Vem är ni som läser detta, egentligen? Kanske är ni mina trevliga elever (före detta, nuvarande eller kommande!), mina kära kolleger, vänner nära och fjärran…? Vem vet? Spännande och roligt är det i alla fall!
Jag heter Tove-Maria och jobbar på Medis som språklärare sedan tre år tillbaka.
Innan jag började på Medis, jobbade jag i stadens skolor, främst med undervisning i franska och modersmålet, men även ett par år med bildkonst som tillvalsämne (vid sidan av språk, är konst mitt stora, allt uppslukande intresse).
Under 90-talet var det intressant att se uppdelningen i elevernas språkintresse: flickorna intresserade sig för franska, eftersom det var så "romantiskt"! Men pojkarna föredrog det mer maskulina och strikta tyska språket…
Mot slutet av min karriär i skolan, började spanskan öka i popularitet, och det efterfrågades kurser i det språket, kanske för att folk reste till länder där det talades. Det upplevdes som mera "matnyttigt" och lätt än t.ex. franskan, som ju har ett jämförelsevis svårt uttal. Denna trend ser man ju tydligt även här på Medis, där nybörjarkurserna i spanska alltid har långa väntelistor. Det går även ganska snabbt att nå en hyfsad "turistnivå" på spanska, så att man kan klara sig på sina resmål, och där göra sina uppköp på landets språk.
Det är fascinerande att filosofera över elevernas motivation att lära sig, då man varit i skolan och jobbat med skoltrötta pubertetsbarn- förlåt, UNGDOMAR!-och sedan börjat ha vuxna som elever. Många av de problem man brottades med i skolan, då man för att motivera eleverna, behövde hitta på små "underverk"- de problemen existerar helt enkel inte här på Medis! Eleverna kommer hit frivilligt och med en stark lust att lära sig, i den förvissningen kan man känna sig alldeles trygg.
De ämnen jag nu undervisar i är: Svenska för inflyttade, franska och spanska.
Såhär på FN-dagen (24.10), kan man ju konstatera, att Medis verkligen bidrar till ett närmande mellan världens olika nationaliteter. Det internationella sorl som surrar på i Böndernas Hus en vanlig vardag, är helt enkelt enastående. Ofta är elevernas enda gemensamma språk den svenska som de lärt sig på Medis. Engelska funkar inte alltid, utan elevernas enda gemensamma språk är den svenska de lärt sig på Medis!
Det känns fint att vara med och erbjuda människor från alla världens hörn, de nycklar som är språkkunskaper. Nycklar som i bästa fall öppnar för vänskap och förståelse mellan olika folk- och på en mera anspråkslös nivå, gör det möjligt att köpa frukt och småprata på spanska på den lokala marknaden i Andalusien samt fråga efter vägen till hotellet i Paris- på franska!
Tack för ordet denna gång!
Bilden är ett "installation" av en av mina elever i franska, Heidi, som gjorde det såhär vackert med ett kort som jag skickade henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar