Starta om sitt liv

Tänk dig in i situationen att du är tvungen att flytta långt bort till ett annat land med en annan kultur och ett annat språk. Du vill egentligen inte, men hemma kan du inte leva - kanske för att det har blivit ohållbart politiskt eller för att du inte får jobb hur du än bär dig åt och om du får, så är lönen så usel att dina barn får gå hungriga.

Det var många som hade det så här på Åland, ja i hela Norden i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Flera av våra förfäders systrar och bröder gav sig iväg för att försöka skapa sig ett bättre liv i Amerika. Det var lång väg och inte kunde de språket innan de for. De drömde om en bättre framtid och tänkte att nog ska det gå på något vis. Vad som helst är bättre än här hemma.

För många gick det bra. De lyckades försörja sig och sina familjer, de lärde sig språket och stannade kvar. Men inte var det lätt. Två av min morfars systrar for till Amerika och hade gärna återvänt, för det var inte så lätt att klara sig där i slutet av 1920-talet, men de hade inte råd att köpa biljett hem. Så de grät varje kväll av hemlängtan och kämpade på. Så småningom ordnade livet upp sig och de gifte sig och fick barn som alla fick en bra utbildning och en trygg tillvaro.

När jag på Medis kommer i kontakt med de inflyttade som läser svenska på heltid hos oss slås jag ofta av insikten om hur oerhört svårt och jobbigt det måste vara att som vuxen byta miljö och framförallt språk. Hur länge ska man orka kämpa på för att bli bättre på detta nya konstiga språk, hur länge ska man stå ut med att inte kunna arbeta med det som är ens yrke för att man inte har tillräckliga språkkunskaper. Hur länge ska man klara av att inte kunna uttrycka sig lika nyanserat och detaljerat som man kan på sitt modersmål. Många av dem som kommer hit har gedigen yrkesutbildning och flera års erfarenhet bakom sig, men stöter på många hinder i sin strävan att kunna arbeta inom sitt område. Det är fråga om stora resurser som vi kunde ta vara på ännu bättre än vad vi gör.

Just nu håller jag på med att skaffa fram praktikplatser åt två av de grupper som läser svenska på Medis. Det är 34 personer det! I tre respektive fyra veckor ska de i november-december stifta bekantskap med det åländska arbetslivet genom att praktisera någonstans: på ett daghem, en butik, en skola, en restaurang eller något annat spännande ställe. Huvudsaken är att de får träna sin svenska och att de får nya kontakter. Kontakta mig gärna om du har tips och goda förslag. Medis växel vet hur man får tag i mig. Det går också att mejla på adressen siv.ekstrom (at) mariehamn.ax.

Siv Ekström

”Man måste byta arbetsplats vart sjunde år”,

har någon sagt, för då har man redan hunnit ge allt man har att ge och man behöver ny arbetsplats för att kunna utvecklas.

Den här hösten (2014) påbörjade jag mitt 37 läsår på en och samma arbetsplats, hos en och samma arbetsgivare, på Medborgarinstitutet (Medis) i Mariehamn och jag förstår inte hur man kan tycka som här ovan. Jag kom till Åland och Mariehamn för första gången den 12 augusti 1977 för att tillträda en nyinrättad tjänst som språklärare i finska vid Medborgarinstitutet. Vad visste jag om Åland? Jo, jag hade i Sally Salminens Katrina läst att det växer blåa äppel på Åland, jag hade vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi haft två tjejer från Åland som kurskamrater som hade mycket problem med finskan, jag hade haft en ålänning som lärare i svenska som pratade annorlunda svenska än finlandssvenskarna. Detta var allt.

Vad visste jag om ett medborgarinstitut? Jo, att där kan man för en liten årsavgift på sin fritid studera nästan vad som helst, det som man är intresserad av och att det är fritt fram för vem som helst att gå på olika kurser.

Medborgarinstitutet i Mariehamn, min nya arbetsplats, var hösten 1977 ett traditionellt medborgarinstitut, men med mycket luft under vingarna. Den dåvarande diplomatiska och sanna folkbildaren rektor Sundberg hade lyckats övertyga stadens och landskapets politiker om att det bör inrättas flera fasta lärartjänster för att garantera sakkunskap och kontinuitet i kursplaneringen för kommuninvånarnas bästa. Jag var den fjärde heltidsanställda läraren vid vårt institut. För oss lärare gällde det att hitta på nya kurser som skulle tilltala ålänningarna. Jag fick dock inom kort även andra uppgifter vid sidan av undervisningen och kursplaneringen vilka alla hade att göra med institutets budget och ekonomiska uppföljning. På den tiden var inte intäkterna så viktiga eftersom institutet fick 70 % stöd från landskapet för alla sina godkända kostnader, utan viktigare var att årsredovisningen till landskapet var utförlig och stämde med verifikaten. Som tur var skötte vår kanslist det detaljrika redovisningsarbetet.

Bilden ur Tidningen Åland 1977 finns bevarad i Medis klippbok.

Innan min första sjuårsperiod var över hann institutet få ytterligare en heltidsanställd lärare i musik, flytta kansliet från GE-huset på Ålandsvägen och undervisningen från Övernäs högstadieskola till egna utrymmen i Böndernas hus i stadens centrum. Att få egna utrymmen var en rejäl ansiktslyftning för hela institutet.

Jag fick också en ny chef och blev själv utsedd till institutets biträdande rektor med nya uppdrag. Mina uppgifter inom ekonomin blev ännu mera omfattande och jag fick ta hand om kontakterna med landsbygdens representanter, ett mycket intressant jobb med många nya människokontakter.

Nya uppgifter, nytt verksamhetsställe, många nya utmaningar, trevliga och ivriga kursdeltagare: Varför skulle man byta arbetsplats/arbetsgivare när den gamla gav utrymme för utveckling och självförverkligande och man kände att man gör ett viktigt arbete?

Leena Raitanen

Hösthälsningar

År 1988 fick jag anställning på Medis kansli.
Datorer fanns inte här då, de kom 1990.

Här är jag fortsättningsvis kvar och det är med lätta steg jag promenerar till jobbet varje morgon.
Arbetsuppgifterna är omväxlande, egna ansvarsområden, bra ledning och trevliga kolleger.
Konkret handlar mina arbetsuppgifter mest om siffror och jobbet kräver noggrannhet.
Det blir aldrig tyst i huset, här rör sig människor i alla åldrar och från olika länder.
Caféets frestande dofter sprider sig och en mysig samlingsplats erbjuds för kursdeltagarna.
Att delta i kurser ger både nya kunskaper och social samvaro.

Hela personalen är involverad då det är dags att planera nya kurser.
Vi försöker snappa upp nyheter från andra kursinstitut och följer med i media vad som kan bli aktuellt och populärt.
Det behöver vara en viss balans i kursutbudet. Bäst är en bra blandning av helt nya kurser och de återkommande och traditionella kurserna som alltid fylls med nöjda kursdeltagare.

Söker nu fram information om gymnastikkurser från vårt utbud.
Hittar: Bodywise, Stretching, Pilates, Core, Bosuboll, Bootcamp och Hydrobic.
Är detta endast förtäckta ordalag för den gamla hederliga Husmorsgymnastiken?
Förresten har det även funnits Husfarsgymnastik?
Vad skulle hända om vi nu utannonserade Husmors- och Husfarsgymnastik?
Det är intressant att titta i kurskataloger bakåt i tiden, att se hur samhällsförändringarna avspeglat sig även inom detta område.

På återhörande
Majvor Söderberg

Tankar en höstdag

Välkomna till mitt livs första blogginlägg!

Vem är ni som läser detta, egentligen? Kanske är ni mina trevliga elever (före detta, nuvarande eller kommande!), mina kära kolleger, vänner nära och fjärran…? Vem vet? Spännande och roligt är det i alla fall!

Jag heter Tove-Maria och jobbar på Medis som språklärare sedan tre år tillbaka.

Innan jag började på Medis, jobbade jag i stadens skolor, främst med undervisning i franska och modersmålet, men även ett par år med bildkonst som tillvalsämne (vid sidan av språk, är konst mitt stora, allt uppslukande intresse).

Under 90-talet var det intressant att se uppdelningen i elevernas språkintresse: flickorna intresserade sig för franska, eftersom det var så "romantiskt"! Men pojkarna föredrog det mer maskulina och strikta tyska språket…

Mot slutet av min karriär i skolan, började spanskan öka i popularitet, och det efterfrågades kurser i det språket, kanske för att folk reste till länder där det talades. Det upplevdes som mera "matnyttigt" och lätt än t.ex. franskan, som ju har ett jämförelsevis svårt uttal. Denna trend ser man ju tydligt även här på Medis, där nybörjarkurserna i spanska alltid har långa väntelistor. Det går även ganska snabbt att nå en hyfsad "turistnivå" på spanska, så att man kan klara sig på sina resmål, och där göra sina uppköp på landets språk.

Det är fascinerande att filosofera över elevernas motivation att lära sig, då man varit i skolan och jobbat med skoltrötta pubertetsbarn- förlåt, UNGDOMAR!-och sedan börjat ha vuxna som elever. Många av de problem man brottades med i skolan, då man för att motivera eleverna, behövde hitta på små "underverk"- de problemen existerar helt enkel inte här på Medis! Eleverna kommer hit frivilligt och med en stark lust att lära sig, i den förvissningen kan man känna sig alldeles trygg.

De ämnen jag nu undervisar i är: Svenska för inflyttade, franska och spanska.

Såhär på FN-dagen (24.10), kan man ju konstatera, att Medis verkligen bidrar till ett närmande mellan världens olika nationaliteter. Det internationella sorl som surrar på i Böndernas Hus en vanlig vardag, är helt enkelt enastående. Ofta är elevernas enda gemensamma språk den svenska som de lärt sig på Medis. Engelska funkar inte alltid, utan elevernas enda gemensamma språk är den svenska de lärt sig på Medis!

Det känns fint att vara med och erbjuda människor från alla världens hörn, de nycklar som är språkkunskaper. Nycklar som i bästa fall öppnar för vänskap och förståelse mellan olika folk- och på en mera anspråkslös nivå, gör det möjligt att köpa frukt och småprata på spanska på den lokala marknaden i Andalusien samt fråga efter vägen till hotellet i Paris- på franska!

Tack för ordet denna gång!

Bilden är ett "installation" av en av mina elever i franska, Heidi, som gjorde det såhär vackert med ett kort som jag skickade henne.

Varför är Medis viktigt?

Har du läst Mediskatalogen? Då har du kanske sett att vi alltid brukar ha några intervjuer med kursdeltagare och kursledare som har deltagit i, eller hållit, kurser på olika ämnesområden. Jag har haft förmånen att träffa många av de här personerna för att prata en stund om deras tankar kring kurserna och sedan sammanfatta deras upplevelser i katalogen.

En fråga som jag alltid ställer är den här: ”Är Medis viktigt?” Till min glädje har alla hittills svarat ja! Då frågar jag förstås varför de tycker att Medis är viktigt. Jag har fått många bra svar, till exempel:

”Man får lära sig nya saker och får mycket värde för en rimlig peng. Alla ämnen är utvecklande, inte bara de teoretiska.”

”Medis är viktigt för att det bidrar till livslångt lärande. Det finns bra kurser på nätet också, men det är inte samma sak. Man har så mycket nytta och nöje av att interagera med andra likasinnade.”

”Det finns något för alla. Det är viktigt att vuxna har möjlighet att ta hand om sin hälsa till en rimlig kostnad.”

Det har slagit mig att svaren, trots att alla är så positiva, har varit så olika. Man ser att Medis fyller en viktig funktion i våra liv, men på olika sätt. Just det här tycker jag är Medis styrka.

Vad skulle jag då själv svara på frågan ”Varför är Medis viktigt?”

För mig är Medis speciellt för att man får lära sig nya saker utan formella krav och läroplaner. Som språklärare kommer jag i kontakt med personer som aldrig skulle anmäla sig till en språkkurs där slutmålet är en examen. Men det betyder inte att de inte vill lära sig! Medis handlar om utbildning, men inte på samma sätt som i andra skolor. På våra kurser lär man sig nya saker på olika sätt. Själv sjunger jag i en Mediskör, och jag kan försäkra att jag har lärt mig väldigt mycket under den tid jag varit med, tack vare våra kunniga ledare. Kören har inga elitambitioner, och det är inte heller nödvändigt. Liknande exempel kan man ta från alla ämnesområden, konst, data, hälsa och friskvård...

Medis ger alla vuxna möjlighet att lära sig nya saker på sin fritid. Därför är Medis viktigt.

Ann Westerlund

Att jobba med sitt intresse

Jag är privilegierad. Jag får nämligen jobba med mina intressen.

Load Runner var ett populärt spel

Redan sen unga år har jag varit intresserad av datorer, när jag började gymnasiet införskaffades den första i det Hansenska huset, som så mycket annat var det klart uttalat att det var mina föräldrars (i detta fallet pappas), men vi fick använda den så mycket vi ville, om inte han ville. Det betydde, lärde vi oss ganska snart, att vi barn fick komma överens om vem som skulle använda sakerna som var "föräldrarnas" för om vi bråkade om dem så ville plötsligt någon av föräldrarna använda "sin" sak. I början av 80-talet var det mesta som handlade om datorer programmering, så det blev naturligt att vi skrev de program vi ville använda, inte så sällan från någon tidning och oftast något spel. Där föddes mitt intresse för programmering i synnerhet och datorer i allmänhet, men att gå en högskoleutbildning inom området i mitten på 80-talet fanns inte i medvetandet. Mot slutet av 90-talet fick jag dock chansen att börja programmera på arbetstid och det fortsatte jag med tills längtan att undervisa igen blev för stor i och med att en tjänst som IT-lärare utlystes här på Medis. Nu är det ju inte programmering jag sysslar med här, men kombinationen av att pyssla med datorer och undervisa i användningen är härlig. Och helt har jag inte gett upp tankarna på att undervisa i programmering här på Medis, men mer om det i ett senare inlägg....

En annat av mina stora intressen är simning, även det har jag sysslat med under majoriteten av mina levnadsår. Sen ett par år tillbaka har jag dessutom möjligheten att göra det inom ramen för min tjänst här på Medis. Fishlike Swimming kallar vi kursen som numera både erbjuds som nybörjarkurs och som fortsättningskurs, namnet har sitt ursprung i en kommentar jag fick när jag övade på egen hand. En äldre

herre hade tittat ganska mycket på mig när jag "flöt" fram och åter och sa "Du ser ut som en fisk när du simmar sådär, vad är det du håller på med egentligen?". Jag förklarade lite hastigt vad det gick ut på och senare samma dag skulle Marie och jag diskutera upplägget för en simkurs inom Medis ram och då poppade namnet ut ur munnen och vi tyckte båda att det var lagom klatschigt. De första två terminerna blev det för få

deltagare, men sen lyckades vi få igång en kurs och numera är det till och med väntelista till kursen, och många kommer åter för att finputsa detaljerna. Tidiga mornar ligger en hel hoper kursdeltagare och flyter runt i Mariebad och själv ligger jag på botten och granskar noga hur armar och ben rör sig. För en utomstående ter det sig säkert helt knasigt, men för deltagarna är det helt i sin ordning.

Det är stort att få vara lärare

Det är stort att vara lärare och få vara med och öppna dörrar och luckor till ny kunskap.

Fantastiskt att få se glittret i ögonen, leendet på läpparna och känna den nya energi som börjar vibrera när en kursdeltagare lär sig och kommer på knixen att ”så här ska det ju vara”.



Jag känner nyfikenhet, glädje och ödmjukhet varje höst när en ny termin startar och mina kursdeltagare kommer.

Nyfikenhet – Jag är nyfiken på det nya läsåret. Hur det kommer att bli och vad det för med sig. Och jag är förstås nyfiken på mina kursdeltagare, vilka de är och på deras kursförväntningar. Jag vill ju att de ska trivas, lära sig och ha roligt med musik. Och att varje deltagare under och efter kursen känner att det är värt den tid och de pengar de satsar för att gå på kurs.

Glädje – Jag är glad för att få träffa så många trevliga, spännande och intresserade personer som precis som jag gillar musik. Jag är glad för att jag får ha ett så kreativt jobb där ingen dag är den andra lik. Att jag undervisar i ett ämne där det finns så många möjligheter, så mycket rolig ny kunskap och massor av glädje.

Ödmjukhet – känner jag för alla livsöden jag möter och som helt klart påverkar oss människor när vi ska lära oss saker. Livsöden som både kan hjälpa och stjälpa mitt i den pedagogiska processen. Då är flexibilitet och kreativitet bra hjälpmedel. Och kanske också några års erfarenhet som Medislärare i musik hjälper.

Antal Medisår för min del är just nu 34. Det tycker jag säjer det mesta om att det är väldigt roligt att jobba på Medis!

Broderisymposium STYGN 2014

Nu tar jag mitt första steg in i bloggvärlden.Jag heter Barbro Laurén, är hemslöjdslärare och jobbar på Medis som textillärare sedan 11 år tillbaka. Medis hösttermin inleddes för min del med en veckas fortbildning i broderi. Första veckan i augusti åkte jag till Sätergläntan i Dalarna för att delta i broderisymposiet Stygn 2014. Broderi är troligtvis den teknik jag sysslat minst med sedan jag gick ut Hemslöjdslärarinstitutet 1976.

Broderiet är starkt på frammarsch, så det gäller att uppdatera sig i ämnet.

Veckan blev en omtumlande och inspirerande upplevelse. Jag deltog i två workshops. Framför allt den senare, dogmebroderier med Jytte Harboesgaard från Danmark som lärare, satte allt som man tidigare lärt sig om broderi på sin spets. Vi fick en tygbit av en gammal vit bordduk, nål och tråd. Ni ska bara dansa runt med nålen, det ska inte bli något, det räcker med att ni känner hur nålen och tråden går genom tyget, upp och ner, upp och ner. Inga regler finns och finns de sätter ni dem själva, var lärarens instruktioner. Inte bli något…??

Det här är ett exempel på dogmebroderi:



Den andra workshopen jag deltog i hette Seeing through stitch med Kay Greenlees från England som lärare. Till dessa två dagar skulle man ha rätt mycket material med sig. ”En liten samling av naturliga former, förslagsvis skal, baljor, kottar, fossiler, dock bara en slags objekt, gärna med utmanande ytkvaliteter med struktur och form” stod det i informationsbrevet. Blyertspennor av olika slag, grafitpinnar, fixativ, kartong, garn och trådar i grå/vit neutral färgskala i olika tjocklekar och typer.

Mitt objekt blev en fin snäcka från Florida som jag fick av kurskompisen Ann-Louise. Det gällde att känna och titta på föremålet och utgående från det skissa upp olika stygn på kartongremsor, så många olika man bara kunde komma på. Ytterligare ytmönster och idéer till nya stygn kunde jag hitta på snäckan med hjälp av det medhavda förstoringsglaset.



Hela föreläsningen genomsyrades av uttrycket ”draw to know something better” som myntats av den engelska professorn i konst John Ruskin (f.1819, d.1900). Stygnet skulle också vara i fokus hela tiden. Vad meddelar de till dig? Är de fria eller kontrollerade? What is the sound of the stitch?

Därefter delade läraren ut tyg till oss, smala remsor av oblekt lakansväv som hon förbehandlat genom att måla dem med vit vattenblandad husfärg!

Nu fick vi både rita och brodera våra stygn på tyget. Det skulle också vikas och sys så att det bildade ett dragspel med flera bilder som gärna kunde bli en berättelse. Stygn, stygn är det viktigaste, vackert, gulligt och utbroderat fick det absolut inte bli, sa läraren.

Slutligen skall skisserna och broderiet fixeras med fixativ och sättas mellan pärmar så det blir en bok.

Mitt arbete blev också en ”story” till min stora förvåning.

På den första bilden kan man se mig, lätt förblindad av allt det nya och med endast korsstygn i hågen. Sedan börjar handen jobba, färgad med en kaffeslurk, nya stygn och uttryck skapas. Det slutar med att kreativiteten börjar blomma, broderad med fiskargarn och silvertråd på nålen. Sista bilden föreställer läraren som tittar ut genom ett fönster där hon visar mig en helt ny värld av broderi.








Barbro Laurén

Medieassistent - vad är det?

Halva oktober har snart gått och arbetstempot börjar lugna ner sig lite för min del. Jag heter Catrin och mitt arbete går i huvudsak ut på att locka flera deltagare till våra kurser. Förutom detta tillhör jag arbetsteamet på kansliet, med allt vad det innebär.

Om någon frågar vad jag arbetar med är det svårt för mig att sammanfatta det med bara några ord. Min titel – medieassistent – säger inte så mycket. Jag bemöter kunder, tar emot kursanmälningar och avbokningar, fotograferar, administrerar hemsidan och marknadsför kurser som behöver flera deltagare, bland mycket annat. Kansliarbetet är mångsidigt och ofta leder små detaljer till förändringar i flera led, så man vet aldrig riktigt vad som väntar.

Medis är en inspirerande arbetsplats där många personligheter och kulturer möts. Jag är glad över att få vara en del av det.

Lära sig

För att komma igång börjar jag med en fin ”svettfie” från Mariebad där jag ofta håller till på dagarna, där kör vi vattengympa i 34 gradig värme. Det driver lite svett!

Jag heter Marie Johansson och är utbildad till pedagog med inriktning på vuxnas lärande. Med hjälp av tillvalskurser och friskvårdstema på utbildningen har jag krånglat mig fram till att bli en fysiskt undervisande kommunal gympainstruktör. Sedan 2009 har jag funnits på den här tjänsten och om jag känner efter hur det känns just nu lär det bli några år till. Jag har just lärt mig jonglera med tre bollar, vilket jag inte alls kunde förut.

Vuxnas lärande bygger till största delen på jämförelser och referenser till befintligt kunnande. Det verkar vara något som innebär att man lätt glömmer bort hur det är att inte kunna. Kan du minnas hur det är att inte kunna cykla eller simma? Jag känner att jag behöver fundera över det och verkligen begrunda detta faktum för att vara bra! Den största tillfredsställelsen i mitt jobb som lärare i hälsa och friskvård för vuxna, är att se någon lära sig något de faktiskt inte alls kunde förut. Jag är ju en notorisk pratkvarn när jag kommer igång på lektionerna och slänger fina referenser till kända fakta omkring mig, ibland ovetandes om det alls gör någon nytta.

Men så rätt vad det är ser jag ett sånt där ljuvligt totalt förklarat uttryck i ett ansikte! Ett sånt som kräver en hel rad med utropstecken. Sen går det av sig själv, leendet kommer och rörelserna blir effektiva, dynamiska och mjuka! Då är det en riktigt bra dag på jobbet.

Porträttmåleri

Då är det min tur att skriva min första bloggtext någonsin. Jag har privilegiet att arbeta som konstlärare på Medis sedan tre år tillbaka och jag gillar skarpt mitt jobb som samtidigt är min hobby. Att varje dag få träffa roliga och intressanta kursdeltagare som kommer till mig och vill lära sig mera om konst är en stimulerande utmaning som håller mig alert och ständigt på gång sökandes efter nya spännande utmaningar att kunna erbjuda i min undervisning.

Varje termin har vi ett nytt tema och denna termin har vi porträttmåleri på tapeten på tre av mina sex helårskurser - ett utmanande tema som inte hör till de lättaste. Temat kräver kanske lite mer allvar och koncentration än de flesta andra teman som vi har jobbat med. Men även om jag först anade en viss rädsla hos mina elever så har det redan släppt för de flesta. Vi har den fina möjligheten att ha tillgång till flera intressanta modellansikten att studera vilket jag rekommenderar framför sättet att inleda sitt porträttmåleri med att endast måla eller teckna av bilder. Detta för att man kan studera modellens huvud från olika vinklar och få en annan helhetsuppfattning än ifall man bara arbetar utgående från en platt tvådimensionell bild. Men det är också roligt och det kan man bra göra efter att man har testat på att teckna och måla verkliga ansikten. I höst har vi  hittills jobbat med modellerna Nicklas Lantz och Cina Mon Wallén. Här följer några smakprov på Cina  med tekniker i akvarell och flytande bläck.

Vår fina modell Cina Mon Wallén

En av de härliga och mest stimulerande sidorna med mitt jobb är att jag kan se en tydlig utveckling hos alla mina kursdeltagare från de första trevande modellstudierna mot ett personligt och säkert bilduttryck som ger tillfredsställelse och glädje både för konstnären bakom verket och för åskådaren. Detta gäller i allmänhet alla teman som vi arbetar med. Tack för mig!


Lin Simons / ansvarig heltidslärare inom bildkonst på Medis

Nu startar vi Medisbloggen!

Nu sjösätter vi vår nya blogg. Vi - det är lärarna och alla andra som jobbar på Medborgarinstitutet i Mariehamn, eller Medis som alla säger. I bloggen vill vi ge glimtar ur vår vardag på Medis, berätta om tankar och funderingar som föds när man jobbar inom den fria bildningen. Vi kommer att turas om att skriva och planen är att lägga ut ett par tre inlägg i veckan.

Bakom den ganska strikta fasaden på Böndernas hus råder det nästan alltid febril verksamhet. Här är folk i farten såväl på dagarna som på kvällarna. De tidigaste kommer vid åttatiden. Majvor som sköter om det ekonomiska på Medis brukar låsa upp klockan åtta. En halvtimme senare börjar lektionerna för våra sfi-grupper. Svenska för inflyttade läser i höst fyra olika grupper med 17 deltagare i varje. De studerar hela dagarna varje dag i veckan. Med lärarna inräknade är det med andra ord drygt 70 personer som håller på med sfi - vi stortrivs med den internationella prägeln som detta ger våra korridorer! Catrin och Camilla som sköter om allt mellan närvarolistor och fakturor, information och affischtillverkning är också tidigt på plats i kansliet. I rektor Leenas rum lyser flitens lampa ofta på lite ovanliga tider, särskilt när det är budgetdags. Vaktmästaren Casper pilar omkring i alla hörn och vrår av det stora huset och sköter allt som tänkas kan och lite till. Lokalvårdarna Epp och Ann-Marie är också de överallt i huset och försöker hitta rum som är lediga så länge att man hinner städa i dem innan nästa gäng kommer.

När man tänker på Medis kanske det först och främst är kvällskurser man vet om att vi sysslar med. Det stämmer visserligen, men många medislärare jobbar också på dagtid. Vi har förvånansvärt mycket kurser på dagtid utöver sfi-kurserna. Otroligt nog är det ofta svårt att hitta ett ledigt rum också dagtid om man vill ha ett möte eller någon tillfällig kurs. Alla våra seniorkurser sker på dagtid och det är är både datakurser, gymnastik, språk och konst som lockar många äldre till Medis. På kvällarna fylls sedan klassrummen av ivriga medborgare i alla åldrar som kommer för att lära sig något nytt. Våra egna lärare har kurser i allt från språk, musik och konst till data och gymnastik, men på kvällarna är det också många timlärare i farten. Matlagning och navigation, språk och olika föredrag hör till det som undervisas då. Men Medis har inte bara verksamhet i Böndernas hus. Runt om i staden är det Mediskurser på gång - till exempel vävningen som kräver mycket plats för alla vävstolar huserar i andra lokaler. Och så har vi ju en mängd kurser ute i alla kommuner.  I skolor och bibliotek och andra lokaler hålls kurser från Eckerö i väster till Brändö och Kökar i öster.

I kommunerna finns också Medis kontaktpersoner som med sin lokalkännedom klurar ut vilka kurser kommunmedborgarna vill gå och ordnar sådana i hemknutarna. De informerar också och i skärgården är det kontaktpersonerna som tar emot anmälningarna.

Språkkurs på Medis: diskussion i liten grupp ger övning och kontakt
med andra kursdeltagare. Foto: Catrin Jansson

Ett starkt minne jag har från mitt första år på Medis för en 13-14 år sedan, är en mörk kväll när jag parkerat min bil inne på bakgården för att gå in och hålla en datakurs. I alla rum i husets tre våningar och även i gårdshuset var lamporna tända. Jag såg de ivriga kursdeltagarna sitta där och anade deras lärare bakom gardinerna och fick en så stark känsla av all den samhörighet, kraft och styrka som detta innebar. Jag blev riktigt rörd över hur alla dessa människor efter arbete och vardagsbekymmer kom hit till Medis för att lära sig saker  - och för att undervisa, timlärarna inte att förglömma! Det är någonting väldigt värdefullt som vi har här. Som samhället har och som vi alla kan vara tacksamma över. Och som jag är väldigt glad över att vara en del av.

Siv Ekström