Uttryck dig!

Uttryck dig!

Det är roligt att uttrycka sig genom att skapa bilder! Det gäller att försöka hitta sin stil genom att skapa och åter skapa, pröva sig fram med olika material, utforska färgkombinationer och formspråk och framförallt studera andra konstnärers arbeten. Viktigt är också att inte fastna i samma stil utan att våga kasta sig ut i det okända och ta till sig nya uttryckssätt och tekniker, för det är då som vi utvecklas som mest. Vi vet alla att när vi känner att vi behärskar något ganska bra så behöver vi nya utmaningar att gå vidare med.

I våras gick jag en nätkurs i illustrationsteknik vid Folkuniversitetet i Sverige. Kursen varade i ca åtta veckor och innehöll sex olika uppgifter som kursdeltagarna skulle lägga upp på nätet och sedan kommentera varandra för att göra förbättringar och slutligen lämna in till läraren. Illustrationsteknik är för mig ett nytt outforskat område som jag egentligen inte alls har sysslat med tidigare. Kursen var välplanerad, rolig och utmanande och jag kände verkligen att jag utvecklades och vill lära mig mera.

Kort om illlustration:

Illustration handlar om att förmedla ett visst budskap genom en bild.

Illustrationer skall göra det lättare för oss att förstå vad det handlar om och är ofta tätt sammankopplad med en text. Det är viktigt att bilden förmedlar en viss stämning eller känsla beroende på vad uppdragsgivaren vill ha.

Illustrationer ser vi dagligen t.ex. i dagstidningar, reklamblad, böcker och andra trycksaker.

I kursen uppmanades vi att testa olika tekniker: teckning, målning, blandtekniker, collagetekniker, filmer, fotografier, miniatyrvärldar osv. Läraren inspirerade oss genom att ge visa många olika bildexempel och gav oss sedan fria händer att visualisera uppgifterna.

I mitt fall är jag väldigt förtjust i akvarellen som uttrycksform kombinerat med t.ex flytande tusch. Jag har också testat olika collagetekniker genom att klippa eller riva ut intressanta färger från olika tidningar. Att måla med akrylfärg kombinerat med collage är också spännande.  För att skapa riktigt proffsiga bilder behandlar illustratören  i slutskedet ofta sina bilder i ett bildbehandlingsprogram i datorn. Då kan man fixa till färgerna och retuschera eventuella skavanker samt lägga in texter på ett snyggt sätt.

Här kommer några smakprov från mina illustrationer.

Illustrationer till ordet tårta

Illustration till dans- och teaterfestival I Holland

CD-fodral

Tapet "Amazonas"

Pärm för julkalender som illustration till "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams

Vinetiketter

                                                               Lin Simons

Kurserna som inte blev planerade

Under årens lopp har många planerade kurser strukits av olika orsaker.
Det finns även kurser som aldrig har kommit till planeringsstadiet.

Här presenterar jag några av dem:

Laga dina kransar

Kursledare Åke Svetskrans

Ta med alla dina trasiga jul- och påskkransar, även midsommarkransar går bra.
Tillsammans reparerar vi dem till nyskick.
Kaffekorg med!


Massage för husbehov

Kursledare Åke Husman

Kursledaren har valt ut två st. äldre bostadshus i Lågbolstad.
Vi ger dessa hus bästa möjliga massage.
Efter kursens slut kan du ge ditt eget hus den rätta formen av massage.
Ta med två par arbetshandskar.
Kaffekorg med!


Vett och etikett på dansgolvet

Dansbandet Sven-Åkez leder denna efterfrågade kurs.

Hur gör man när man bjuder upp?
Hur bemöter man en överförfriskad danspartner?
Hur gör man om man inte kan föra eller följa sin danspartner?
Prata eller vara tyst under danserna?
Om man blir nobbad kan man då bjuda upp samma person igen?
Dansskor och kaffekorg med!


Vi skjuter på nät, fortsättningskurs

Kursledare Åke Skott

Vi träffas på skjutbanan i Haddnäs och har våra nät från nybörjarkursen med.
Gevär och hörselskydd finns på plats.
Öva i att bli en skicklig skytt.
Att skjuta på nät är planerad som en ny gren i Finnkampen 2015.
Kaffekorg med!


Tepåsens nya liv

Kursledare Åsa Theblad

Ta med ca 100 st. använda och torkade tepåsar.
Tillsammans tillverkar vi brickor, kassar och julprydnader.
Kaffekorg med!


Tjo vad det var livat i holken

Kursledare Åsa Fogelbergh

Ta med två av dina äldre fågelholkar.
Vi renoverar och inreder dem.
Du väljer inredningsstil, allt från orrkoja till gökbo.
Efter kursen är det dags att stiga upp i gökottan och spika upp holkarna.
Kaffekorg med!


Håll-i-gång med svärmor!

Kursledare Åsa Kraftberg

Ta med din svärmor, även ex-svärmödrar är välkomna.
Vi träffas på Orrdalsklint 15 tisdagskvällar under vårterminen och kör hårda gympapass.
Du och svärmödrarna kommer att vara i topptrim inför badsäsongen 2015.
Kaffekorg med!

Decembertankar

Nyss hemkommen från en stämningsfull konsert i Jomala kyrka.. Den mäktiga körsången (Kör Åland!) sände mig en god bit på väg mot Stora Julstämningen!

Detta får bli ett litet, kort inlägg- av förekommen anledning: den annalkande familjefesten pockar på annan sysselsättning än att hänge sig åt språkfilosofiska funderingar.

ICKE DESTO MINDRE har jag länge glatt mig åt, att språkundervisningen idag ser så radikalt annorlunda ut än den gjorde förr i tiden, d.v.s på 60-talet, då jag själv var elev, och i det som då kallades Samskolan, lade grunden till mina framtida språkkunskaper.

Då var klasserna jättestora: vi var 40 stycken, sittande i långa, täta rader, tittande varandra i ryggen. Läraren var det självklara centret i klassen, och allt utgick och kretsade (var det meningen!) från denne. Man skulle stiga upp då man svarade- en pina för en självcentrerad ung person med komplex för sin längd! 

Som jag minns det, handlade språkundervisning mycket om översättning: från svenska till det främmande språket och även tvärtom, dvs. från det främmande till svenska. Man hade som prov s.k… "dubbelskrivningar", där dessa färdigheter prövades.

Ordförhör var (och är) ofta förekommande.

 Jag tyckte mycket om det hela (utom då detdär med att masa sig upp ur sin obekväma pulpet, säga "je suis" och sätta sig igen)- visste ju inte om något annat sätt att lära sig språk! 

Det som LYSTE MED SIN FRÅNVARO var, att man skulle ha utnyttjat sina klasskamrater till att öva språket i fråga. De s.k. "parövningarna" är ju en mycket använd metod idag: Efter att ha lärt in teorin för ett speciellt språkligt uttryck, NÖTER man in det tillsammans med sin närmsta bänkgranne, genom att kommunicera på ett begränsat och styrt sätt, som gör att mekanismen i språket blir tydlig och så småningom automatisk. Denna enkla och förutsägbara kommunikation i trygga förhållanden, bäddar för bättre beredskap att möta DET OFÖRUTSÄGBARA (!) i "riktig" kommunikation!

Men man kunde bli mycket skicklig i det skriftliga språket, då, förr i tiden! Grunden som jag fick i t.ex. franska i Jakobstad, räckte mycket långt då jag kom till Genève som 18-åring och för första gången hörde någon TALA franska! För första gången! Hörövningar måste ha börjat tillverkas efter min tid… Jag minns den hisnande känslan då en person talade franska med MIG! Det var så fantastiskt- och genomtröttsamt att förstå!

Till sist ett "hett tips" till alla språkstuderande: lyssna på sånger på det språk ni vill lära! Jag kunde många av Edit Piafs sånger så, att jag sjöng med, ofta utan att förstå vad ljuden betydde. Vilken härlig känsla, när plötsligt olika "polletter" trillade ner i takt med att studierna avancerade! Hoppsan- var det DET hon sjöng!

Tack för ordet- och God Jul! Joyeux Noël och Feliz Navidad!

Tove-Maria

Zumba med hälsofostran?

När man, som jag, har jobbat över 30 år på Medis, kan man inte låta bli att titta tillbaka ibland och fundera på vad som var annorlunda förr här på institutet.

Jag tänker till exempel på namnet. Vi har kallat oss Medis väldigt länge, men i början var det bara i informella sammanhang. För det mesta var det Medborgarinstitutet som användes.

Kursutbudet ser väldigt annorlunda ut i dag jämfört med 1984, mitt första år på Medis. Vi har ett helt nytt ämnesområde nu, nämligen datakurser. I början skulle alla lära sig data, sedan kom seniorerna in som en stor målgrupp. Det här året har ipadkurser varit väldigt efterfrågade – vi har fått sätta in flera extrakurser för att kunna ta emot alla.

Kursformatet har också förändrats mycket. Helårskurser passar inte alltid dagens stressade och rastlösa människor – man vill inte binda upp sig för ett helt år utan går hellre kortare kurser. Ett exempel är matlagning. Numera har vi inga helårskurser utan kurserna består av ett par kurstillfällen.

Språkkurserna var för 30 år sedan nästan uteslutande helårskurser. Engelska var mycket efterfrågat, det fanns kurser på alla nivåer, och ofta parallellkurser på dagtid. Numera kan många engelska och frågar i stället efter spanska och italienska. Jag minns den ekonomiska krisen på 1990-talet. Då efterfrågades kurser på dagtid i tyska och finska, och det ordnade vi förstås. Då som nu har Medis haft möjlighet att anpassa sig till tidens behov.

Men en sak var speciell med Medis språkkurser redan på 80-talet. De har alltid haft en praktisk inriktning, man har fått tala språket och inte bara plugga grammatik.

Redan på 80-talet fanns också kurser i svenska för inflyttade. Deltagarna var mest finskspråkiga som läste svenska på kvällstid. Numera har ju svenskan ökat enormt, och våra kursdeltagare kommer från världens alla hörn. Det finns kurser på olika nivåer, kvällstid och på dagtid och specialkurser med olika inriktningar.

Hälsa och friskvård är nu det ämnesområde på Medis som lockar flest deltagare. Stressade kontorsanställda behöver lära sig att stretcha nacken på rätt sätt. Seniorer tränar styrka, och nya träningsformer lockar nyfikna motionsentusiaster i alla åldrar. Gymnastikkurser har alltid funnits på Medis, men när jag var ny här var det stramare tyglar. Då fanns en bestämmelse som sa att Medis fick ordna gymnastikkurser bara om de innehöll hälsofostran. Katalogen var alltså full av långa kursrubriker som ”Träningsgymnastik med hälsofostran A” och ”Gymnastik med hälsof. för damer”.

För oss är det ju lite komisk läsning, och jag vet inte hur mycket hälsofostran som verkligen ingick i kurserna. Regeln om hälsofostran är borta sedan länge, så numera kan Medis erbjuda både vattengympa och zumba utan hälsofostran.

Ann Westerlund

En meningsfull fritidssysselsättning

En meningsfull fritidssysselsättning, vad är det? Det är något som ger mig/dig glädje, kunskap, ork i vardagen, bildning, sysselsättning, meningsfull tid, social samvaro, utveckling, inspiration, energipåfyllning, styrka och kraft, insikter, tilltro till vad vi kan… bara för att nämna några saker. En meningsfull fritidssysselsättning, det är kort och gott: -Medis!

Självklart väljer jag själv vad som är meningsfullt för mig. Och du väljer för dig. Därför tycker jag det är viktigt att Medis har ett så brett kursutbud som möjligt. Alla som vill gå på kurs ska ha möjlighet att hitta något som känns meningsfullt, som stimulerar och ger energi.

Vi som jobbar på Medis har ett roligt, givande och ansvarsfullt jobb. Jag gillar mitt jobb som Medislärare, det är väldigt roligt att undervisa och att planera för nya terminer. Det finns ju så mycket roligt, spännande och intressant som jag vill ordna och som kanske just du skulle tycka vore meningsfullt att gå på.

Jag hoppas att alla våra kursdeltagare berättar för sina beslutsfattare hur betydelsefullt det är att ha en meningsfull fritidssysselsättning. I ekonomiskt kärva tider är det ännu viktigare. För utan påfyllning av positiv energi är det mycket tuffare att orka i vardagen. Och det är viktigt att vi orkar och mår bra, annars blir det dyrt!

Snart kommer Medis kursprogram för vårterminen ut. Hoppas just du hittar något spännande och roligt där!

Rekord

I oktober gick jag en kurs i nunotovning med Inger Nygård. På kursen gjorde jag flera nya bekantskaper. En av dem var Erica Grunér. Hon tovade ett stort blått tygstycke med silkestyg på den ena sidan och ull på den andra. Det här ska bli en dubbelsidig jacka, jag syr den själv, sa hon. Fyra dagar senare fick jag ett glatt mejl, jackan är klar! Det gjorde du rekordsnabbt, vilken prestation svarade jag.

Erica i sin nya nunotovade jacka.

Helena Häggblom-Jacobsson har vävt en Ålands-rya, den är nu klar efter att hon har knutit 12.240 nockor. Rekordmånga, skulle jag säga.

Ålandsryan, här ännu i vävstolen.

Själv har jag broderat två tygstycken 10 x 10 cm i svartstick. Alla stygn är 2 mm långa och räknar jag samman stygnen på fram- och baksidan får jag ihop 10.400 stygn. Det är nog rekord för mig på ett så litet broderi. Några stygn till och jag har fogat ihop broderiet till en biscornu-nåldyna.

Broderi - svartstick

Inom vävningen talar vi ofta om täthet, alltså hur många trådar en väv har per cm. Det gäller både i inslagsriktningen och i ränningsriktningen. Just nu väver Ann-Louise Gripenberg ett gubbatäcke, mönstret heter Kust. Då skytteln gått genom väven 70 gånger har väven vuxit 1 cm, 70 inslag / cm = rekord.

Gubbatäcke; Kust

En vanlig matta kan ha 2, 2,5 eller 3 trådar per cm i ränningsriktningen. Den tätaste väven jag har varit med om under mitt yrkesliv hade 36 sytrådsfina trådar på 1 cm, dessutom var det en matta. Rekordet togs av tre kvinnor, Gun Gottberg, Inger Kuitunen och Ragnhild Sund för några år sedan. Guns matta skall snart tas fram igen, det händer varje år till jul.

Guns julmatta har 2888 ränningstrådar.

Har vi gjort rekord i förspilld kvinnokraft eller stämmer det gamla ordspråket eller talesättet som Maja Mäntylä visade mig häromdagen? 

Ett hantverksföremål är inte bara form och funktion. Det är först och främst mänsklig tid som sparats undan den tomhet vårt liv rinner ut i. Inför sitt verk kan människan säga:

" Detta är min tid, detta är jag. På annat sätt finns jag inte till för mig själv."

GOD JUL !

Barbro Laurén

Inför vårterminen

Året är snart slut och ni vet väl vad det innebär?

En ny kurskatalog och en ny termin är på kommande.

Våra populära kurser som chokladskolan, ekologisk hudvård och iPads återkommer i vår, men du får också möjlighet att dansa hiphop, renovera fönster, sy franska tuppar till påsk eller tillverka egen korv.

Kom ihåg att anmäla dig, så att vi ser att intresse för kursen finns.

Vi börjar ta emot anmälningar den sjunde januari.

Välkommen!

Inflyttning

Jag har fått en ny rumskamrat. Nån har flyttat in i mitt kontor.
Egentligen innebar flytten bara fördelar för innan dess delade vi dator till och med. Jag är social och gillar mina medmänniskor men att dela dator innebär ett ständigt inloggande som blir tröttande i längden.

Vi har känt varann länge, jag om min nya rumskamrat. Ända sen 2004 då vi lite hux flux blev hoplänkade via ett hälsoprojekt som innebar konditionstester tog sin äventyrliga början. Vi har delat hotellrum, skrivbord, testcykel, dator som sagt och åkt bil genom Finland och tagit kaffepaus i Koskenkorva. Det är sin egen historia det, få se var det passar att berätta den...

Nå, när möblerna anlänt och vi funderat och sorterat kunde vi äntligen bli skrivbordsgrannar, det är ändå fint med ett visst avstånd. Tidigare satt vi ju bildlikt talat på samma stol. Kanske inte satt egentligen, min kära kollega - Anki Nordman som det handlar om allt det här - springer faktiskt mer än hon sitter. Själv spenderar jag också veckorna runt på olika ställen, här i salen, Mariebad och lite andra ställen sådär en 20 träningspass i veckan.

Men nu när vi tar en kaffe kan vi sitta som vanligt folk, på varsin stol och skriva på varsin dator och fråga varann hur det går! Fast inte så ofta, det är fantastiskt vad man kan hinna avhandla över en kopp kaffe på fem minuter om det är den mötestid man har per vecka. Kanske ett nytt kursförslag. Effektiva möten med ena foten på tröskeln. Tjingeling där ute.

Pastellmåleri

Pastellmåleri

Pastellmåleri är en spännande teknik där man tecknar eller målar med en torrpastellkrita som påminner om kol d.v.s den är mycket porös och behöver fixeras med fixativ för att hålla. Pastellkritans pigment är som ett pulver och man kan skapa fantastiska bilder med speciellt lysande färger och vackra ljusdagrar genom att måla i lager på varandra. Underlaget bör vara ett papper med gräng dvs en lite bucklig yta för att kritan skall fastna och för att man skall kunna skapa ett djup i bilden med många färglager på varandra. Det finns speciella papper för detta ändamål som ofta är tonade i en ljus eller mörk färgnyans. Vissa papper har en struktur och andra påminner om sandpapper.  Det är också kul att teckna på svart underlag och då blir färgerna speciellt lysande.

Det som kanske mest kännetecknar torrpastellkritorna är deras förmåga att blanda sig med varandra och att få fram mjuka färgövergånger genom att sudda med fingerspetsen eller en grov pensel. Man hänförs lätt av detta suddande och suddar lätt ihop hela bilden men för att skapa en intressant och lyckad bild bör man tänka på att kombinera suddiga delar i bilden med skarpare partier. Det gäller också att vara lätt på handen och att inte sudda för hårt.

Teknikmässigt blandar man sina färger på pappret genom att lägga många färglager ovanpå varandra. För att det skall vara kul behöver man en kritask med minst 24 färger där det finns flera nyanser av varje färg. Sedan är det bara att börja experimentera !

Som alla tekniker gör så kräver även denna teknik tålamod innan man kommer underfund med hur man skall arbeta med kritorna för att få fram intressanta ytor. 

Som en del av Grundkursen i teckning har vi testat att måla med dessa kritor. Kursdeltagarna fick teckna insekter utgående från fotografier från böcker m.m.  De har skapat helt fantastiska bilder ! Insekter passar bra till denna teknik eftersom de ofta glänser och skimrar på ett vacker och intressant sätt.

Jag vill också passa på att göra reklam för en kurs i pastellmåleri som jag har planer på att dra på Medis under sex måndagar med start 19.1 kl. 12:00-14:30. (totalt 18 lektioner) Anmälan görs via kansliet på telefon 531620.  Håll utkik efter vårens kurskatalog som borde komma hem i din postlåda vid årsskiftet !

  Lin Simons

Spelglädje

Att spela musik tillsammans är något av det bästa jag vet. Tänk så bra att jag får göra det på jobbet - en kväll i veckan! Polkan går heter kursen och det handlar alltså om fiol och folkmusik. Nybörjarkurs för vuxna på gehör i grupp. Från början kom Polkan går till för unga spelmäns skull. Vi hade ett folkmusikläger varje sommar (och det har vi fortfarande) med många deltagare som uppskattade lägret och musiken enormt, men ungdomarna hade inget sammanhang att spela den musiken i under läsåret. Så då startade jag den gruppen för att de skulle få spela. Just det året som jag hade talat med Medis rektor om att få börja hålla en sådan kurs i Medis regi råkade det sig så att ett datalärarjobb blev ledigt och när jag fick det fick Polkan går ingå i tjänsten. Det blev en blandad grupp med både vuxna och barn, precis som vårt läger också fungerar.

Med åren har ungdomarna lämnat boet och det är mest vuxna i alla åldrar som nu deltar. En tioåring har vi i fått med i år! Vi träffas i Önningebymuseet varje onsdag mellan kl 18 och 21.15 och spelar allt från enklare nybörjarlåtar till svängiga polskor och gungande schottisar. Låtarna lärs ut på gehör, det vill säga jag spelar före och deltagarna får härma. Svårare låtar får man dela upp i småbitar och jobba sig igenom bit för bit tills alla toner är med. Noter delas ut för minnets skull, men flera av deltagarna spelar in nya låtar för att kunna lyssna och härma också hemma. Vi har en Facebookgrupp för internt bruk där inspelningar och noter samlas och där vi också kommenterar och diskuterar ibland. I den gruppen finns också några ivriga fiolnybörjare i förskingringen som får ta del av låtarna där så att vi kan spela ihop sen när vi träffas.

Ålandsfolk i Kaustby: tramporgel, cello och nyckelharpa plus fioler i mängd.

I somras åkte vi faktiskt till Kaustbyfestivalen för att spela och uppträda där. Det började med nyfikenhet: vi spelade Tutskovin polska från Kaustby och talade om Mauno Järveläs fantastiska arbete med spelande barn och någon började fundera på om vi skulle kunna fara dit. Och innan vi visste ordet av hade vi anmält oss under ett hastigt påkommet namn.

Vi behövde ett namn för det var en helt ny konstellation, dels kursdeltagare, dels några från Kvinnfolk och dessutom några spelkamrater från både Sverige, Åbo och USA. VI blev 16 stycken till slut som under namnet Ålandsfolk spelade på två konserter på festivalen - en egen 20 minuters konsert i Pelimanitalo (spelmanshuset) och så deltog vi i en finlandssvensk soirée på kvällen i en kavalkad av grupper från olika delar av svenskfinland. Under folkmusikfestivalen i Kaustby brukar onsdagen ha underrubriken "Lilla spelmansstämman" med program sammanställt av Finlands svenska spelmansförbund och det var inom den ramen vi var med. Vi hade tramporgel och cello med som extrainslag och dessutom en nyckelharpa bland fiolerna. Låtarna var både åländska traditionella låtar och andra låtar som vi snappat upp lite här och där. Aleksandri valss från Estland, en irländsk polka och Väddövalsen för att nämna några exempel. Tja, så roligt kan man ha om man spelar med i en fiolkurs på Medis! Och det kan inte hjälpas, men nu rycker det i planeringsnerven: Vart skulle vi kunna fara nästa sommar?

Siv Ekström

Leenas andra sjuårsperiod på Medis

Under min andra sjuårsperiod upplever Medis många positiva saker, och jag med. Jag hinner bli mamma för andra gången, då sonen Jan-Erik i april 1987 får lillasystern Sanna-Mari. På Medis växer verksamheten och åren är fulla av olika evenemang. Det ordnas musik- och allsångscaféer, Runebergsfester, julfester och språkfester. Rektor Lång funderar på att gamla slöjdsalsbyggnaden vid gamla folkskolan vid kyrkan kunde renoveras för Medis praktiska kurser. Han sätter också i gång planeringen av datoriseringen av kansliarbeten. År 1987 fyller Medis 40 år och födelsedagen firas med en tillställning i stadshuset. Som vanligt infaller under den här perioden även några sparår som institutet dock överlever.

