Den här hösten (2014) påbörjade jag mitt 37 läsår på en och samma arbetsplats, hos en och samma arbetsgivare, på Medborgarinstitutet (Medis) i Mariehamn och jag förstår inte hur man kan tycka som här ovan. Jag kom till Åland och Mariehamn för första gången den 12 augusti 1977 för att tillträda en nyinrättad tjänst som språklärare i finska vid Medborgarinstitutet. Vad visste jag om Åland? Jo, jag hade i Sally Salminens Katrina läst att det växer blåa äppel på Åland, jag hade vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi haft två tjejer från Åland som kurskamrater som hade mycket problem med finskan, jag hade haft en ålänning som lärare i svenska som pratade annorlunda svenska än finlandssvenskarna. Detta var allt.
Vad visste jag om ett medborgarinstitut? Jo, att där kan man för en liten årsavgift på sin fritid studera nästan vad som helst, det som man är intresserad av och att det är fritt fram för vem som helst att gå på olika kurser.
Medborgarinstitutet i Mariehamn, min nya arbetsplats, var hösten 1977 ett traditionellt medborgarinstitut, men med mycket luft under vingarna. Den dåvarande diplomatiska och sanna folkbildaren rektor Sundberg hade lyckats övertyga stadens och landskapets politiker om att det bör inrättas flera fasta lärartjänster för att garantera sakkunskap och kontinuitet i kursplaneringen för kommuninvånarnas bästa. Jag var den fjärde heltidsanställda läraren vid vårt institut. För oss lärare gällde det att hitta på nya kurser som skulle tilltala ålänningarna. Jag fick dock inom kort även andra uppgifter vid sidan av undervisningen och kursplaneringen vilka alla hade att göra med institutets budget och ekonomiska uppföljning. På den tiden var inte intäkterna så viktiga eftersom institutet fick 70 % stöd från landskapet för alla sina godkända kostnader, utan viktigare var att årsredovisningen till landskapet var utförlig och stämde med verifikaten. Som tur var skötte vår kanslist det detaljrika redovisningsarbetet.
Innan min första sjuårsperiod var över hann institutet få ytterligare en heltidsanställd lärare i musik, flytta kansliet från GE-huset på Ålandsvägen och undervisningen från Övernäs högstadieskola till egna utrymmen i Böndernas hus i stadens centrum. Att få egna utrymmen var en rejäl ansiktslyftning för hela institutet.
Jag fick också en ny chef och blev själv utsedd till institutets biträdande rektor med nya uppdrag. Mina uppgifter inom ekonomin blev ännu mera omfattande och jag fick ta hand om kontakterna med landsbygdens representanter, ett mycket intressant jobb med många nya människokontakter.
Nya uppgifter, nytt verksamhetsställe, många nya utmaningar, trevliga och ivriga kursdeltagare: Varför skulle man byta arbetsplats/arbetsgivare när den gamla gav utrymme för utveckling och självförverkligande och man kände att man gör ett viktigt arbete?
Leena Raitanen
Vad visste jag om ett medborgarinstitut? Jo, att där kan man för en liten årsavgift på sin fritid studera nästan vad som helst, det som man är intresserad av och att det är fritt fram för vem som helst att gå på olika kurser.
Medborgarinstitutet i Mariehamn, min nya arbetsplats, var hösten 1977 ett traditionellt medborgarinstitut, men med mycket luft under vingarna. Den dåvarande diplomatiska och sanna folkbildaren rektor Sundberg hade lyckats övertyga stadens och landskapets politiker om att det bör inrättas flera fasta lärartjänster för att garantera sakkunskap och kontinuitet i kursplaneringen för kommuninvånarnas bästa. Jag var den fjärde heltidsanställda läraren vid vårt institut. För oss lärare gällde det att hitta på nya kurser som skulle tilltala ålänningarna. Jag fick dock inom kort även andra uppgifter vid sidan av undervisningen och kursplaneringen vilka alla hade att göra med institutets budget och ekonomiska uppföljning. På den tiden var inte intäkterna så viktiga eftersom institutet fick 70 % stöd från landskapet för alla sina godkända kostnader, utan viktigare var att årsredovisningen till landskapet var utförlig och stämde med verifikaten. Som tur var skötte vår kanslist det detaljrika redovisningsarbetet.
 |
Bilden ur Tidningen Åland 1977 finns bevarad i Medis klippbok. |
Innan min första sjuårsperiod var över hann institutet få ytterligare en heltidsanställd lärare i musik, flytta kansliet från GE-huset på Ålandsvägen och undervisningen från Övernäs högstadieskola till egna utrymmen i Böndernas hus i stadens centrum. Att få egna utrymmen var en rejäl ansiktslyftning för hela institutet.
Jag fick också en ny chef och blev själv utsedd till institutets biträdande rektor med nya uppdrag. Mina uppgifter inom ekonomin blev ännu mera omfattande och jag fick ta hand om kontakterna med landsbygdens representanter, ett mycket intressant jobb med många nya människokontakter.
Nya uppgifter, nytt verksamhetsställe, många nya utmaningar, trevliga och ivriga kursdeltagare: Varför skulle man byta arbetsplats/arbetsgivare när den gamla gav utrymme för utveckling och självförverkligande och man kände att man gör ett viktigt arbete?
Leena Raitanen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar