att det är OK att bo länge på en plats och inte tala språket. Ibland behöver jag svenska i jobbet, till exempel när jag tränar småflickor som inte kan tala engelska.

Steve: Ibland har vi möten på svenska på jobbet. Men mest talar jag nog engelska i arbetet. Min svenska räcker inte till ännu, det blir ofta ganska komplicerade förklaringar när man är fotbollstränare.

Vad har du lärt dig på kursen?

Steve: Jag hoppas jag har lärt mig ett bättre uttal och mer grammatik. Jag kan förstå ganska mycket när andra talar med mig på svenska. Och jag har själv börjat tala mer.

Pille: Jag har lärt mig mycket! Jag förstår ganska mycket svenska nu, och har lärt mig mer om uttal och grammatik. Jag har också börjat tala mer svenska på grund av kursen. Det här kurskonceptet fungerar bra och jag är glad att jag har fått den här chansen.

Ann Westerlund

Bordduksbestyr

Då jag för över tolv år sedan höll min första vävlektion här på Åland hade en av deltagarna med sig en bordduk. Den ville hon väva men något mönster fanns inte. Duken var gammal, över hundra år och kommen från Pargas, precis som jag. Bomullsränning och ylleinslag. Jag gick med pannan i djupa veck men efter ett par veckor hade jag analyserat den och kom fram till att det var en duk i bindetrådsteknik. Duken krävde 8 skaft och 8 trampor. Den blev populär och vävdes i flera ränningar och många färgställningar.

Bindetrådsduken vävd av Elisabet Hermanson.

För några veckor sedan upprepades händelsen. Marianne hade med sig en duk, men mönstret var försvunnet. Mönstret var inte det minsta bekant för mig, men Helena som studerat vävning de senaste åren menade att det liknar jämtlandsrdräll väldigt mycket. Hon satte ut en bild på duken för en facebookgrupp i vävning och fick till svar att det är en jämtlandsdräll men fel solvad eftersom tuskaftsinslagen inte stiger rätt. Jag tänkte fortfarande att det måste vara något annat slag av fattigmansdräll, vem skulle nu väva så fel?

Marianne Moliis-Lindholms duk.

 I samma veva kom Elisabeth med ett mönster till en matta som påminde mycket om vävmönstret i duken.

Mönstret till matta i österbottnisk dräll.

Samma kväll kom jag på att googla på jämtlandsdräll och solvning. Där fick jag all information jag behövde. Jämtlandsdräll är namnet på väven i Sverige men är det samma som österbottnisk dräll i Finland och då är jag med på tåget igen. Det har till och med utkommit en bok i ämnet 2012 som heter Väv! Jämtlandsdräll, Österbottnisk dräll, Crackle Weave... Alla dessa vävar är likadana, men med olika namn. För tillfället är boken dock slutsåld. Nu har jag analyserat mönstret och ritat upp det som österbottnisk dräll.

Analys av duken i österbottnisk dräll pågår...

Jag hoppas på både dukar och mattor i tekniken till vårutställningen, vi ses då!

Barbro Laurén

50-åriga Medis stiger in på 2000-talet och jag går in på min andra 10-årsperiod som Medis-rektor

Medis är igen inne i en viktig utvecklingsperiod, speciellt när det gäller ändamålsenliga kurs­utrymmen för olika verksamheter. Efter den stora renoveringen av utrymmena i Böndernas hus gäller det nu att se över var Medis skulle hitta lämpliga utrymmen för olika specialkurser. Först lyckas vi hyra ett större utrymme i norra stan för vävning och sedan ett ljust och fint utrymme i södra stan för både keramik och vävning. Dessa kurser kräver sådana specialutrymmen som staden inte kan erbjuda i sina egna fastigheter. 

Pensionsavgångarna börjar göra sig gällande även hos oss och vi får en föryngring både på administrations- och undervisningssidan. Dessutom utökas antalet heltidsanställda lärare både inom IT och matlagning. Lärarkåren består nu av huvudlärare inom språk, IT, konst, textil, musik och matlagning vilket ger institutet en stark expertgrupp för planering och genomförande av undervisningen. Från och med 1999 har institutet också en heltidsanställd timlärare, Mia Vartiainen,  inom hälsa och friskvård samt dans. Hennes engagemang ger ett lyft för detta ämnesområde. Medis börjar erbjuda kurser i Vattengymnastik som blir en mycket populär nyhet. Antalet lektioner inom den ordinarie verksamheten är under denna period synnerligen omfattande och uppgår årligen till drygt 12000 timmar.

Mia med sitt vattengympagäng.

Även inom IT går utvecklingen vidare. Tack vare extra finansiella resurser från Landskapsregeringen hyr institutet ett utrymme i Finström och där inreds ett dataklassrum och ett teoriklassrum för kurser på norra Åland. Från och med mitten av det första decenniet på 2000-talet har institutet två IT-lärare som möjliggör ett brett kursutbud både inom den ordinarie Medis-verksamheten och inom uppdragsutbildningen.

Som tidigare erbjuder Medis kommuninvånarna även andra tjänster än kurser inom olika områden. Via Medis kan man avlägga olika skepparexamina och tentera för att erhålla licens för VHF. Institutet har även rätt att utfärda datakörkort. Medis fungerar också som den lokala tentamensarrangören för de språktentamina som anordnas av Utbildningsstyrelsen.

Under denna period har Medis för första gången ett EU-projekt inom Interreg-programmet, i samarbete med Nystads medborgarinstitut. Detta projekt ger ålänningar inom turistnäringen möjlighet att kostnadsfritt träna praktisk finska. Projektet är treårigt och förverkligar kurser både på fasta Åland och i den åländska skärgården.

Som ni ser startar Medis det nya årtusendet med entusiasm och fart och rektorn hinner inte fundera på att byta arbetsplats.

Leena Raitanen

Vårens ljus

Det återkommande ljuset är efterlängtat – och nu är det här. Ljuset som fyller oss med positiva tankar och drömmar om saker som vi vill uppleva och göra tillsammans med våra nära och kära. Solljuset som värmer oss när vi riktar våra ansikten mot det och sätter oss i ett hörn där det inte blåser.

Ljuset  är vackert året om men det är något alldeles speciellt med ljuset i mars – säkert handlar det om att vi har längtat så mycket efter det.

I helgen besökte jag Stockholm och Prins Eugens Waldemarsudde. Vädret var strålande och människor flanerade omkring i den vackra parken. Vårens första blommor visade sig och människor njöt i solen på caféerna.

På Waldemarsudde pågår nu en utställning av den tyska expressionisten Emil Nolde (1867-1956). Utställningen heter ”Färgstormar” och presenterar ett stort antal av konstnärens mest uttrycksfulla målningar, akvareller och grafiska blad.  Det är speciellt färgerna i Noldes verk som fascinerar mig mest, vilken kraft och styrka de utstrålar. Utställningen pågår till den 30 augusti och den är väl värd ett besök!

I det närbelägna slottet som var prins Eugens bostad under åren 1865-1947 kan man njuta av vacker konst samt utsökta interiörer dekorerade med fantastiska blomsteruppsättningar.  Nu dominerade tulpaner i olika uppsättningar men även vårblommor som kungsängsliljor och syrener visade stolt upp sig. Ljuset som silade in genom de stora fönstren och omslöt de vackra interiörerna var en upplevelse i sig.

Jag uppmanar dig kära läsare att gå ut och njuta av ljuset, blommorna och känslan av vår! Låt vår sköna natur fylla dig med värme och famtidstro!

Nedan följer några bilder från Waldemarsudde  i Stockholm.

Lin Simons