Speciellt på slutrakan av 1980-talet upplever både Medis och jag stora förändringar. Inför läsåret 1988-1989 står institutets direktion framför uppgiften att välja en ny rektor för institutet. Några ansökningar kommer in, en del behöriga och andra inte. Efter 11 år vid institutet med mångahanda uppgifter och dessutom behörighet anser jag mig mogen att axla rektorsansvaret och söker tjänsten. Det går inte så smärtfritt. Vid första behandlingen beslutar direktionen på förslag av en liberal ledamot att tjänsten skall lediganslås på nytt. Direktionen tar för andra gången ställning till rektorskapet i slutet av augusti. Den här gången blir valet klart. Jag blir enhälligt utsedd till institutets tredje rektor. Tidningen Nyan skriver: ”Leena fick topptjänst trots tre handikapp: kvinna, vänster och finne”. Vilket månne var det största problemet för den ledamot som vid första behandlingen initierade lediganslående på nytt?

Nyvald glad rektor blomsterdekorerad av kollegerna efter direktionsmötet.

Arbetsgemenskapen förstärks i mitten av 1980-talet med en heltidsanställd vaktmästare och från höstterminen 1991 med en ny heltidsanställd konstlärare. Nu har institutet förutom rektor även en biträdande rektor/språklärare och fyra heltidsanställda lärare samt tre kanslister och en vaktmästare, ett gäng med äkta Medis-anda.

År 1990 tar vi för första gången emot anmälningar så att alla kursanmälningar knappas in i ett nytt bokningsprogram på dator. Borta är rutiga häften och den röda och blåa pennan. Nu får alla genast veta om det finns plats på den önskade kursen eller inte. Ett nytt DOS-baserat bokningsprogram har skräddasytts av Jarl-Eric Holms datafirma. Medis har kommit in i datoråldern. Nu skulle alla anställda lära sig utnyttja datorn på många olika sätt. Det är dags att gå på kurs både i Word Perfect och Excel. En del av oss är skickligare än andra men datorn blir en trogen arbetskamrat för oss alla, både för lärarna och för kanslipersonalen.

Livet och Medis-verksamheten går vidare med raska steg. Man hinner inte ens inse att 14 år i stadens tjänst, på samma arbetsplats har gått.

Leena Raitanen

Analys

Det sägs att vårt hem speglar vår personlighet och identitet.
Det är en intressant aspekt och det kan mycket väl ligga en sanning i detta påstående.
Kan vi gå vidare och associera till om kurser vi deltar i visar vilka vi är som personer?
Om en person sju år i rad deltagit i knyppling och inte i någon annan kurs, är den personen då annorlunda till sättet än en annan person som de senaste sju åren deltagit i spanska, motorsågsteknik, Lindy hop, stickning, Mindfulness, släktforskning och trumkurs?
Har dessa två kursdeltagare även helt olika inredning i sina hem?
Ett nytt område finns här för framtida forskning.

Luft under vingarna med hjälp av en trampolin!

Rubriken till trots, ska jag filosofera kring språkundervisning i dag- inte simhopp!
Som det anstår en lärare i språk, vill jag idag filosofera litet kring hur jag använder läroboken i språkundervisningen.
Jag tycker mig ha märkt, att de flesta elever som studerar språk hos oss, allra helst vill lära sig att TALA och ha nytta av språket i praktiska situationer. Läroböckerna är ofta ganska teoretiskt uppbyggda, och väl så. Studierna vid Medis ska också duga för vidare studier- dvs. man ska få en teoretisk grund i ett språk, för att vid behov kunna studera det vidare, vare sig det är hos oss eller vid en annan studieinrättning.
MEN: eftersom terminerna vid Medis är så "oliiidligt" korta, tycker jag inte att jag personligen kan sätta så mycket av den dyrbara lektionstiden till att dröja vid lärobokens texter, utan jag använder dem som språngbräda- en TRAMPOLIN!-ut i klassen, ut i elevernas liv.. Det betyder att jag, i boken, söker med ljus och lykta varje liten anledning till konversationsövning i klassen. Och det är fantastiskt hur mycket uppslag det finns i en bok- och hur intresserade eleverna är att uttrycka sig muntligt!
Läxor från boken kan göras hemma, i tystnad och koncentration- och SKA göras! På lektionen tycker jag däremot att eleverna gärna får "utnyttja" varandras närvaro. Ingenting går upp mot en levande människa av kött och blod, då det gäller att pröva på hur språkets uttrycksmedel funkar! Därför försöker jag uppmuntra till så mycket diskussion och berättande som möjligt- efter att ha hittat de nödvändiga redskapen i läroboken.
Precis som i "riktiga" livet, gäller det ju att kommunicera utifrån de förutsättningar man har. Det kommer INTE en lärare med rödpenna farande och korrigerar varje gång man inte talar korrekt. Det viktiga är att få fram budskapet.
Kanske kunde man egentligen se hela Medis som en stor, underbar trampolin, som hjälper var och en att svinga sig varthän hen vill!
Hoppas ni vill njuta med mig av de vackra rönnbären här nedan! De övre är från Möckelöbrinken i början av november- de understa är från Esse, Österbotten, en vecka senare.

Man får mycket tillbaka

- Intervju med en sfi-lärare

Den som kommer till Medis märker genast att här finns många personer från olika länder. Den här terminen studerar fyra grupper svenska på heltid. Inte mindre än 31 olika länder är representerade bland våra heltidsstuderande.  Dessutom är det många som går på olika kvällskurser och specialkurser.

Hur är det då att jobba som lärare för inflyttade som lär sig svenska? Jag passade på att intervjua Marika Stengård.

Marika har jobbat som sfi-lärare i tre år. Sfi betyder Svenska för inflyttade och används för de dagkurser som Medis ordnar på uppdrag av Ålands landskapsregering. Marika är lärare för en grupp på A2-nivån, lätt fortsättningsnivå. Kursen började i augusti och då hade gruppen läst nybörjarsvenska i 10 veckor på våren. Nu kan de så mycket svenska att de kan praktisera på en arbetsplats.

Marikas grupp är ganska jämn åldersmässigt. Många av de studerande kommer från Baltikum. Fyra i gruppen kommer från länder utanför Europa.

- Det är en jättefin grupp, tycker Marika. Alla fungerar bra tillsammans och hjälper varandra. De har blivit goda vänner under kurstiden.

- Man känner inte av någon konkurrens. Alla är i samma situation och vill varandra väl. Några har universitetsutbildning, men de flesta har praktiska utbildningar från sina hemländer.

- Ibland uppstår kulturkrockar, men för det mesta känner jag att vi alla uppskattar varandras olikheter!

Sfi-utbildningarna är på heltid och det ställer krav på både läraren och de studerande.

- Det blir väldigt intensivt att umgås 35 timmar i veckan, säger Marika. Och man kommer väldigt nära varandra, oavsett om man vill eller inte.

- Om man ger till eleverna får man mycket tillbaka, säger Marika. De vill lära sig svenska och tycker att det är roligt. För mig är det fantastiskt att de här personerna har valt att börja ett nytt liv här på Åland! Jag lär mig själv väldigt mycket av att lära känna personer från andra länder.

Att ha samma grupp alla dagar ställer stora krav på variation.

- Vi följer en kursbok där det finns ganska mycket material. Vi har olika aktiviteter, både teoretiska och praktiska. Vi övar mycket muntligt, bland annat kompletterar vi boken med spel och bilder.

Den här veckan är Marikas grupp på språkpraktik på en arbetsplats. Praktikperioden är tre veckor. Under tiden jobbar Marika med andra uppgifter, framför allt stödundervisning i andra klasser.

- De flesta i min grupp är jättenöjda med praktiken och tycker att de lär sig mycket. Under praktiken skriver de studerande praktikdagbok på nätet, också det är ett led i språkträningen.

- Det är viktigt att praktikplatserna kan ägna tid åt praktikanterna så att de får prata mycket svenska, säger Marika.

Marika och de andra sfi-lärarna tycker om sitt jobb.

- Man känner att man gör något viktigt, säger Marika. Vi hjälper nya ålänningar en bit på vägen att uppfylla sina drömmar här på Åland. Arbetet känns betydelsefullt.

Ann Westerlund