Spelglädje

Att spela musik tillsammans är något av det bästa jag vet. Tänk så bra att jag får göra det på jobbet - en kväll i veckan! Polkan går heter kursen och det handlar alltså om fiol och folkmusik. Nybörjarkurs för vuxna på gehör i grupp. Från början kom Polkan går till för unga spelmäns skull. Vi hade ett folkmusikläger varje sommar (och det har vi fortfarande) med många deltagare som uppskattade lägret och musiken enormt, men ungdomarna hade inget sammanhang att spela den musiken i under läsåret. Så då startade jag den gruppen för att de skulle få spela. Just det året som jag hade talat med Medis rektor om att få börja hålla en sådan kurs i Medis regi råkade det sig så att ett datalärarjobb blev ledigt och när jag fick det fick Polkan går ingå i tjänsten. Det blev en blandad grupp med både vuxna och barn, precis som vårt läger också fungerar.

Med åren har ungdomarna lämnat boet och det är mest vuxna i alla åldrar som nu deltar. En tioåring har vi i fått med i år! Vi träffas i Önningebymuseet varje onsdag mellan kl 18 och 21.15 och spelar allt från enklare nybörjarlåtar till svängiga polskor och gungande schottisar. Låtarna lärs ut på gehör, det vill säga jag spelar före och deltagarna får härma. Svårare låtar får man dela upp i småbitar och jobba sig igenom bit för bit tills alla toner är med. Noter delas ut för minnets skull, men flera av deltagarna spelar in nya låtar för att kunna lyssna och härma också hemma. Vi har en Facebookgrupp för internt bruk där inspelningar och noter samlas och där vi också kommenterar och diskuterar ibland. I den gruppen finns också några ivriga fiolnybörjare i förskingringen som får ta del av låtarna där så att vi kan spela ihop sen när vi träffas.

Ålandsfolk i Kaustby: tramporgel, cello och nyckelharpa plus fioler i mängd.

I somras åkte vi faktiskt till Kaustbyfestivalen för att spela och uppträda där. Det började med nyfikenhet: vi spelade Tutskovin polska från Kaustby och talade om Mauno Järveläs fantastiska arbete med spelande barn och någon började fundera på om vi skulle kunna fara dit. Och innan vi visste ordet av hade vi anmält oss under ett hastigt påkommet namn.

Vi behövde ett namn för det var en helt ny konstellation, dels kursdeltagare, dels några från Kvinnfolk och dessutom några spelkamrater från både Sverige, Åbo och USA. VI blev 16 stycken till slut som under namnet Ålandsfolk spelade på två konserter på festivalen - en egen 20 minuters konsert i Pelimanitalo (spelmanshuset) och så deltog vi i en finlandssvensk soirée på kvällen i en kavalkad av grupper från olika delar av svenskfinland. Under folkmusikfestivalen i Kaustby brukar onsdagen ha underrubriken "Lilla spelmansstämman" med program sammanställt av Finlands svenska spelmansförbund och det var inom den ramen vi var med. Vi hade tramporgel och cello med som extrainslag och dessutom en nyckelharpa bland fiolerna. Låtarna var både åländska traditionella låtar och andra låtar som vi snappat upp lite här och där. Aleksandri valss från Estland, en irländsk polka och Väddövalsen för att nämna några exempel. Tja, så roligt kan man ha om man spelar med i en fiolkurs på Medis! Och det kan inte hjälpas, men nu rycker det i planeringsnerven: Vart skulle vi kunna fara nästa sommar?

Siv Ekström