Jag är privilegierad. Jag får nämligen jobba med mina intressen.
|
Load Runner var ett populärt spel |
Redan sen unga år har jag varit intresserad av datorer, när jag började gymnasiet införskaffades den första i det Hansenska huset, som så mycket annat var det klart uttalat att det var mina föräldrars (i detta fallet pappas), men vi fick använda den så mycket vi ville, om inte han ville. Det betydde, lärde vi oss ganska snart, att vi barn fick komma överens om vem som skulle använda sakerna som var "föräldrarnas" för om vi bråkade om dem så ville plötsligt någon av föräldrarna använda "sin" sak. I början av 80-talet var det mesta som handlade om datorer programmering, så det blev naturligt att vi skrev de program vi ville använda, inte så sällan från någon tidning och oftast något spel. Där föddes mitt intresse för programmering i synnerhet och datorer i allmänhet, men att gå en högskoleutbildning inom området i mitten på 80-talet fanns inte i medvetandet. Mot slutet av 90-talet fick jag dock chansen att börja programmera på arbetstid och det fortsatte jag med tills längtan att undervisa igen blev för stor i och med att en tjänst som IT-lärare utlystes här på Medis. Nu är det ju inte programmering jag sysslar med här, men kombinationen av att pyssla med datorer och undervisa i användningen är härlig. Och helt har jag inte gett upp tankarna på att undervisa i programmering här på Medis, men mer om det i ett senare inlägg....
En annat av mina stora intressen är simning, även det har jag sysslat med under majoriteten av mina levnadsår. Sen ett par år tillbaka har jag dessutom möjligheten att göra det inom ramen för min tjänst här på Medis. Fishlike Swimming kallar vi kursen som numera både erbjuds som nybörjarkurs och som fortsättningskurs, namnet har sitt ursprung i en kommentar jag fick när jag övade på egen hand. En äldre
herre hade tittat ganska mycket på mig när jag "flöt" fram och åter och sa "Du ser ut som en fisk när du simmar sådär, vad är det du håller på med egentligen?". Jag förklarade lite hastigt vad det gick ut på och senare samma dag skulle Marie och jag diskutera upplägget för en simkurs inom Medis ram och då poppade namnet ut ur munnen och vi tyckte båda att det var lagom klatschigt. De första två terminerna blev det för få
deltagare, men sen lyckades vi få igång en kurs och numera är det till och med väntelista till kursen, och många kommer åter för att finputsa detaljerna. Tidiga mornar ligger en hel hoper kursdeltagare och flyter runt i Mariebad och själv ligger jag på botten och granskar noga hur armar och ben rör sig. För en utomstående ter det sig säkert helt knasigt, men för deltagarna är det helt i sin ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar