Antika dockor

I tisdags startade dockfabriken på Medis. Där stickar vi dockor med inspiration av de norska killarna Arne och Carlos som gett ut en bok i ämnet. För drygt 100 år sedan satt tre systrar i hamnen i Nådendal och gjorde samma sak, det vill säga tillverkade dockor som blev uppskattade souvenirer. För ett antal år sedan blev jag ägare till ett par sådana dockor, Jägaren och hans fästmö. De hängde som dekoration på väggen i en nyöppnad tygaffär på min hemort Pargas. Direkt då jag såg dem frågade jag om de var till salu, men det var de inte. Jag bjöd i alla fall 1000 mk för dem och efter några dagar var de mina. Butiksinnehavarens man hade köpt dem på auktion på Villa Borg i Nådendal ett tiotal år tidigare. Dockorna är stickade med mycket klena avkapade strumpstickor i fint bomullsgarn. "Tockalotta", Maria Charlotta Lindberg stickade dessa och hennes systrar Karolina och Josefina fyllde dem med bomullsvadd. Arbetsuppgifterna kunde inte bytas, var och en av dem var specialist på sin uppgift. 

Nådendalsdockor

Jag undrar i mitt stilla sinne - när skall de dockor bli antika som vi nu stickar på Medis?

Jag hör till den generationen som aldrig har ägt en Barbiedocka. Det har däremot min syster som är fyra år yngre.

Just nu är det Monster High dockor som gäller. Köpte en häromdagen för att kunna delta i lekarna med mina barnbarn som har hela samlingar av dessa.

Dockan jag valde heter Rochelle Goyle. Hon har långt rosa hår, djävulslika öron och vingar som en fladdermus. Hon har också ett husdjur som heter Roux.

I den medföljande skriften kan man läsa varför hon valt att börja i Monster High School, att hon är 415 år, favoritsysselsättningen är skulptering och att hon har en stenhård vilja. Minst omtyckta ämnet är simning eftersom hon sjunker som en sten till botten. Favoritmat är stenhårt godis.

Rochelle Goyle

I jämförelse med dagens dockor är nog min stickade modelldocka Apollonia Eufrosyne ( döpt av Saltviks kontaktperson, Anna-Lena ) redan antik, precis som jag själv. Några nya hemslöjdslärare utbildas inte längre i Finland, vi är helt enkelt ett utdöende släkte.

  Min Apollonia Eufrosyne och hennes kompis Marie stickad av Ann-Louise Gripenberg

Barbro Laurén